Resan hem bokad...
Jag och J bokade precis flyget hem den 10 september kl. 0700 Sharp från Stansted. Det blir att tillbringa natten på Stansted, alternativt hos Ludvig och Enrico i London. Min resväska bor fortfarande i Enricos garderob, kan ju vara bra att få hem den innan vi flyttar hem.
Det får nog bli en sista partyhelg i London innan det är dags att tänka på refrängen.
Biljetten var otäckt billig iallfall, vilket gör att livet känns lite lättare. 17 pund per skalle. Bra.
Annars känns det inget vidare när man tänker på att vi ska hem om 1,5 månad. Inte bra alls. Hester har liksom blivit mitt hem, och jag tycker så mycket om alla människor där. Jag trivs. Som tusan.
Jag upptäcker så mycket nytt med mig själv, och hur mycket jag faktiskt tycker om kollektivboendet.
Det finns alltid nån hemma som vill leka. Bra.
Och dessutom har jag hittat en riktig vän i tyska Annikki, som är lik min Mamma Mia på så många sätt. Vi dricker alldeles för mycket rödvin och diskuterar så mycket intressant. Det är en klok kvinna, det där. Och vi har lovat att hålla kontakten.
I helgen var hon i Paris för att fira sin födelsedag, och igår när jag kom hem från jobbet låg det ett jättefint vykort från Paris på min säng. Sötnos!
Hon kommer till GBG i höst, har hon lovat, då ska ni få träffa henne, allihopa!
Ibland korsas min väg av en person man aldrig trodde man skulle träffa. Det är det som är så spännande med livet. You´ll never know what´s around the corner...;)
Det får nog bli en sista partyhelg i London innan det är dags att tänka på refrängen.
Biljetten var otäckt billig iallfall, vilket gör att livet känns lite lättare. 17 pund per skalle. Bra.
Annars känns det inget vidare när man tänker på att vi ska hem om 1,5 månad. Inte bra alls. Hester har liksom blivit mitt hem, och jag tycker så mycket om alla människor där. Jag trivs. Som tusan.
Jag upptäcker så mycket nytt med mig själv, och hur mycket jag faktiskt tycker om kollektivboendet.
Det finns alltid nån hemma som vill leka. Bra.
Och dessutom har jag hittat en riktig vän i tyska Annikki, som är lik min Mamma Mia på så många sätt. Vi dricker alldeles för mycket rödvin och diskuterar så mycket intressant. Det är en klok kvinna, det där. Och vi har lovat att hålla kontakten.
I helgen var hon i Paris för att fira sin födelsedag, och igår när jag kom hem från jobbet låg det ett jättefint vykort från Paris på min säng. Sötnos!
Hon kommer till GBG i höst, har hon lovat, då ska ni få träffa henne, allihopa!
Ibland korsas min väg av en person man aldrig trodde man skulle träffa. Det är det som är så spännande med livet. You´ll never know what´s around the corner...;)
