Idag vaknade jag upp till sol efter en natts osregn mot min ruta nere i dubbelrummet jag huserar i for tillfallet. Jag hade min hostelfamilj runt omkring mig, och allt var som vanligt. Jag trallade ivag till cafeet pa hornet och kopte smaskiga mackor och kaffe till mig och Jacob. Lyxfrulle.
Idag blir en bra dag, jag ska fa saker och ting utrattat. Det ar mycket att gora, men jag trivs i mitt liv. Det blev ingen tsunamikatastrof for Auckland igar. Jag satt pa taket och spejade mot stranden med Strumpan, och vi forsokte lista ut vad vi egentligen kollade efter. Det var en sjuk, sjuk dag. Jag hade huvudvark hela dagen efter all spanning, och fick slappa ut allt pa en promenad i grona, vackra Domain dar regnet foll tungt over mig och Cathrin. Vi pratade om vara familjer dar hemma, om monster vi ser i vart beteende gentemot vara mammor och deras satt att leva, och vi hittade likheter i vart satt att bemota olika grabbar vi traffar. Abusive relationships var ett hett amne denna promenad.
Efter att jag pussat och kramat denna underbara tyska farval, kilade jag vidare mellan regndropparna och med Ipoden ikopplad till the Civic och deras teaterbar, dar Strumpan och Maria vantade. En drink och en brushetta senare parkerade vi oss pa nagra av de basta platserna i denna vackra gamla teater som jag fullkomligt alskar! Det var dags att se MAMMA MIA! - The Musical. Det ar nagot vi pratat om lange, och nar Strumpan ringde igar och sa att de fatt tag i billiga och himla bra biljetter, var jag inte sen att tacka JA!
Varldens basta musikal fick mig att glomma varldens bekymer for en sekund, och vem kan egentligen vara ledsen nar det sitter en ABBA-alskade mamma med hennes 2 sma dottrar raden bakom, och dottrarna har klatt upp sig till tanderna och dessutom sjunger med i varenda lat? Grymma kids!
I slutet stallde sig jag och Strumpan i gangen for att kunna dansa med i latarna, och vi fick givetvis sallskap av denna fina trio strax. Jag hade tarar i ogonen mestadels av tiden,eftersom det varit en kanslomassig dag och alla ABBA-sanger fick mig att langta sa mycket efter min mamma.
Nar jag kom hem, ringde jag min mamma och vi pratade lange, lange. Min mamma ar bast. Helt klart. Vi pratade om allt, om livet har och om livet hemma. Och om min langtan efter barn. Och jag meddelade att hon troligtvis kommer bli mormor sen, till ett barn utan far. For sa installd ar jag nu pa att skaffa kiddos via en spermadonator. Barn behover inte en riktig pappa i sina liv, sa lange de har en stabil foraldrer och andra starka fadersfigurer i sitt liv. Och man slipper en pappa som kan svika sina barn och svika sin partner. Det ar bannemig den ultimata losningen! Mamma tyckte det lat som en bra ide, sa det kor vi pa tycker jag!
To sum it all up; Idag grater vi tillsammans med vara alskade grannar har i denna del av varlden. NZ news ar fulla av katastrofbilder av Samoa och Tonga, som drabbades allra varst igar av tsunamin. Manniskor ar doda, byar ar utplanade och varlden kommer aldrig mer bli sig lik.
Idag tanker jag fira att jag fatt behalla allt det jag alskar. Mitt liv finns inte pa havets botten. Det ar stort.
...som jobbat morron pa cafeet, och nu vill smyga sig hem. "Fast jag vet inte om jag vagar. Jag kanske kommer simmande!" sager Strumpan och sa skrattar vi lite sadar halvhjartat.
Pa cafeet har de haft storbildsTV igang hela morgonen, och fatt info om att OM vagen kommer, ska de ta med sig alla underbara, fina dagisbarn vi har i samma byggnad (gossingar liksom! Herregud!!) och bara aka sa hogt upp i var byggnad de bara kan.
Tsunami warnings have been issued for the whole of New Zealand with areas of concern including Northland, the Coromandel, the Bay of Plenty and the East Coast north of Gisborne.
Residents in low-lying areas of the Coromandel coast are being urged to move to higher ground immediately and fire service staff are driving around urging these residents to move.
East Cape reports say waves came ashore before 10am but no damage has been reported.
Harbourmasters are being told by Environment Waikato not to move on the water.
Waikato Civil Defence says people living or working on the coasts should be on high alert especially residents in Raglan, Kawhia and Mokau and all coastal settlements near these areas.
Hawke's Bay Civil Defence is telling residents to keep away from beaches and residents of Te Kaha, East Cape have been instructed to go to high ground.
A one metre wave was predicted by seismologists to arrive at East Cape around 9.44am.
It would then hit Gisborne at 10.00am, Napier at 10.40am, Wellington at 10.50am and Auckland at 11.12am.
That is low tide, but there is still considered to be a risk to beach areas.
Napier, Northland and Southland have also issued alerts.
Auckland regional authorities are advising people on Great Barrier Island, Waiheke Island and on regional coastlines to seek higher ground.
En gang i tiden (ja, det ar sakert ett par veckor sedan nu), hade jag och Karlsson for vana att hanga pa Starbucks vid Sky Tower sena kvallar. Lattes och bocker i all ara, men det var minnena vi samlat pa oss so far i vart gemensamma liv som vi istallet gav oss han at.
Laser fortfarande The heart is a lonely hunter, som alskade, alskade lilla systern skickade i fodelsedagspressy. Den ar grym! Onskar jag hade mer tid att lasa bara. Men imorrn kanske. Imorrn far det ske! :)
Igar var vi ute med La Familia. Det var Jordies sista natt har innan han pyser vidare till HongKong, och vi festade givetvis till in pa smatimmarna. Harfargningen urballade i ett kombo beachparty goes fargtunnekalas nar jag och Karlsson skulle andra harkulorer. Numera ar jag eldigt rod i barret, ni ska allt fa se! (Lite kan ni sakert ana under kepan, tank er Ingvarsdotter i gymnasiet liksom!)
2 hostelmanagers spenderade hela kvallen inne pa sitt rum, och i takt med att drinkarna dracks upp, blev ocksa harfargningen ett riktigt nakenkalas! ;)
Bast ar att ha BeatBoxBrorsan Tomas fran Buenos Aires, som pa kommando via sms tillreder en av sina basta Mojitos och staller utanfor dorren till vart rum. Grym grabb som vi snart koper var forsta NZ bil med, och flyttar till sydon tillsammans med.
Jag drog ivag till R efter discodansen med ganget, och spenderade natten med att annu en gang komma underfund med denne man. Det, och sitta pa golvet i foajen till rail way stationen han bor i.
Idag lag vi kvar i sangen till klockan slog eftermiddag, och jag packade mig hem for att svida om infor jobb. Kvallspasset pa cafeet mina mandagskvallar ar grymma! Tomas kommer in efter jobbet, och vi spenderar timmar med att dricka olika sorters kaffe jag mixar ihop, prata om vara liv och dissekera musikvideos som rullar pa storbildsskarmen.
Hemma igen efter ett par dagar on the road med folk jag gillar. I onsdags bilade vi ner, jag Annica Dave n Mike. Alles gutt liksom! 10 timmar senare gled vi in i Windy Welly, och FY TUSAN sa kallt det var!
Jag har inte tid att skriva mer nu, jag har en lordagskvall att spendera med min hostelfamilj som jag saknat HEAPS, och imorrn jobbar bade jag och Strumpan tillsammans pa cafeet. (Vila? NOPE!) sen blir det visst utgang eftersom det ar Jordys sista natt innan han drar till HongKong.
Ja, ni vet ju vad man sager om great minds. Precis nar jag tankte skriva ett snabbt inlagg pa bloggen om min tidsbrist just nu, laser jag pa FB att AL visst ar lite orolig.
Forlat, kara vanner och lasare! Jag har verkligen rumpan full med saker nu, jag o Strumpan mots i dorren, byter arbetsklader med varandra, tar en snabb kaffe och kilar sedan vidare till respektive jobb. Sedan har vi gatt ALL IN flera dagar, det tar pa kroppen att dansa disco sa mycket som jag gjort det sista. Men jag har ju sa kul.
Har HEAPS att beratta for er, men just nu ar det stress som galler. Om en dryg timme aker jag, Strumpan, Dave o Mike till WELLINGTON (forsta gangen jag lamnar Auckland pa 5 manader, kanns skumt...) Jag och Strumpan ska se invigningen av WOW, vi ska kalasa runt (Take us downtown....That'll be $3,5 ladies...:) och bara ha lite valfortjant semester. Karlsson skoter bygget efter sin underbara vecka i Queenstown, och allt blir bra. Jag har en ny vacker klanning till invigningen, igar gjorde jag och Strumpan nya akrylnaglar hos tjejerna pa Westfield, Strumpan ar borta nu pa morgonen och jag vet inte riktigt var hon ar (hamtar bilen? Kanske? Hall tummarna!) och jag maste VERKLIGEN borja packa nu!!
Jag vet hur det kommer bli med min packning. Som det alltid blir. 'Den har var fin, den tar vi. Och den HAR var fin, det blir bra!", och sa endar jag up with a lot of random things jag anda inte kan anvanda pga total missmatchning.
Things are happening...
(Sag Funny People igar kvall med Circle of trust pa bio. Den var fantastisk. Se den. Den innehaller bland annat en "svensk" faschistdoktor. Gissa vilka 3 flickor som holl pa att DO i biostolarna!)
Jo. Man maste saga att livet iallafall ar ratt gott. En fredag for ett par veckor sedan tog jag med mig mina goaste svenska compadres till Albert Park, fullastade med filt, Ipods, KAFFE och pluggpapper. Matt droppade forbi efterjobbet, och vi lattjade runt i solskenet.
Och har vaxer det bland annat citroner, limes och persilja, bara att plocka med sig hem!
Mammor ar bast. Det finns ingen tvekan. Kvinnor over lag ar helt enkelt ganks amycket battre pa det mesta, jamfort med man. Jag ar overtygad. Igar ringde ja och pratade med mamma om mitt brustna jag, och om oroligheten att aldrig kunna sla mig till ro. Om det syndrom jag last om, som faktiskt existerar, och inte bara i resande folks sinne och huvud.
Jag berattade om min oro att bli lika rastlos som min pappa, och vad man skulle gora om man faktiskt klappar ihop har, sa langt hemifran. Jag berattade om R, om hur osunt vat forhallande till varandra ar, och hur jag gang pa gang forsoker radda honom fran sig sjalv. Jag pratade om hur jag onskade att jag kunde vara lika kar i Marcus som jag alskar honom, for han ar den basta mannen i varlden. Och vi pratade om Livet i allmanhet.
Min mamma sade till mig att andas. Att det var skont att hora min rost (jag har inte haft energi att ringa det sista, det har gat veckor sean vi pratade nu), och att jag inte kommer bli som min ar. For jag ar for lik henne. Hon fragade var R fanns i mit liv nu, och hur jag kande infor allt. Och at hon allt for val kanner igen sin dotter, hon den dar flickan som ska radda helst HELA varlden, alla utom sig sjalv.
Det var ett friskt och givande samtal, for bada parter tror och hoppas jag. Idag postade jag ett brev till min pappa, dar jag i ord berattade om hur jag mar, precis har och precis nu. Utan omskrivningar och skona ord om hur FANTASTISKT mitt liv har pa andra sidan jorden ar. Im through with all that. Nu ar det rakt igenom arlighet som galler.
Ja men GUD, jag tror jag hoppar hojd av gladje. (Hrrrmmm...) Hela NZ:s framsta musikkanaler (TV och radio) vibrerar av det som komma skall. Vilket ar Basshunter. Oh, vilken glaaaadje! Grabben spelar i bade Auckland, Wellington OCH Christchurch, och det kostar BARA cirkus $50 att se honom. Tjo!
(Hela det har inlagget ska lasas med storsta ironi. Grabben kommer hit, och jag ar sa lagom impad. $50? PYTTSAN, som min mamma hade sagt.)
Haha. Spara pengar? Inte Ingvarsdotters melodi. Slanga pengar i sjon istallet? JATACK! Lunch ute ofta, dricka kaffe ute VARJE DAG? JAAAATAAACK!!
Sa nar sotaste cafemanagern Lulu Lee (Ar det ett riktigt namn, har hostelgasterna fragat. Men JA, det klart. Hon ar en riktig tjej. Fran riktiga Kina. Sadetsa.) fragar om jag vill folja med till en tant som laser ens framtid i Tarotkort imorrn for natta $50, da ar jag inte sen att tacka ja, och sedan gar hela kvallen pa cafeet till at klura pa de dar fragorna man ska stalla tanten imorrn.
Det har ska bli kul! (Tydligen far man pengarna tillbaka om det som hon sagt, inte intraffar. Kan det bli battre?) Sa imorrn eftermiddag stanger vi receptionen liiite tidigare, hoppar i en taxi och beger oss ut till nan av Aucklands fororter, dar tanten ska sitta i ett hus.
Nan som last "Nar Lucy Sullivan skulle gifta sig"? Ar det bara jag som far lite lagom flashbacks?
OK, som ni alla darhemma sakert fattat nu, har er Ingvarsdotter blivit riktigt EcoChic, mer an nansin tidigare. Dt har inte kants pa riktigt forut, men bor man i ett kollektiv dar alla har liknande varderingar om Moder Jord, och med en boss som varnar om miljon pa alla satt och vis, ar det svart att inte bli paverkad. Ni har val sett mina nya tischor som sager sitt genom enkla budskap?
Nu tipsar jag om mina favvo websites, som jag ar inne pa med jamna mellanrum. Ibland klickas det hem ett och annat plagg, men oftast ar det fonstershopping som galler.
Eco World Fashion ar superbra, massa inspiration och schyssta glajjiga klader!
EJ Foundation ar superbra, aplackra tischor som jag vill ha ALLIHOPA! Och priset ar helt OK, synd bara att foretaget ar stationerat i mitt kommande hemland UK, och det kostar liksom ett par span merat skeppa dem worldwide. (Sag till om ni ska till UK, jag vill skicka med shoppinglista!)
Swapstyle ar ett Sydney-based internationellt foretag som sysslar med trading, byteshandel. Kul!
Ja. Gor det ni ska, tjejer och killar. Gor varlden till en lite battre plats, lagg en hundralapp extra pa en organisk tisha, och stanna vid Ekohyllorna nasta gang ni mathandlar. Det ar bannemig vart det. Kladerna sitter battre, maten ar faktiskt godare osv. Och det basta med hela grejen? Hjartat blir lattare!
Jag onskar du vore precis, precis pa den plats dar bilden tagits. For da skulle du bara behova ga ner for backen, i riktning mot Sky Tower, under viadukten och upp for parkbacken from hell (det basta ar att vart hostel ligger halvvags upp for den backen, sa man behover inte ens ga heeela vagen! Eller sa gor man en fuling som inte manga kanner till. Nar man kommer med tunga matkassar fran FoodTown, svanger man in pa nat hotell pa Beach Rd, tar deras hiss upp till Anzac Avenue, kliver av och vandrar hem, OVANFOR jobbiga parkbacken. HAHA!)
...Sen skulle jag vilja att du krop ihop med mig pa en filt i parken utanfor hostelet, dar man nu kan plocka sma prastkragar, precis som Karlsson gjorde haromdagen. (fin bild, Jo!)
...Och sa kunde vi ligga och titta pa nar traden slar ut i blom igen. Som det har, mitt favorittrad som andrat kostym over ett par natter. Inga kala grenar har inte!
...Sen kunde vi prova lyckan i den hage jag skapat har utanfor i den asfalterade delen av parken. Jag ar saker pa ett den ar grym!
Sedan skulle vi ga till Racket och dricka vin i stora fatoljer, med fotterna upphissade vid eldstaden. Och pa sa satt skulle vi fira din fodelsedag i den har delen av varlden, alskling! FOR IDAG AR DET JOELENES FODELSEDAG!!!(Iallafall i min del av varlden)Och det ar inte klokt att hon borjar bli stor, och det ar svindlande att hon faktiskt ar en mamma och en fru och hela koret. Nar hande Livet dig, vannen? Ojojoj.
Och imorrn fyller varldens basta Kaspian Manvilde Bardh ar, och det ar grymmers att fylla 4 ar! 4 ar pa jorden, ar det klokt eller?
Och jag har givetvis skickat sma pressys, men jag vet inte om de hunnit fram an... Cross ur fingers, mateys.
...For att du tittar in har det forsta du gor varje morgon, enligt sakra kallor. Godmorgon, alskling! Tankte skanka lite extra skimmer till din torsdag (nar du nu vaknar, det ar langt kvar till din torsdag morgon, det ar jag medveten om, just nu agnar jag mig at MIN torsdag morgon), och vinka hej till dig har pa bloggen.
Den har picen knappte Karlsson i sondags, nar jag kommit hem fran mitt jobb. Svangde forbi FoodTown (den 24/7 oppna supermarketen vi handlar i), for att kopa leksaker. Sapbubblor och gatukritor. Helt enkelt fabulost roligt! Jag ar en blekfis, men ge migg ett par veckor med vader som detta, sa ska ni allt fa se att gamla takter sitter i!
...Ar bra tjejer, det. Vi kanske inte alltid tycker lika, men det brukar ordna sig ratt bra i slutandan anda. Med tanke pa allt som cirkulerat kring Ingvarsdotter det sista, har vi haft det lite kampigt.
Igar, nar jag inte lett pa ett par dagar, slapade Strumpan med mig ut pa en kaffe. Vi gick i tystnad ner till cafeet pa Piazzan, och satt sedan i tystnad och drack vart kaffe. Tills Strumpan efter ett djupt andetag brot allt.
"Vill du prata om det?"
Enkla ord, som brot fordamningen. Ibland ar det bra med solbrillor, Im telling you. Och jag svarade arligt att jag inte visste vad jag skulle saga mer om det. Men dar i solen hittade vi en kommunikationsform, utan harda ord eller bitterhet. Finaste la Familia, vad skulle jag gora utan er? Battre vakthundar an de dar brudarna finns inte, kan jag meddela.
Och det tog verkligen att hora Strumpan beratta hur hon upplevt mig den senaste tiden. Hur hon aldrig sett mig sadan forut, och hur hon och Karlsson kant for min skull. Ingvarsdotter som ett kolli ar uppenbarligen ingen vacker syn. Det ar inte latt att hjalpa en van samla ihop sig sjalv, det borde jag veta.
Men varst kande jag mig nog Strumpan med nagot ostabil rost meddelade att "jag inte ens sett att hon klippt sig". Nar hon var sa himla fin i haret och allt. Idiot-Ingvarsdotter till att leva i en bubbla.
Vi vande tystnaden till nagot positivt. Sen gick vi och tog en bars och blev lite eftermiddagsfulla. Galant jobbat.
Det ar allt bra mysigt att komma hem till hostelet pa eftermiddagen, solen blandar fortfarande trots att klockan narmar sig 5, ibland 5.30 pm. Det ar mysigt att se sisadar 7-8 pers sitta trangt ihopkrupna pa vara bankar runt datorn for att se annu avsnitt av Vanner.
Alla ar med pa "klappen" i introt (ni vet vilken jag menar, mates), och det ultimata ar att komma pa en ny klapp for varje avsnitt, och idag drog vi igenom sista sasongens sista avsnitt. Jag grat, saklart.
Nu ska jag fortsatta ata carrot cake, prata med Tomas (som f.o ska flytta med mig o Strumpan ned till sydon i november, och plocka vindruvor med oss ett tag, wiho!)
Jag drommer massvis med lattjo varje natt nu fortiden. Det ar som att resa runt manen pa en solid LSD-tripp varje gang jag kvartar in. Fast. Det ar inte alltid lika roligt. Det ar mycket angest iblandat i mina drommar.
Forra veckan dromde jag ofta om min KulturTurismklass, att vi var ute pa olika utflykter har i NZ, och forsokte pa olika satt ta oss hem. Det var mycket vatten. Hav, forsar, backar, sjoar. Ofta harda stormade det rejalt ute pa dessa oppna hav, och det hela var rent ut sagt obehagligt.
Inatt dromde jag mycket innehallsrikt. Mitt hostel var med ens jattestort, och nar det ringde pa dorren stod Jolene, Erik och Trulz utanfor. De hade i hemlighet kopt flygbiljetter till NZ, enkel vag. Och jag minns hur lycklig jag kande mig nar jag kramade om dem. Sa glad over att fa aterforenas med mina vanner, att jag sprang naken ivag till affaren sen. Hoppsan!
Sen skulle jag aka hem, och hamnade pa en av Falkopings lokalbussar pa vag hem fran flygplatsen. Bredvid pa dubbelsatet satt min mormor, och i min drom var hon den aldsta, brackligaste lilla ihopskrumpna gumma man kan tanka sig. Vi gladde oss att vara tillsammans, och jag berattade for henne om mina aventyr. Av nan anledning kom jag inte av bussen i tid, och kom darfor inte hem till min mamma, som jag langtat sa mycket efter att fa traffa.
And so on.
vad sager en sadan drom mig? Att jag borde aka hem? Att jag vill hem, men vet att det kommer bli jobbigt att ta mig hem, rent psykiskt?
Ar pa jobbet, har kvallsskiftet som jag borjade for ett par timmar sedan. Det ar lugnt och tyst, solen skiner fortfarande in genom de stora fonstrena har pa cafeet, och bankgubbarna jag har i samma hus, ar pa vag hemat. Jag gillar mina mandagskvallar har pa cafeet, ensam med mina tankar och ett fatal kunder. Forra mandagen var forvisso i princip hela min bullriga, harliga hostelfamilj har och fikade, men anda.
Jag har haft ett fin dygn. Igar traffade jag R (ja, jag vet. Sluta tjata, jag orkar inte hora. Forlat.), under vanskapliga former. Ett par pints och massa, massa prat om allt och inget slutade i hans soffa pa det hostel dar han nu bor. Hemskt stalle, kan tillaggas. Vi slog pa TV:n, eftersom de har en sadan dar, och allt foll pa plats. A love song for Bobby Long hade givetvis precis borjat, och medan R somnade med huvudet i mitt kna, fick jag titta pa denna underbara film som ger mig sa mycket om, och om igen. Om jag har saknat at prata med denna manniska! Ack! Jag hade sa mycket att saga honom!
Smog hem fran min fina, fina vans place nar klockan var alldeles for mycket. Tomma gator och ett morgondis, ett stenkast bort fran City Groove.
Idag sov jag ut, fortsatte vara alldeles, alldeles sjuk, och krop ut pa en filt i parken. Flera timmar satt jag dar med min bok, min musik och random hostelgaster som trillade ut med jamna mellanrum. Martyn och jag snackade relationer, han spelade gitarr och jag lyssnade. Vi planerade mer infor lordagens sommar-picnic med Familjen uppe i The Domain, det har kan nog bli bra tror jag!
Ah. Jag orkar inte mer. Jag ar uppe ur sangen, forsoker leva dragligt men FAN! Sa jag inte orkar ibland. Det kanske ar dags att dra ivag. Ensam.
Sitter denna lordagsmorgon och lyssnar pa Lisa Miskovsky's Mary. DET var inte igar, det. Men ack, sa bra musik!
Det ar idel solsken over Auckland nu for tiden, aven om det inte ar tillrackligt varmt for jandals (kiwiska for flip flops) och surfarshorts. Men snart sa! Har gosat in mig i Lisas gamla avlagda klader som hon lamnade nar hon flyttade, och hostelet sover fortfarande.
Igar jobbade jag kvall pa cafeet. En fredag. Men det gick bra. Bade jag och Strumpan ar forkylningssjuka, men det ska nog bli bra det har. Jag jobbar imorrn bitti, sa darfor ska jag inte ut ikvall. Strumpan var visst sugen pa utgang, hoppas Cathrin far med henne ut!
Det hander roliga saker har iallafall, det ar mycket bra nar hjarnan och hjartat behover en paus i alla tankar. Jag har val berattat att jag och Strumpan kopt biljetter till Pearl Jam och Ben Harper i Christchurch den 29 november? Wiho! I forrgar kopte jag, Strumpan, Jo och Cathrin (circle of trust, tjejer!!) biljetter till Vodafone Music Awards har i Auckland i oktober. Det ar NZ:s motsvarighet till MTW Music Awards, och det kommer en dros med kandisar. Wiho!
OK. Jag orkar inte skriva romaner om vad som pagar under skinnet pa mig just nu. Eller. Fel. Jag skriver dem, men tanker inte publicera har. Jag gor som min goda van Jolene sager, jag skriver och stoppar undan tills det ar dags. Nar jag vet att jag inte kommer flippa under bearbetningsprocessen.
Jag hade iallafall en himla, himla bra dag igar. Trots allt. Karma strikes back. Lyssna har.
08.30 Rise n Shine! Hoppas pa regn, regn for att matcha Dagens Ingvarsdotter. Men icke, SOL som sticker i ogonen.
10.30 Checkar in, checkar ut, spenderar alldeles for mycket tid pa FaceBook. Egentligen varlden, vad ar grejen?
12.30 Dundrar ivag med Strumpan till "lilla Italien", som vi kallar det. En centralt belagen plats nara High Street med massa mysiga boutiquer, fina restauranger och annat. Ater en superfresh lunch pa ett nyoppnat stalle. deras Eftposmaskin ligger nere, sa de meddelar gladeligenn att vi kan komma och betala nar vi vill. Imorrn eller sa. Underbart nar manniskor litar pa andra!
14.00 Ar pa vag ifran Piazzan, blir ikappsprungen av en tjej som undrar om vi vill ha gratis harfoning. Sure! Hamnar i handerna pa varldens sotaste, tjockaste maorigrabb, klassisk gayfrisor. Han gor mig till en partyprinsessa med stora lockar, volym a la hollywood och spannande lugg. Japp. Kliver ut med en lika vacker Strumpan bredvid mig, i ett moln av underbart doftande harspray.
17.00 Gar ifran Mezze Bar, det marockanska cafeet jag alskar, dar jag suttit kvar efter att Strumpan gatt. Jag har skrivit brev, last i min bok, druckit kaffe och forlorat mig.
17.30 Shoppar fina orhangen, och svanger forbi Racket for ett glas vin. En tagg och annu ett par sidor i boken avverkas innan jag vandrar hem.
19.00 Karlsson ar rastlos, aven for henne spokar det pa hostelet. Vi packar med oss bocker och brevpapper och gar till Starbucks vid Sky Tower. Men bockerna forblir sa gott som ooppnade. Vi forlorar oss i minnen fran forra sommaren, da vi upptackte det engelska livet. Alskade Karlsson, sa mycket vi gjort tillsammans!!
21.00 Gar forbi den lokala puben pa vag hem, det ar onsdag och Quiz night. Ett par hostelgaster och deras nyblivna vanner valkomnar mig till bordet. Vi vinner visst quizet, och far drinkbiljetter i baren. Det ar inte roligt att forsoka dricka ikapp med 5 irlandare.
22.30 Hem. Tar ett glas Sake' med tyskarna som ar pa vag ut i den aucklandska natten.
01.00 Ligger och forsoker somna. Tankarna snurrar.
Jag far sa mycket support fran er. Mitt hjarta bloder. Tack. Nastan varje morgon nar jag vaknar, finns ett stottande sms eller mail att vanta. Ni ar underbara. det blir bra det har. Jag ska bara fortsatta grava ner mig ett tag till. Jag skriver hogar med brev, som jag hoppas kunna posta en dag.
29 yr ol´ Gypsyrose trying to find her way home while taking the long way around. Sees the world as her playground and doesnt have a clue where she´ll place her hat next. Blogs about travels, experiences and people she meets along the way and now mainly on the big move down under. Dont let the youth be wasted on the young!
