GypsyRose

Det var ett tag sedan jag kande mig sa bedovad som jag gor just nu. Kroppen ar inte riktigt med. Och hostelet ar fredagstyst. Och vi har en sang tom, som inte borde sta tom. Inte an. Jag var inte redo. Men vi hade kanske inget alternativ.

Och jag grater, minns och ler. mest allt sa samma gang.
For igar klev R rakt fran min sang, och ut genom hosteldorren. For alltid. Packade sin enkla vaska, gav nyckeln till J och valde den enkla vagen ut pa nytt. Eftersom han alltid flyr nar saker blir komplicerade.
Det racker inte att jag sager att Livet ar komplicerat.

Sista natten fragade jag nar han skulle flytta, far var gemensamma sinnesro. Vi slogs, alskade och somnade. Dagen efter var han borta.

Min kropp hade den varsta hang overn ever, men Strumpan sa till mig att kla pa mig. Sa vandrade vi nedat stan. R cyklade forbi oss utan ett ord. Jag vet inte var han bor. Och det ar OK. det var dags att lata honom ga. Livet ar for stort.
Jag fick ett mail samma dag, med ord han skrivit for lange sen, i borjan av sin langa resa. Det fick mig att forsta honom annu mer.
Strumpan tog spontant min hand nar R narmade sig. Hennes hand i min gav mig trygghet.
Finaste Strumpan!

Jag och Strumpan akte till Lisas jobb, tittade pa hajar och andra fiskar, vandrade bort till Mission Bay under stormiga vindar. Och jag gick barfota hela dagen. Bar mina sandaler i handen. Ingvarsdotter Smutsfot borjar hitta tillbaka.
Vi hamnade pa en bokaffar, och slosade bort tid genom att sitta pa golvet och lasa bocker. Jag lat tararna bara trilla emellanat.

Natten passerade med vissa avbryt. Tankarna svindlade.

Hur hittar jag tillbaka?