Och DAR insag jag att tradet i parken strax utanfor mitt fonster haller pa att sla ut i blom. Livet ar i antagande tillbaka till NZ, och idag ar kanske dagen jag blir spatt galen och forlorar formagan att veta hur man lever.
Lisa aker till Aussieland imorrn. I manga, manga dagar har hon varit en del av HostelFamilia. Rob var tillbaka en svang fran Aussieland, och nu ar aven han borta for alltid i vara liv. Eller ja. For en kort stund kanske. Han aker tillbaka till New Jersey.
Igar landade Hanna Thorold i Auckland. Tjejerna dundrade in pa cafeet igar eftermiddag, ropandes; "Titta vad vi har hittat!!". Och ja, det var givetvis Hanna de hittat. Eller Hanna som hittat vart hostel, kanske ska namnas.
Det blev en hejdundrans fest med hela hostelet, och det var en glad hostelfamilj som vandrade ut pa stan. Vi svangde forbi Cathrin, sade hej och fortsatte. Familjen splittrades som sagt, sa som det alltid blir nar manga ska ut pa nat tillsammans. Men jag och Karlsson hade en lattjo natt tillsammans.
Och jag sag bara R pa sin Tiki Tiki en endaste gang. Bra.
Ni ar sa rara. Jag ligger inte for doden, kan jag meddela. Aven fast det mest kanns tungt, tungt, tungt for tillfallet. Men det varmer mitt gamla rovarhjarta nar ni alla ar sa mana om mig. Jag bloder kanslor at alla hall och kanter nu, kan jag meddela. Vi hittar pa en massa roliga saker, har pa hostelet. Aven om jag ser spoken, hor R:s rost skrala over hela stallet, ser hans cykel pa sitt vanliga stalle och minns alla hans rutiner.
Jag ar inte kar. Nej. Men jag tror jag fick en sadan chock av att han bara var borta en morgon, jag har aldrig i mitt liv varit med om nat liknande. But that guy has to keep on moving, to keep those panic attacs away. Jag vet hur han kanner. En dag kanske jag publicerar nat av det han skrivit och mailat till mig. For GUD, sa vackert och sant han skriver. Gah! Jag vill bara skrika ratt ut ibland. For att det ska vara sa FORBANNAT svart att halla folk nara.
Och jag blir sa arg! Varfor far han sa mycket plats i mitt sinne? Han ar inte min typ, kan vara sa sjalvupptagen, och ar i vissa vinklar inte ens snygg. Men, kara vanner. Jag har aldrig spenderat sa manga natter, vaken med nan att prata sonder de sena timmarna med, aldrig mott nan som ser varlden genom bade ett barns och en gammal mans ogon, och som anvant min kropp som instrument, att spela med sina langa smala pianofingrar. Ett musikaliskt geni, pa gransen till galenskap.
Tank om jag far en knapp har nere? Hur kommer jag snabbast hem? Hjalp.
Som om det inte vore nog med huvudbryderier, gick Varldens Vackraste Man forbi mig nar jag stod och hangde bakom trygga Simon igar, under en blot utekvall med HostelFamiljen (varldens basta, jag alskar er alla innerligt). Jag holl kvar hans blick, och han motte stadigt min, innan han kom fram och undrade vad Planen var.
Sa visst. En sak ledde till en annan. Grabben var fran south pacific, hade en kropp som ingen annan jag nagonsin mott (japp, med stenharda rutor bla), morka ogon, snyggt skotta dreads och en Tonga-gadd pa handen. Dessutom rugbyspelare som for tillfallet bor i Christchurch. Men eftersom jag ar ratt tom pa kanslor, avrundade jag kvallen med att skriva mitt telefonnummer i kajal pa hans arm, och lovade halvt om halvt att traffa honom igen nasta helg.
Gud. Stop it. Its not funny anymore. Varfor ger du mig 2 man, sa olika som man kan vara? Och varfor inser jag hur lite jag egentligen bryr mig om utseendet hos en manniska, i jamforelse med det som finns under ytan?
Det var ett tag sedan jag kande mig sa bedovad som jag gor just nu. Kroppen ar inte riktigt med. Och hostelet ar fredagstyst. Och vi har en sang tom, som inte borde sta tom. Inte an. Jag var inte redo. Men vi hade kanske inget alternativ.
Och jag grater, minns och ler. mest allt sa samma gang. For igar klev R rakt fran min sang, och ut genom hosteldorren. For alltid. Packade sin enkla vaska, gav nyckeln till J och valde den enkla vagen ut pa nytt. Eftersom han alltid flyr nar saker blir komplicerade. Det racker inte att jag sager att Livet ar komplicerat.
Sista natten fragade jag nar han skulle flytta, far var gemensamma sinnesro. Vi slogs, alskade och somnade. Dagen efter var han borta.
Min kropp hade den varsta hang overn ever, men Strumpan sa till mig att kla pa mig. Sa vandrade vi nedat stan. R cyklade forbi oss utan ett ord. Jag vet inte var han bor. Och det ar OK. det var dags att lata honom ga. Livet ar for stort. Jag fick ett mail samma dag, med ord han skrivit for lange sen, i borjan av sin langa resa. Det fick mig att forsta honom annu mer. Strumpan tog spontant min hand nar R narmade sig. Hennes hand i min gav mig trygghet. Finaste Strumpan!
Jag och Strumpan akte till Lisas jobb, tittade pa hajar och andra fiskar, vandrade bort till Mission Bay under stormiga vindar. Och jag gick barfota hela dagen. Bar mina sandaler i handen. Ingvarsdotter Smutsfot borjar hitta tillbaka. Vi hamnade pa en bokaffar, och slosade bort tid genom att sitta pa golvet och lasa bocker. Jag lat tararna bara trilla emellanat.
Natten passerade med vissa avbryt. Tankarna svindlade.
En natt vandrade tva salongsberusande fnissiga hostelmanagers hem pa tomma Aucklandska gator. De hitade en trasig spegel som fullmanen visade sin fulla glans genom. De beslutade sig for att bara hem skatten, och allt gick val som planerat.
Tills de 2 hostelmanagerna stod utanfor dorren till sitt sovande hostel. Da sa det....BRAAAAAK. Och sedan lag en annu trasigare spegel pa marken. Forvirrade och forskrackta hostelgaster rusade ut for att se vem som knall fall dott, eftersom flickorna skrikit det hogsta de kunde av ren chock nar de tappade spegeln.
Veckan efter kunde den lilla hostelmanagern ses i korridoren, med Ipoden inkopplad, sjungandes, visslandes och nynnades medan hon skaaaapade ett verk av konst pa vaggen. Ofta stod ett glas rott bredvid henne. Och alla som passerade, fick valja ut en spegelskarva och satta upp var de ville inom ramen.
Det ar konst, mina damer och herrar. Alternativt ett gemensamt familjeprojekt. Vad tycks, konstnarssjalar?
Var galne irlandare som tog sitt pick och pack och hitchade ner till Rotoroua. Om han nu kom dit. Vem vet? ;) Men med knep och fiffel kan man som bekant ta sig langvaga. (Jag gillar mest fejkbandaget, som enligt Damian sjalv gor honom oemotstandlig for bilister. I totally agree!)
Och dääär ändrade Ingvarsdotter till svensk tangentbord. Bekvämt för er kanske, men ACK, så jobbigt för mig! Använder ju inte dessa bokstäver alls längre, det blir med ens superknepigt att slira iväg med fingrarna bort pa högerkanten igen. Fy! Det kan hända att jag byter snart igen, det här håller inte i längden, det känner jag...
Igar hade jag och Jo skräckfilmsnatt, vi kollade på Terror på Elm Street och ett par R U Afraid of the dark-avsnitt. Vajjert! Det smattrade mot rutan mest hela kvällen, och vi hörde även en åsksmäll. Vi väntade givetvis glatt på mer åska, eftersom vi båda är stora fan av detta fenomen, men inget kom. Värre ska det tydligen ha varit på sydön, am I right?
Minns du Karlsson, när vi stod utanför Hester 2 en natt, och såg det MAGNIFIKA blixtoväder som drog över havet? Har aldrig sett något liknande, den natten blev det inte många timmars sömn. Var det samma natt som Simon klättrade på taket och försökte ta sig in i Michaels rum på toppen?
10.30 Vaknar upp i en stor sang. Ensam. Smatter av regn mot rutan. Blir helt lycklig av bara det.
11.00 Kakar breakfast for champs, tortilla med chokladglass. Ser ett avsnitt av Nip/Tuck och gosar lite med Hostelfamiljen.
12.30 Checkar in en gast, sveper in mig i sjalar och knapper pa Ipoden. Drar till Victoria Market.
13.30 Svanger forbi Sushi Train for ensamlunch, med mina shoppingkassar. Gar forbi min favvo book shop pa High Street pa vagen till city library.
14.00 Trim Cap och en kaka, bra musik i oronen och knep knap med sma paket som ska skickas over hela vida varlden.
Nu sitter jag framfor arbetsdatorn, har checkat in halva Tyskland, hostelet ligger i eftermiddagsdvala. Ikvall ska jag och Jo se kult i Terror pa Elm Street. Imorrn dricker jag, Strumpan och Lisa from Canada drinkar innan vi gar pa klassisk balett. Pa lordag jobbar jag med Strumpan pa cafeet, Hanna landar i Auckland, ingen jobbar sondag. Vet ni vad det innebar? KARATEFEST @ CITY GROOVE!!
Igar var inte en sa jobbig dag heller. Gick till mitt SPA uppe i fancy Parnell, dar Samantha vantade pa mig. Annu en Body Scrub och Facial Treatment med ingaende nack- och harbottenmassage. Ett sadant lugn som infinner sig efter en sadan behandling ar jag beredd att betala dyyra pengar for. For vad ska jag med pengar till, om jag inte ska anvanda dem for mitt eget valbefinnande och harmoni? Jag bara undrar!
N Im soon off to watch some TELEVISION med mina compadres Jo, Strumpan o tyska arbetskollegan Catherin hos sist namnda. Det blir Australian Idol, slappslapp och Vietnamesiskt take away. Mumma!
Eftersom vi inte har nan TV har pa hostelet, ar vi inte direkt bortskamda med detta. Ja, ni dar hemma. Nu skulle se mig nu. Heltidshippie som hasar runt i langa koftor, dricker fair trade chailattes, nynnar/sjunger/visslar/gnolar mig igenom mina dagar utan brus i kommunikationen.
Japp!
Och om nagra dagar kliver lilla friken Hanna Thorold av planet i Auckland. I hennes resvaska ligger SVENSKA ZOO till mig (Hanna, taaaaack!!!), och som tack bjuder jag pa ett par hostelnatter sa tjejen kan fa jet-lagga av sig i fred. Det ska bli stort kul att ses pa andra sidan jorden!
Servade efter basta formaga ett glatt gang idag pa cafeet. Hade en halvlang pratstund med den ene grabben, en storvaxt karl som tackade for god service och gott kaffe. Jag fick beratta att jag kom fran Sverige, och det visade sig att hans fru var halvsvensk. Han pratade glatt pa om detta fenomen, vi talade om Lappland och svenska efternamn sa som Hasselkvist. Jag fick lara karln att Thanks heter Tack, och han TACKADE sa mycket pa svenska nar han gick.
Sedan berattade min arbetskollega Nicole att detta var fd All Blacksspelaren Mike Johnson.
Annica berattar om dagens happening pa cafeet nar hon jobbade. Jackie, var coola arbetskamrat, dundrar in, arg som ett bi.
"Ge mig pumpasoppa, TACK! NEJ, du behover inte varma den. Jag ska bara ha den att slanga pa en grabbs bil. TACK!"
Stackars Jackie hade blivit norpat pa fulaste vis pa en parking place uppe vid Uni. sa han gjorde vad varje man med stolthet hade gjort. Rejsar ner till jobbet, koper punpasoppa, kor upp till uni. igen, och slanger soppan pa FORRADARENS BIIIIL.
Nar varldens basta hostelfamilj drar ihop en sondagsfest som startade redan sondag runt lunch. Temat? Fancy Dress Party, utkladnad som borjar pa C. Vilka kom? Jag som Cabaret girlie, Annica som Captain, Jo som Casino. sedan hade vi Tomas som cross over, en colorful Emma, Californian man, Candy Machine, Chocolate Bar, Catpillar, communistic cookie monster, crisps salesman och cyclist. Bland annat.
Jovisst! Kuddarna i loungen reserverade for champagnefrulle med pannkakor och jordgubbar!
Pannkaksbakaren Ingvarsdotter i full fart!
Kalasdags for tre svenska tjejer!
Special Coffe at BaraBra, svenskt cafe i Auckland Viaduct. Efter var cruise, som var var present till Jo.
Auckland west haven harbour. Nice!
Efter var middag uppe i roterande restaurangen Orbit i Sky Tower. Hej tjejer!
Var favoritbouncer och nara van Simon fran UK, som jag skrivit om tidigare. Simon, du ar bast! Alltid skont att ha en stor kille att ringa om nan ar dum mot en. "Har ni problem, ring mig. Jag slass inte garna, men for familj, vanner och heder, skulle jag gora det", sager Simon.
Sprang pa ett lustigt folje som havdade att de skulle pa costume party. Jag vet inte om jag gar pa den latta, dock.
Haha! Love it!
Ja. Behover jag saga att jag troligtvis har varldens basta liv? Tack tjejer for varldens underbaraste dag, som jag knappt aterhamtat mig fran an. ALLT var sa bra. Men Strumpan, nasta gang gar vi hem innan vi blir sa FULA som vi blev efter en hard dag. Skonhetssomnen AR viktig!!
Just som jag trodde att de som star mig narmast dar hemma hade glomt bort mig och min examensdag, far jag skammas. Ringde hem efter en MYCKET blot natt med Strumpan pa stan, dar vi lekte drottningar i baren och bestallde in alldeles for mycket och alldeles for dyrt, for att skalla lite eftersom min telefon varit stendod hela min examensdag, medan de andra tjejernas mammor och pappor ringt och grattat och varit stolta.
En forvanad lillasyster och mamma meddelade att de skickat mms pa flaggan de hissade under morgonen, och tankt pa mig hela hela dagen. Jag blev gratig och forbannade tekniken. Sedan ringde jag till Lillerskog for att skalla lite till, och fick till svar att "Men Mikaela, klart jag inte glomt. Jag har mailat, och dessutom satt in en liten examenspresent pa ditt konto, sa du kan kopa dig nat fint."
Jag grat givetvis lite till. For att jag ar en idiot som tror att jag ar bortglomd, och for att jag har varldens basta Familia som vantar dar hemma. Lillerskog, du tillhor den Familian, vare sig du vill eller inte.
(Alltsa, det inlagget skulle givetvis ha postats for hundra ar sedan. Men jag har varit FULLT UPPTAGEN med att ta examen, det blev nog arhundradets partajande, och jag SKA beratta allt. Men allt har sin tid! Tack ni som grattade, och till er som glomde; Hrrrrrmmmm.....)
Nu har jag och Skruttan VansterStrumpan varit och fyllt pa forradet infor morgondagens EXAMEN! 4 flarror skumpa, jordgubbar, ballonger, partyhattar, nej forlat partyprinsesskronor och annat kul! Vi ar med andra ord val forberedda infor en rolig morgondag!
Igar ringde vi hem till var GulleUlrika for att kolla laget, och forvarna henne for vissa saker. Hm....hihi! Vi har aven varnat vara kara hostelgaster om att deras HostelMommies kanske inte kommer att kunna svara pa nagra fragor alls imorrn. Detta pga av syndromet kallat SALONGSBERUSNING, som vi lart dem meningen av.
Sa. Dags att round it up, so to speak. Jag vill ta tillfallet i akt och tacka var underbara klass for 2 fantastiska ar. Ingen av oss kan val riktigt forsta att var tid tillsammans redan ar slut, det har gatt alldeles for snabbt!
Vara fina Tiki Tiki Boys (Eller Lost Boys som jag kallar dem, eftersom de inte har nagra riktiga hem i den har delen av varlden, och heller inga mammor som stoppar om dem om kvallarna eller laser godnattsagor for dem, precis som pojkarna i Peter Pan), har charmat oss alla. Iallafall vissa av dem. ;)
Mysigt ar det nar de alla dundrar in pa fredagseftermiddagarna innan kvallens jobb, och gnaller och klagar over vark i leder och knan, och skryter om vem som har mest larmuskler och snyggast ben. Vem av dem det ar jag pussar pa i tid och otid, later jag vara osagt. ;)
Var nyblivne van Casey from Kiwi Experiences ar uppe har pa hostelet titt som tatt med diverese broschyrer. Igar var han inne hos mig igen, och forsakrade sig om att jag och tjejerna kommer pa deras FirmaFest som ska ske pa The Globe (Inte mitt favvohak direkt, men allt kan man ju inte rada over) kommande fredag.
JA TACK! Ropade 3 svenska hostelmanagers, gratis drinkar och party partaj med detta foretag ar ju inte direkt nat man tackar nej till. Och ni som besokt landet i fjarran, har sakert en hel del historier om Kiwi Experinces. De ar skvatt galna emellanat. Jag ser givetvis fram emot detta spektakel med gladje!
Det blir hart. Imorrn ar det examensdag for mig och tjejerna, skumpadag med avrundande middag uppe i roterande restaurangen Orbit i Aky Tower.
Sen att jag borjar jobba 5.30 lordag morgon...Det kan vi tanka pa sen. Senare.
...Och det ar min tur att ga upp och skota bygget. En del utcheck, hjalp med att boka AJ Hacketts Bungy from the Auckland Bridge, pill med requests och bookings, samt annat som kickar igang dagen har i Auckland city. Adam som aker hem till London pa sondag, kom in med en tallrik goda scones och en kopp the till mig nyss, forstar ni hur mycket jag alskar att vara manager pa ett sadant har stalle dar folk (ofast) ar supergoa och mysiga?
Jag och Strumpan pratade om Livet och om Doden igar. Och om karleken. Den dar Karleken som ingen inom var branch faktiskt tror pa. Allt ar bara flyktiga kontakter och en stunds narhet, innan en av tvasamheten drar nanannanstans. Jag vet inte var jag finns nu, eller vad som hander. Men det finns en grabb jag pussar pa da och da, nan jag pratar med om natterna, och nan som ar sa knapp att han alltid far mig att skratta.
Men inget av det dar ar tillrackligt. Pa langa vagar. For nan av oss. Hur mycket kan man egentligen begara av en annan manniska innan man tillsammans nar bristningsgransen? Hur mycket ar det OK att ge av sig sjalv innan man borjar gora oratt mot sig sjalv? Var gar gransen for lust och for kanslor?
Pa torsdag den 6 augusti tar Er Ingvarsdotter examen, och blir fardigutbildad KulturTurismEntreprenor, efter 2 ar som student. Det ar stort, och jag och tjejerna ska givetvis fira med pompa och stat hela dagen. Skumpafrulle, skumpalunch och middag uppe i Sky Tower for att sedan kalasa loss rejalt resten av natten. Som KOM IHAG! Jag vill ha Grattishalsningar fran alla! Det ar jag vard!
Men! Jag ska fortsatta livet som student, pa halvfart iallafall. I host pluggar jag ett par tre distanskurser via GBG:s Uni. bland annat. Turismrelaterade amnnen blir det!
...Dar hanger det ibland en och annan bike. Det brukar ske nar vi gapat lite extra pa Strossel om att han slanger sina saker over hela nedrans hostelet.
Vad tror ni? Ar det en protest, eller ett satt att kringga rattssystemet som vi skapar har pa City Groove?
Obalans. Sa kan man kalla Livet just nu. Jag jobbar lordagsmorgnar vilket innebar att jag gar upp kl.04.40. Eller gar upp, jag vet inte. Kroppen ar i sadan chock att den inte riktigt fattar vad som hander. Ofrivillig lutning ur sangen, skulle jag vilja kalla det.
Denna ofrivilliga chock innebar att kroppen inte fattar vad som hander forran den far sin forsta Flat White with an extra shot espresso runt 0600 am. Idag var det toklugnt pa cafeet mina forsta timmar ensam. Sen kom Jackie Brown och strax darefter brakade helvetet los. Jag gjorde nog drygt 17 frukostar. 100 lattes, 56 SoyMochas och kon ringlade sig nastan ut ur cafeet vid en tidpunkt. Allt tog slut, och mycket kom tillbaka, eftersom det blev fel. Gah! Ville bara satta mig ner och grata lite, men vad gor man? Haller god min, bjuder pa ett extra leende, en gratis kaffe och annu en ursakt till hungriga kunder. Krashade en tallrik och kande mig vimsigare an aldrig forr.
Tack Strumpan som blev extrainkallad ett tag, och som kampade pa, trots en vild utenatt med Karlsson pa taket. (Motte mina favvodamer nar de trillade hem fran krogen, och jag var pa vag till jobbet...Obalans, som sagt)
Sa ikvall ar mina tjejer bakis, strumpa ska upp och jobba imorrn bitti, och jag...Ja, vad gor jag? Jag koper annu en flarra rodtjut for en massa pengar (fattar inte vad jag haller pa med, alla mina pengar laggs pa luncher och halvdyra viner, nar blev jag en kulturtant pa runda 60 plus?)
Jag ska dricka rodvin nar hostelet blir tyst, lyssna pa MIN musik och kanske ringa ett och annat samtal hemhem. Jag kanner mig alltid sadar skont ensam och melankolisk lordagsnatter som dessa.
Det blir inte bra hur jag an vrider och vander pa det...
29 yr ol´ Gypsyrose trying to find her way home while taking the long way around. Sees the world as her playground and doesnt have a clue where she´ll place her hat next. Blogs about travels, experiences and people she meets along the way and now mainly on the big move down under. Dont let the youth be wasted on the young!