GypsyRose

Se till att få ett par timmars sömn/vila ikväll. Inatt ska ju jag och J på biopremiär av The X-files, vi längtar så!! J tror helt stenhårt att det, trots envisa rykten om en helt UFO-fri film, kommer att dyka upp en alien i bakgrunden när Scully och Mulder går så där snyggt och målmedvetet längst med en gata, och ropa HEJ!
Det vore spexigt om nåt. Då skulle jag skratta.

Eller så kanske det dyker upp ett OFF (Oidentifierat flygande fartyg), som J kläckte så snyggt igår när vi spanade efter UFO:s på stjärnhimlen. She`s a wacko, this girl!;)



Igår drack jag Guiness på en mysig pub. Det var helt klart mysigt, och värt 3 pund, även om jag är fattig som en kyrkråtta. Ringde till mamma nyss, de låg och solade i Varberg, och i bakgrunden hör jag min syster...
"Mikaela? Vilken Mikaela?"
Jaha, tack för den. Jag har helt klart varit borta för länge.

Jag och J bokade precis flyget hem den 10 september kl. 0700 Sharp från Stansted. Det blir att tillbringa natten på Stansted, alternativt hos Ludvig och Enrico i London. Min resväska bor fortfarande i Enricos garderob, kan ju vara bra att få hem den innan vi flyttar hem. 
Det får nog bli en sista partyhelg i London innan det är dags att tänka på refrängen. 

Biljetten var otäckt billig iallfall, vilket gör att livet känns lite lättare. 17 pund per skalle. Bra. 

Annars känns det inget vidare när man tänker på att vi ska hem om 1,5 månad. Inte bra alls. Hester har liksom blivit mitt hem, och jag tycker så mycket om alla människor där. Jag trivs. Som tusan.
Jag upptäcker så mycket nytt med mig själv, och hur mycket jag faktiskt tycker om kollektivboendet. 
Det finns alltid nån hemma som vill leka. Bra. 
Och dessutom har jag hittat en riktig vän i tyska Annikki, som är lik min Mamma Mia på så många sätt. Vi dricker alldeles för mycket rödvin och diskuterar så mycket intressant. Det är en klok kvinna, det där. Och vi har lovat att hålla kontakten. 
I helgen var hon i Paris för att fira sin födelsedag, och igår när jag kom hem från jobbet låg det ett jättefint vykort från Paris på min säng. Sötnos!
Hon kommer till GBG i höst, har hon lovat, då ska ni få träffa henne, allihopa!

Ibland korsas min väg av en person man aldrig trodde man skulle träffa. Det är det som är så spännande med livet. You´ll never know what´s around the corner...;)
 

Yes, på fredag vankas det Toga Party på Hester Road. Undrar just hur det ska gå. Mina erfarenheter av Toga Party är i och för sig goda, och jag ser fram emot fredagens fest som är en avskedsfest för Maarten, som åker tillbaka till Holland.
Studentens togaparty minns jag väl, men den här gången har jag inte tänkt dansa togan av mig, som jag gjorde sist. Schvvoooosh, så föll togan till golvet där inne på Plantan där flera hundra blivande studenter festade loss. ;)

Med svarta togor var iallafall Media de snyggaste...Ha!


Anyway, jag har fått mitt morgonkaffe, jag sitter och lyssnar igen och igen och igen på min senaste nedladdade Cash-skiva, med mina 3 absoluta favoritlåtar, Hurt, The man comes around and Get Rhytm. Mys!
Den här dagen blir bra, igår pratade jag med min finaste Hanna, min absolut bästa vän. Det var så skönt att prata med henne och höra att hon saknar mig. I söndags ringde Malin och skvallrade om det senaste hemifrån, lika skönt var det att prata med henne.

Lovade er ju en update från helgen, soooo here goes!

Fredag
Den utlovade festen för att den svenske managern gått på semester blev av. Direkt efter jobbet dukade jag och J fram chokladtårta, Strongbow och knäppte på Sex and the city. Tjooohoo!
In dundrar strax där efter alla våra managers (eller, the others som vi kallar dem) med all tvätt i världen, eftersom deras tvättmaskin var trasig. Grill, tokdans och vinpimpel leder till att vi ringer en taxt och åker till managernas flotta hus för mer fest. Grannarna klagar och det lyssnas på bra musik natten lång, Till sist är det bara jag, Louic, Michael och David kvar, och vi lyssnar på gitarrsolon natten lång. Jag får introducera killarna för mina älsklingspojkar Mustasch och Michael imponerar genom att sätta på In Flames. Jag blir tokglad och ringer hem till Mackan kl. 05.00. Han svarar inte. Smart kille det där ;)
Vi GÅR sen hela vägen hem och jag somnar sött i min säng.

Lördag
Lite halvt bakis drar jag med mig J till stan för att shoppa Hair piece till M o M:s bröllop i höst. Inser att jag inte mår alls så bra, så J placerar mig inne på Pizza Hut, beställer en large pepperoni pizza and two glasses of milk. Gooooott!
Det är väldigt ljust äverallt, och jag vill inte ta av mig mina Piloters. Vi går igenom gårkvällen, vem som gjorde vad och med vem ;)
En av servitörerna är lite halvsöt, jag gillar hans utseeende. Kollar och kollar, och inser att han ju är lik Lillerskog för några år sedan. Skönt, Lillerskog är fortfarande idealet.
Vi får våra rester i en doggybag, och stampar in på fashionabla Debenhams med pizzalukt i J:s väska. ;)
Jag hittar min hair peice, vi glider runt och åker sedan hem.
På kvällen drar delar av kollektivet till Babylon, som endast spelar 90-talsmusik. Dans, dans, dans!
Utanför träffar vi australiensare, och en av dem vill ta mig ut på en dejt nångång. Kommer ihåg att jag verkligen inte kunde sluta tänka på hur gärna jag ville dra av hans slips och sätta den runt hans huvud. Tur att jag lade band på mig;)
Hem, lyssnar på bra musik, blir ledsen och nostalgisk och inser att det är dags att sova.

Söndag
Skön frihetskänsla och behov av att vara ensam. Tackar nej till att steka på stranden, och lägger mig istället i parken där jag stannar flera timmar med bra böcker och frukt i massor.
Vi grillar på kvällen, och kl.04.00 står sedan hela kollektivet i givakt i sina sängar. Vilka oljud från gatan! Blir nån mördad? J tror att en satanist styckar en katt och vågar inte titta ut genom fönstret. Det visar sig att det är skitfräcka rävar som smyger in till centrala P-mouth för att typ gängfajtas eller nåt. Ett jädrans oväsen för de iallafall. Natt efter natt. De hittar även in på vår innergård, där det kan hända att en och annan dörr står öppen. Så jag ska nog inte bli för förvånad om det står en räv och tittar listigt på mig om jag vaknar en natt. ;)
Simon meddelar att han nästa gång ska vara beredd att kasta sten på odjuren. Skönt. Väldigt betryggande.

Thats it, folks!

Nu var det bokat! På natten mot fredag kl.00.01 för att vara exakt, sitter jag och J bänkade i biosalongen vid Gunwharf för att se premiären av det vi väntat på sååå länge...The X-files movie- I want to believe!
Längtar så! Fasen så mycket kul vi har inbokat nu, vi kör fullt rejs innan vi åker hem till Sverige om en dryg månad.

* Biopremiär på torsdag natt
* Togaparty med kollektivet på fredag (kanske blir det svart toga igen, som på studentfesten??;)
* Manchester United vs. Portsmouth på Wembley, London den 10 augusti med delar av kollektivet
* Isle of Wight samt Stonehenge
* Meeer utgång, meeer vinpimpel, meeer allt!!

Tack tack tack för alla fina brev och små paket jag har fått den senaste tiden!

Jolene: skivan är underbar och i love the körsbärsörhängen,
Mari: Ditt USB kom fram, och jag blev så glad!Det kommer skeppandes tillbaka till dig strax, laddat med fler bilder.
Malle: Så fint rosa brev med mycket vackert kort från en fest hos Harrysson, mys!
AL: Underbart brev med Klanbild!!
Mamma Mia: Åh, så fina ord. Jag blir helt rörd och saknar dig ännu mer! Svar kommer naturligtvis snart!
Ames: GoooosAmes, världens finaste brev med update hemifrån!
Mammaoco: Tack finaste för Älgkortet!;)
Mormor: Som skriver att hon saknar mig, jag saknar henne också!
Farmor: Som är så nyfiken på hur livet i UK är!;)
Malin S: Sötaste, jag blir så glad av dina ord, och små teckningar!
Baby: Ditt överraskningsbrev är fortfarande ute i världen och snurrar, trots att det snart är 1 månad sen du skickade. Hoppas det inte innehåller nåt med expiry date, då kommer det lukta snusk när det kommer fram, efter sina världsomseglingar!;)

Ja, som ni förstår så känner jag att jag inte är särskilt bortglömd där hemma, och dessutom är resten av The Hester Family MICHE avundsjuka på alla som saknar mig hemma i Sverige. De har ju som bekant inga kompisar eller mammor alls, vad det verkar som. ;O

Nu ska jag plugga in Läpptonerna igen och återgå till jobbet på det överhettade kontoret, där vi snart ligger i små högar av värme...
Update från en tokrolig helg fylld av RävGängbråk, 90-talsdans och australiensare som vill bjuda ut mig, kommer ikväll. Tror jag.

Puss!
 

                             

...Och DÄR gick startskottet för vår svenske managers semester!:) Klockan 15.00 engelsk tid stampade han iväg utan att riktigt säga hejdå till mig och J. Om inte följande konversation räknas som ett kärvänligt adjö, vill säga. ;)

"Stockholmare är inte kloka i huvudet. jag HATAR Stockholmare" - Johannas standardkommentar så fort hon kommer åt
" Ni är de absolut SÄMSTA praktikanterna på hela företaget. Jag ville bara säga det innan jag åker" - Mattias
"Mattias, du älskar oss. Måste jag påminna dig om det hela tiden?" - Jag.
" Just det, kom ihåg att du ville ha oss som husdjur nyss" - Johanna


Ungefär så här låter det varje dag på vårt kontor. Vi gillar Mattias när han inte är så jädrans Stockholmig som han är oftast. Men på fredagarna har han med sig kakor ibland. Då är vi vänner. Ett tag. ;)
Vi berättade även att vi ska ha en fest imorrn för att fira att han gått på semester och håller sig borta från UK i 3 veckor. Jag vet inte om han blev rörd eller ledsen. ;)

Delar av kollektivet åker till bion vid Gunwharf för att se Batman-The Dark Knight.
Jag längtar. 3 timmar Batman och en heeel massa mr Ledger i hans sista roll. Det är med blandade känslor jag ser honom på duken imorrn.

Tillbringade, som jag nämnde sist, hela lördagen i Brighton tillsammans med tyska Annikki och ryska Irina. Tanken var ju först att jag skulle åka själv, men då dessa donnor ville följa med, var det svårt att säga nej såklart.
Vi var lite "trötta" som min mamma skulle säga, eftersom fredagsnatten spenderades på The Drift med en del av kollektivet, men på lördag förmiddag bar det iallafall iväg. Först blev det lunch på supermysiga Food for friends, en veggorestaurang med endast organiska och kravodlade grönsaker. Smaskens!

Därefter delade vi på oss, och medan Irina gjorde av med veckopengen, tog jag och Annikki en Latte på en mysig servering för att sedan glida vidare till The Royal Pavilion, ett jättehäftigt museum som en gång varit lekplats för nån slags prins. Allt gick i Asientema, och stora drakar snirklade sig från taken överallt. Tyvärr fick man inte fota inomhus, ni får försöka föreställa er hur det såg ut...

Efter en ännu en Latte var det dags att ta tåget hem och däcka i soffan till en film. Ännu en underbar lördag i UK var till ända!





       

...Så minns man så mycket man inte tänkt på, på så länge.
Ikväll lyssnar jag på en viss musik och då kommer det bara över mig. Jag saknar min allra bästa vän så mycket, hon som jag växte upp med och som jag upptäckte så mycket med. Man tror inte att man kommer glömma hur vissa personer ser ut, men minnena bleknar, hur gärna man än vill hålla kvar vid dem.

Jag har skrivit om henne förut, men hon förtjänar att skrivas om igen. Och igen, och igen.
Det här är mitt sätt att på ett sätt hantera sorgen.

Jag saknar henne, och undrar om jag skulle vara en bättre människa om hon fortfarande var i livet, och kunde stötta mig i det jag gör, och komma med goda råd.
Och det absolut värsta är att glömma de mest väsentliga sakerna, de vardagliga sakerna som gjorde henne till henne.


Nu är det verkligen godnatt för mig...

Måste bara nämna ett väldigt vackert inlägg jag komponerade i slutet av veckan, en hyllning till kvinnnan. Och inte vilken kvinna som helst, utan min mamma, som jag är så stolt över. Som jag anser vara världens bästa mamma, som ställer upp för mig i vått och torrt, och beter sig som en riktig lejoninna när någon ger sig på hennes dotter. 

Strax därpå utbröt ett sms-krig mellan mor och dotter där vi var rejält kaxiga mot varandra, och jag plockade snabbt bort inlägget för att riktigt häääämnas. ;) Vi har båda ett temperament som inte är att leka med, och som passar bäst hos en eldig spanjor.
2 minuter senare var vi vänner igen. Jag kan bara konstatera än en gång att vi är mer lika än vi någonsin kommer att erkänna eller ens förstå. :)

Eftersom jag är dödens trött efter en söndag då jag mest gjort...ingenting. Underbart!;)
Har iallafall haft en übertrevlig söndagskväll på utegården, med Annikkis goooda mat, en flaska vin, alldeles för mycket cigaretter och trevlig gemenskap med ungefär hälften av kollektivet.
Den där utlovade uppdateringen kommer, men kanske imorrn kväll, när jag är alldeles för uttråkad för att hitta på nåt annat...;)

"...Och imorgon är det måndag igen..."/Lars Demian slår huvudet på spiken, en underbar sång som alltid får mig lite lätt vemooodig.


Ja, det är måndag imorrn. Och det bästa med måndagar är allt skvaller man får höra om vad folk har hittat på under helgen...Och med vem...;)




Note to myself; Stop think in english when Im having a hangover. Det blir så jobbigt då. Måste prata mer svenska med andra ord.

...Som det är varje söndag nu för tiden. En hel dag då jag bara kan slappa och sova ut. Naturligtvis har jag varit vaken sen 8.30, men vägrat kliva ur sängen förrän 11.30...Fått några minuters sömn här och där, men inget sammanhängande. Planerna för helgen ändrades när sweet Annikki ville följa med på sightseeing, och vem kan neka denna tyska flicka? :) Sagt och gjort, igår förmiddag traskade vi ner till tågstationen för att ta tåget till Bath, men eftersom biljetten var dyyyyr (31 pund, vad är detta??), och gubben i biljettluckan envisades med att inte vilja ge oss rabatt, satte vi oss på tåget till Brighton istället.

Mer om resan kommer i kväll, men nu är jag allt för söndagslat för att skriva mer. Det blir Häxorna från Eastwick och lite slapp i sängen. Kanske en islatte på Starbucks sen med de som är hemma, jag älskar ställets stora sköna fåtöljer man bara kan försvinna i.

Ha en skön söndag allihopa, och läs uppdateringen senare! 

Ligger i min säng på 2 Hester Road och ska snart sluta mina gröna (gula?orengea? De byter alltid färg, de här ögonen jag begåvats med). Har haft ett kärt återseende ikväll, har nämligen sett både Red Dragon och Hannibal, som jag förmodligen kan by heart vid det här laget. Jag är den största Hannibal Lecter-fantasten jag känner, känns nästan lite nördigt ;) Men nån hobby ska man väl ha.
Lyssnar på Anna Ternheims vackra version av Shoreline, somjag nog aldrig kommer tröttna på.

Dagen har varit lång och intensiv, efter jobbet tog jag o J en promenix på strandpromenaden i motvind. Skönt. Och varmt.
Har lagat lunch tills imorrn, och inte så mycket mer.

Pratade med Lillerskog igår (som för övrigt har flytt vår lägenhet ett tag eftersom det är nån som kommer och hälsar på honom, och drar sina fingrar på hans axlar...sjukt, i vår förra lägenhet såg jag bara en massa svarta katter, och dessutom knackades det på dörrar när jag låg i badet, helt ensam hemma...hm), om hans planerade USA-tripp som jag peppar honom att göra. Ett år i LA och musikskolan där skulle nog göra honom gott. Och mig med, eftersom jag blir sugen på att åka dit efter Nya Zeeland och göra min praktik där.

Frågade honom igår om detta, och om det skulle vara OK att jag kom dit, eller om han ville göra detta helt själv. (En helt och hållet retorisk fråga, det förstår alla mina kvinnliga läsare och vänner). Dessvärre sa ju Mannen i mitt liv att jaaa, det kanske han ville.

HELT FEL SVAR, kan jag meddela;) Men vi ska nog hitta en lösning på det hela. :)

Och för att återknyta; Idag tappade jag lite spontant sulan på min ena ballerina när jag traskade runt på kontoret. Spexigt!
Den svenska marknaden brast naturligtvis ut i den gamla slagdängan "Somliga gåååår, med traaaasiga skoooor...."
Spex!

Nu, skönhetssömn för Michelliten! ( Och en hemskt mysig BarbaZoo som flyttat in i mitt hem, efter en lång resa från Sverige i Maris resväska)

Vilken helg, vilken helg. Mina damer och herrar, en så roligt helg som jag och Mari har haft, det är svårt att uppnå.
I fredags släpade jag o Enrico in Enricos packning i taxin, begav oss till The Hard och väntade in Londonbussen. Pluggade in min nya favoritsångerska Melissa Horn i Ipoden och lutade mig tillbaka. Horn ackompanjerades av en vacker solnedgång när vi lämnade Portsmouth, och jag kände mig stillsamt lycklig och i allmänhet mycket nöjd med livet. Jag kände en lätt knack på axeln, och där stod Enrico, som satt längre bak i bussen, med en glass till mig. En nöjd Mikaela, som inte ätit sedan lunch tog tacksamt emot glassen och somnade sedan in som ett barn, mätt och nöjd.

I London regnade det, jag packade in Enrico och Titti plus all packning i en taxi innan jag hoppade på Tuben bort till Liverpool St. där jag försökte gissa vilket tåg min sötaste Mari skulle komma med. Tidigare än jag anat, såg jag en mörkhårig Donna komma lååångt bort när tåget rullade in på stationen, och så fort vi sett varandra, kunde varken jag eller Mari hålla oss. Jag började hoppa upp och ner och tjoa runt, och Mari kom springande i full galopp med resväska, vilket kramkalas det blev! Jag blev nästan lite gråtig, så glad var jag att se henne! Folk tittade på oss, but who the hell cares? Får man celebert besök av en Klanmedlem, finns inget som kan hindra mig från att studsa runt på en tågstation i London. :)

Vi hoppade på sista Tuben (rutinerat, jag är fortfarande NÖJD) bort till Ludde och Enricos hus. Lite tjöt, sen var vi klara att hoppa i säng. Och ååååh, så skönt. Luddes säng för oss själva.

Dagen därpå steg vi upp i ottan (nja, inte riktigt kanske, men nästan), för att åka bort till Hyde Park där vi käkade en delikat frukost på restaurangen precis vid vattnet. Baguetter, Yoghurt och frukt. Mumma för svenska flickor!
Stannade och matade de tama ekorrarna innan vi mötte upp Enrico och Titti och sedan hoppade hela gänget på en sightseeingbuss tillsammans. Flera timmar passerade medan vi gjorde London by bus, hur roligt som helst! Hoppade av på Fleet Street, och medan Enrico och Titti slängde sig in på närmaste sushihak, sightseeingade jag o Mari vidare, för sedan ta en latte på en intillliggade Starbucks.

Därefter gick färden till Harrod´s, där vi glassade runt och Enrico köpte exklusiva praliner.

Hem till Queens Park, iväg och käka supergod pizza, hem till huset, duscha, börja öla och lyssna på bra musik. Tror "Hester Roadarna" kände öllukten på lång väg, för helt plötsligt (!) var halva Hester Road i London, och i Luddes hus. Jag, Mari, Enrico, Titti, Ludde, Laurent med flicka, JuanMa, Simon med kompis Dominiqe, och sedan också Julio, var det som sedan drog till Paradise (varför ändra på nåt som är bra??;) och dansade hela natten. HAr ärligt talat inte dansat så mycket på flera år, tror jag. Jag och Mari fick stå och blåsa varandra i nacken för att kyla av oss. Körde även "Jag har aldrig..." med Simon och Dominiqe, hur gick det där egentligen? ;) Enrico fick dansa Britneydans, och allt var som det skulle, en helgalenb helg i London.
(Hittade skor, strumpbyxor och klänning i köket dagen därpå och såg lite frågande på Mari. "Ingen fara, du klädde av dig när ingen annan var här", kunde hon lugna mig. :) Upptäckte även dagen efter att jag visst haft lite bråttom i duschen och bara rakat ett ben...haha!!)

Efter en OTROLIGT lyckad kväll kunde jag krypa ner mellan Enrico och Titti, medan Mari fick användning för sin luftmadrass. Dagen därpå mådde vi prima, och kilade iväg till vår buss till Portsmouth efter farvälkramar med de andra.
Väl hemma visade jag Mari Gunwharf, vi gled runt i lite affärer och däckade sedan i varsin fåtölj på Starbucks med varsin kaffe. Jag tog Ised Vanilla Latte, vilket visade sig vara ungefär det smartaste valet i mitt liv. Gud, så gott, dagen efter kvällen före. Bussen hem till Hester, hälsa på alla, och sedan hade vi ett stort DinnerParty för vår fina Ryan, som åkte hem till Holland imorses. Jag hade föreslagit en middag tidigare i veckan, men aldrig trodde jag att The Hester Family skulle ta  det så allvarligt. Men det här var tydligen Veckan Händelse, vissa hade varit uppe i ottan för att steka crepes till 20 personer, och det blev riktigt lyckat med massor av maaat.

När vi var mätta, tackade jag och Mari för oss, för att sedan ta bussen till bion och avslutade världens bästa helg med att se The Swedish Proud and Joy MAMMA MIA!! Och den var så fantastiskt jättebra, alla i salongen satt och sjöng med, inte minst jag och Mari som blev superpatriotiska under ett par timmar...

Imorses sade vi hejdå, och att vi ses snart. Nu sitter hon på flyget hem, och jag hoppas det har gått bra med allt. Fick ett sms förut att det hittills gått finemang.
Sammanfattningsvis har det varit världens bästa helg, vi har hunnit med så mycket så det är inte klokt! Så roligt att få visa henne London, mitt hem och mina kollektivmedlemmar.

Hoppas du haft en bra helg tjejen, det har varit supermysigt att ha dig här! Jag blir alldeles glad in i hjärtat när jag tänker på allt kuuul vi haft!







          


           


    

Har idag fått reda på nåt som gör mig glad in i själen, och lite rörd också.
Mina favoritBardhar, jag gläds så med er!

Och med Kristina och Johan, det hade jag väl kunnat ana...


Men Micke, du också alltså? Ja, var är världen på väg? ;)

Jag är så glad för allas eran skull. Jag gläds med er, här borta i UK.

I början av veckan startade nedräkningen tills finaste Bloody Määäry kommer på visit. Och imorrn smäller det bannemig! Klockan 20.08 tar jag och Enrico bussen (med all hans packning, det är inte liiite han har samlat på sig under tiden på Hester, promise) till London, och sen ska jag möta upp Mari när hon kommer med tåget på Liverpool St.

Ska bli så underbart roligt! Vi får se vad vi hittar på, Mari får bestämma, jag hänger gladeligen med på det hon vill hitta på. ;) Men jag ska erkänna att London Dungeon är lockande...Mari, vad tror du? Men sighteeingen får vi inte missa heller!

Sååå, är du nervös nu kompis? Men jag lovar dig, jag ska ta såå väl hand om dig så du anar inte!

Puss på er alla därhemma!

Det var två fredagsglada tjejer som hoppade på bussen i fredags kväll för att åka upp till London. Ett par timmar senare var vi framme, och tog snabbt Tuben ut till Queens Park, för att snabbt komma hem till Ludvig. Men vad hade vi för det? När jag ringde, satt han på en pub med några arbetskamrater, men lovade att hasta hem till oss. Och ja, ingenting ligger ju direkt runt knuten på nåt i London, så jag o J tog det gemensamma beslutet att knäcka varsin cider och se allmänt trailertrashiga ut, utanför Luddes hem.

En knapp timme senare dundrade LuddeLiten hem med både arbetskamrater och ett par amerikanare han hittat på vägen, och tanken på att lägga sig tidigt var ett minne blott. Jag o J slog rekord i ombytning och makeup, sen kilade vi vidare till vårt älskade Paradise.

Natten slutade på ett minst sagt roligt och oväntat sätt, och jag o J fick dela Luddes säng med Fransmannen (en av arbetskamraterna). Han slog på den franska charmen och viskade en massa franska i mitt öra och bet J lite charmigt i kinden, men det hade han inte mycket för. Vi bad honom på ren svenska att hålla tyst, efter at vi skrattat halvt ihjäl oss åt hans erövringsförsök, som nog mest var på skoj...

Dagen efter var det dags för museumsbesök och lite chill. Besökte dessutom affären Totally Swedish, så nu har jag bunkrat upp med filmjölk, Kalles Kaviar, Idealmakaroner och saftsoppa. Lovely!!
Efter lite tacos (åh, tacos!!Det var så längesen det åts sånt, mumma!) och lite förfest med snack om svenska barnprogram, kom vi iväg till Baker Street senare på lördag kväll, men ångrade oss och började den lååånga färden ut till High Gate, där ovan nämnde Fransman bodde med sina flatmates. Vet inte hur mycket buss vi åkte den natten, men halv 2  på natten knackade på vi och blev insläppta. Det blev lite öl, tjöt och Wii innan vi kröp till sängs hos dem.

Dagen därpå trillade the Swedish Team hemåt, efter en stadig kebab på närmaste hak. Lite chill hos Ludde innan jag och J tog bussen hem.

En underbar helg med andra ord, och snart är det dags igen. På fredag tar jag och Enrico bussen upp till London för att möta upp Mari och åka hem till Ludde, och då också Enricos nya hem.


Cheers, alla ni där hemma!






          

   

Snart är jag rejält trött på att vara student. Inte på sjävla studentlivet alltså, det gillar jag skarpt. Men fattigheten. Fy, säger jag bara. Det är inte roligt att behöva ha ångest varje gång man kollar på kontot. Och dessutom passar jag inte som fattig. Jag är bättre på att bara rik. Inte för att jag nu någonsin har varit rik som ett bergatroll, men jag har faktiskt haft en helt OK lön.

Ljuset i tunneln är väl att jag förhoppningsvis får ett jobb sen som jag både älskar på grund av stimulansen och lönekuvertet.

Iallafall så var jag och J på stan här i Portsmouth förra helgen för att shoppa hudvårdsprodukter. Min hy mår inte alls bra av att sitta framför en dator så här mycket, kan jag meddela. 
Köpte flera produkter av märket Boots No 7, som har tagit England med storm, och som nu tydligen ÄNTLIGEN har lanserats i Sverige via Kicks. (Det är det som är så bra med att bo i UK, allt kommer hit MYCKET snabbare än till Sverige). 
Och jag kan varmt rekomendera denna serie, som har HUR mycket som helst. Jag använder mig av produkterna för blandhy, och de går snabbt in i huden, känns renande och lindrar irritationer snabbt. Särskilt nattcremen är jag förtjust i. Dessutom ligger de lite halvdyra priserna på ca 45 kronor under de svenska priserna, så det får nog bli att köpa med sig lite hem sen. ;) Lite måste man unna sig trots fattigheten...;)

Ikväll åker jag och J upp till London och hem till L, det blir en öl ute och sen hopp i kojs. Imorrn ska vi nämligen göra det vi hade tänkt sist, gå på museum och vara kulturella! ;)

Kram och trevlig helg på er, alla!  

I lördags kom ett kollektiv iväg till stranden för att elda saker. Mest gamla plankor som den manliga delen av kollektivet släpat runt på hela veckan. Proceduren att ta sig till stranden var inte helt lätt, vi är som en stor familj med 100 olika viljor. Kl. 22.30 var vi iallafall på väg...hrrrm.
Trots alla tvivel (det är kaaaallt, vad ska jag ha pååå miiiiig, ska vi gå uuuut sen, vad skeeeer, har du tändvätska, har du viiiin då????Ja, ni förstår själva dilemmat), blev det en lajbans kväll.

J fick dock avsluta kvällen relativt tidigt, eftersom F i ett ögonblick av idioti, råkade göra ett krumsprång över elden och därmed spilla ut halva rödvinsflaskan han hade i handen. Smart...

Jag däremot, ville aaaaldrig gå hem. Jag o F bestämde oss för att stanna och se på soluppgången, och det var nog 5 pers tillsammans med oss som stannade. Fast det där med soluppgång vet jag inte...Helt plötsligt var det bara lite mindre mörkt, lite halvmolningt och så. Då gav vi upp och gick hem. Men det var mysigt att ligga i en sovsäck på stranden och titta på när elden falnade...Det kan jag lova!
Väl hemma kom jag på att jag glömt min fina sjal från Egypten, kvar på stranden. Men huvudet bultade och sängen såg så skööön ut, så jag tänkte att det ordnar jag imorrn,. Antingen det, eller så kommer min sjal på nåt sätt att förenas med mig igen.
Och tror ni inte att sjalen hängde över en stol här när jag trillade upp på söndag förmiddag? Jojomän, ibland får man bara förlita sig på att saker löser sig. Jag blev så glad att jag trillade i sängen och somnade om...;)

Håller som bäst på att planera Määärys visit, det kommer att bli så lajbans! HAr blivit lovat sängplats hos E och L, så vi slipper punga ut med för mycket hostelpengar. Tiptop!



      

 

Idag när jag kom hem, väntade världens bästa överraskning på mig. Ett brev från AL låg innanför dörren när vi kom hem. Roomisarna suckade och gav mig brevet, eftersom de tydligen inte har några kompisar, mammor eller sambosar som skriver brev till dem, vilket naturligtvis innebär att jag är mer älskad än dem, och de är bara avundsjuka på breven som då och då dimper ner i brevlådan. Haha!

Iallafall, blev lite gråtig när jag läste allt fint AL skrivit, och helt rörd över bilden hon skickat med på Klanen. Har satt upp både brev och bild ovanför sängen, så jag ser mina bästa tjejer varje morgon. Helt otroligt AL, att du visste vad som saknades i mitt Klanlösa liv! Tack snälla söta du!

Vi har varit utan Internet här i några dagar, därför har det blivit tokmycket smygsurfande på jobbet. Dock är Steve The Chef (Tvilling med Paul, The Andra Chef, det går fortfarande inte att se skillnad på dem, det är hemskt jobbigt, det här...), lite smartare än sina praktikanter, så Facebook, National Express (bussbolag) och Hotmail är blockade fram till lunch.

Men det här med svenska bloggar, det verkar han inte ha koll på, Mooaahahaha! Känner mig hemskt listig!;)

Vi har fint väder idag, nästan så man skulle ge sig ut på en promenad neråt hamnen...Eller kanske inte. Jag har ju faktiskt lånat season 2 Bevery Hills av Enrico, jag är som fastklistrad vid Laptopen, denna serie är verkligen TREVLIG! Moralkakorna flyger både till höger och vänster, det är sprejade luggar, oversize kostymer, stentvättade jeans och Speedos så långt ögat når. Det var väl inte längesen jag tyckte att gänget i Beverly Hills var häftigast i världen? Suck...;)

Nu blir det ännu ett avsnitt och lite käk innan jag o J ska koncentrera oss på vårt X-arbete!

Hit tänker jag minsann pallra mig i helgen när jag och J besöker L i London. Eller så får det bli helgen efter det, då söta Märy kommer hit och hälsar på. Eller...så lyxar jag till det och beställer hemleverans.
Tänk att man kan bli så glad av att se Eldorados pulvermos och Kalles Kaviar. Underbart!;)