GypsyRose

Obalans. Sa kan man kalla Livet just nu. Jag jobbar lordagsmorgnar vilket innebar att jag gar upp kl.04.40. Eller gar upp, jag vet inte. Kroppen ar i sadan chock att den inte riktigt fattar vad som hander. Ofrivillig lutning ur sangen, skulle jag vilja kalla det.

Denna ofrivilliga chock innebar att kroppen inte fattar vad som hander forran den far sin forsta Flat White with an extra shot espresso runt 0600 am.
Idag var det toklugnt pa cafeet mina forsta timmar ensam. Sen kom Jackie Brown och strax darefter brakade helvetet los. Jag gjorde nog drygt 17 frukostar. 100 lattes, 56 SoyMochas och kon ringlade sig nastan ut ur cafeet vid en tidpunkt. Allt tog slut, och mycket kom tillbaka, eftersom det blev fel. Gah! Ville bara satta mig ner och grata lite, men vad gor man? Haller god min, bjuder pa ett extra leende, en gratis kaffe och annu en ursakt till hungriga kunder.
Krashade en tallrik och kande mig vimsigare an aldrig forr.

Tack Strumpan som blev extrainkallad ett tag, och som kampade pa, trots en vild utenatt med Karlsson pa taket. (Motte mina favvodamer nar de trillade hem fran krogen, och jag var pa vag till jobbet...Obalans, som sagt)

Sa ikvall ar mina tjejer bakis, strumpa ska upp och jobba imorrn bitti, och jag...Ja, vad gor jag? Jag koper annu en flarra rodtjut for en massa pengar (fattar inte vad jag haller pa med, alla mina pengar laggs pa luncher och halvdyra viner, nar blev jag en kulturtant pa runda 60 plus?)

Jag ska dricka rodvin nar hostelet blir tyst, lyssna pa MIN musik och kanske ringa ett och annat samtal hemhem.
Jag kanner mig alltid sadar skont ensam och melankolisk lordagsnatter som dessa.

Det blir inte bra hur jag an vrider och vander pa det...