GypsyRose

Kollar posten medan jag ändå är hemma på lunchen. Senaste numret av Tattoo Magazine ligger däri lådan och väntar så snällt och sätter genast en guldkant på vardagen. Läser den alltid från pärm till pärm, tills den är helt utsliten och inte duger till nåt annat än pappersinsamlingsinnehåll.

Bläddrar snabbt igenom tidningen, har bråttom som vanligt på lunchen. Slår upp en sida och möts av min egen rygg/svank. Va?! Vänta lite, säg inte att det är nån mer som har exakta likadana svalor på ryggen som jag...Men icke, det är faktiskt mina apsnygga gaddar som är med i senaste numret. TatuerarJonny har skickat in bilderna, och de gör sig fantastiskt bra i tidningen.

Så idag är jag lite sådär mallig som man får vara ibland. Och hörni, se till att köpa hem senaste numret och njuuuta av alla märkta kroppar! ( Haha! Jag är en av dem!)


Nästan så det är dags att boka tid under nålen snart igen. Jag vill ha mer att visa upp i Tattoo Magazine.

 Visst är det konstigt att vissa personer bara passar ihop? En blick på dem och man fattar att de kommer vara tillsammans under resten av deras liv. Knäppt.
Och vad som är ännu knäppare är att jag tror jag har funnit min sån där bättre hälft. Helt skogstokigt, men Marcus är nog Han med stort H.

Jaha, så slapp man iallafall leta ett helt liv efter honom. Tänk att han fanns så nära hela tiden, och att man gått om varandra.  Men om man inte gjort vissa val i livet, väldigt små sådana som kan anses oviktiga, hade vi kanske fortfarande traskat runt och tagit kärlek där vi flyktigt fick den. 

Och vi hör det varje dag, folk i vår närhet påpekar inte allt för sällan att det skimrar och lyser om oss. Att vi passar som flaskan i handen ( Japp, mkt bättre ordspråk, eller hur?). Ames, som ofta kommenterar den gången vi var i Strömstad, och Marcus trillade in på en snabbvisit. Och jag blev ÖVERLYCKLIG över att träffa honom. 
" Åh Michelle, du var så söt då. Kärleken lyste ur dina ögon," säger Ames. 

Och faktiskt, Marcus är en sån där kille som jag skulle vänt mig om efter på stan. Med sitt lååånga hår, trollskägg, coola tatueringar och...ja, allt det andra, är han mitt förstahandsval. Alltid.

Så är det. Vissa människor ska vara tillsammans, och så  är det nog för mig och Marcus. Snart har det gått tre år, och vi har så himla mycket tid framför oss! Jag längtar till vår framtid och allt vad den innebär.   

Baby, du och jag. Forever and ever!

Iochförsig ingen helt helt färsk bild, alltså inte senaste nytt från mitt liv. Men ack så fint minne! Man ska utnyttja sina resurser som journalist, iallafall om de inte går över gränsen för vad som är rimligt.
Alltså fick lilla syster Yster glad i hågen följa med när jag träffade "IdolAgnes" över en kopp kaffe när hon senast gästade Falköping.
Mycket spännande, tyckte naturligtvis Matilda.


Vad som däremot är senaste nytt, är att all världens förkylningsbaskilusker tycks ha funnit mig. Jag är sjuk, sjukare och sjukast. Och tycker mer än gärna synd om mig själv. Låter Marcus bädda ner mig bland täcken och kuddar framför TV:n, och ser till att bli serverad både varm mjölk med honung samt x antal tidningar. Marcus, du är guld!

Äntligen är valet snart slut. Ingen kan bli gladare för det än jag, tror jag. Ska bli så skönt att slippa alla handlingsprogram, påstridiga politiker mm. Ja, så tycker jag faktiskt.


Nej, nu orkar jag inte blogga mer, febern kommer nog smygande om jag riktigt känner efter, dags att vila lite till...