Det bloggas ine mycket nufortiden. Ni har sakert markt det. Ja, ni som laser. Ni anra...ja. Ni fattar. Och det finns som alltid en anledning till bloggtorkan. Jag tror jag underforstatt tar distans till er darhemma. Skapar en viss distans. Ju fler dagar jag spenderar pa resande fot, ju mindre koppling har vi ju till varandra.
Forsta mig ratt, kara lasare. Vissa av er blir aldrig av med mig. Familj och narmaste vanner. Men de som tillhor den skaran borde ju veta att allt fortfarande ar bra med mig.
Jag kanner inte langre samma behov av att dela med mig av saker till er. Sa darfor kommer nog mina kommande blogginlag bli ganska sporadiska. Men, vem vet? Inte jag. Tankte iaf ge er em snabb update runt Livet Som Jag Kanner Det.
Det narmar sig hemkomst. Touchdown 15 maj i London, och jag och Strumpan planerar att halla vara stackars huvuden ovanfor vattenytan genom att dricka hinkvis med Margeritas och trilla av planet hemma i sverige i nya tjusiga engelska hattar och gummistovlar. Dekadens, kort sagt. 9strumpan har forberett mig pa ett harligt satt och berattat att hon grat varje dag i flera manader efter att hon flyttat hem fran Aussieland. Jeeee, cant hardly wait tills jag ar i samma sits sjalv!)
Folk aker hem. Festen ar slut. Glen drar annandag pask, Nicolitas farewellparty ar pa lordag. Hosten ar pa ingang, och jag och Strumpan har borjat sparka lov nar vi gar Queen St. ner. Vem ska komma pa vart farewellparty, sager jag och tittar pa Strump. Sen grater vi lite ihop. Tur att Karlsson snart kommer upp. Dock en manad kvar, men anda.
Pa fredag flyttar R, ikvall ska vi ses for sista gangen. Jag sager till Strump att jag kommer krasha, o sa blir jag pa daligt humor och slanger mig i sangen och blundar jattehart for jag vill inte se varlden utanfor. Hade jag varit Strump hade jag kanske morrat "JAMEN VA SUUUUR DA, GAMLING!!". Men inte Strump inte. Nej, hon buffar pa mig och gor rum for sig i min smala sang, sen kryper hon ihop bredvid mig o haller om mig en stund tills det inte ar sa svart langre. Basta Strumpan.
Jag har sagt upp mig fran SLA. Pang bom krash, antligen har jag tagit steget. Aldrig mer Stenstorp eller hemska kommunfullmaktigemoten. Living on the edge?Jovisst!
Det borjar trilla in jobberbjudandet fran Skottland, Irland o UK. Fortsatter det i den har takten, blir det inte ens en endaste sommar hemma i Sverige. Heja heja! Jag kan absolut tanka mig att bli BB-manager med Strump ute i ingenstans i de skottska hoglanderna ett halvar. Fa andas ren luft och tanka klart.
For ovrigt ringde Lillerskog en harlig morgon nar det var alldeles morkt fortfarane utanfor fonstret, och fragade glatt var jag kunde ha lagt mina nycklar, for han behovde dem. Jag fattade ingenting, nyvaken som jag var, och trodde saklart varlden gatt under. Det tog ett par dagar, sen kom jag pa att jag var lite arg pa honom for att han inte bara ringt o vackt mig, utan ocksa for att han pa allvar trodde att jag visste var jag lagt mina nycklar for snart 1,5 ar sen.
Jag ar sjuk. Sjuk och totaldissad av en dar irlandaren jag namnde forut. Igar kom R in pa cafeet dar vi satt o chillade o var hemskt sjuka, bade jag o strump. Han tittade pa mig med sina morka ogon sen undrade han om jag ville ha apelsiner. Sagt o gjort, ivag for han som ett skott och kom tillbaka med apelsiner, lime, persilja ("its heaps of vitas in it, great 4 colds!!" och apelsinjuice. Jag grat lite och tyckte etxra synd om mig sjalv och extra mycket om honom. Nar jag kom hem igar kvall fick jag en rejal vitaminkick, och forvandlades fran en sjuk ynkling till ett HonMonster, en liten MorrHoppa som hopade runt och spottade och fraste over all varldens man. Jag blir sprillans toookig pa er, hooor ni det???!!! Allt ar egentligen pappas fel, jag kommer alltid valja man som ar allt for lika honom.
Jag hade VARLDENS basta St Paddys day, och det kan handa att jag berattar om den sen. Eventuellt lagger upp lite bilder. Vi far se. Jag ar inte pa humor. Och sjuk, det ar jag!
Sa. Nog! Nu ska jag stanga mitt cafe, maila ivag en hemtenta och sen traffa R. Och vet ni en annan sak som ar himla bra med Strump? Hon gillar regn lika mycket som jag! Just nu oser det ner utanfor mina stora panoramafonster, och lycklig for det ar jag!
Vaknade upp med lite ont i halsen och allmant stirrig, trots ca 8 timmars vacker somn. Tittade en extra gang pa de dar fiiina stora grona klara pillrena som Strumpan latit ligga framme pa skrivbordet. Det ar som att placera godis framfor ett barn. Jag har en forkarlek till piller, brustabletter och allt daremellan. GULP sa det sa hade jag svalt ett sant dar fint piller, for jag mindes minsann att Strumpan nangang sagt att det var FORKYLNINGSPILLER.
Ja, det sade ju sitt, tankte jag. Hoppade ivag med lockar i haret for att luncha med Cat, och efter maten sa det PANG BOM i huvet pa Ingvarsdotter. Trillade ivag till jobbet och fattade verkligen noll varfor jag var sa in i den trott.
Strumpan skrattade massa massa nar hon forklarade att NEJ NEJ DET AR JU TYP INSOMNINGSTABLETTER SA DU SKA KUNA SOVA BATTRE NAR DU AR FORKYYYYYLD KNAPPHUVUD!!!
Jahaja. Latt att veta. Falsk marknadsforing, Strump. Nu har det gatt 6 timmar sen jag knaprae i mig det dar fina pillret, oh jag kampar fortfarande mot att somna har pa staende fot pa cafeet. Vore dumt, for det ar ju ingen annan som kan jobba for mig, o dessutom ska ju jag o Strump ut o rejva efter jobbet eftersom vi ar bittra gamlingar idag som hatar varlden, da kan man inte va trott. Da komer det ga kappratt.
Livet snurrar som vanligt pa I 130, och Strumpan bor fortfarande hos mig. Det ar sa himla himla bra pa alla satt och vis, och nu har jag roligt igen. Varje dag, sa gott som varje timme. Vi lever loppan, spanar pa affarsideer och dricker shotar mellan varven. I lordags jobbade Strumpan Jonsson 14 timmar, jag lag hack I hal med mina 11 timmar. Sedan kan jag lova att det blir kalas efter ett par glas rosa bubble som Bianca tvingade i oss, gamla tanter. Natten tog aaaaldrig slut, och jag hittade charmiga Micky Blue Eyes som ar en av de mesta irlandare jag traffat, en kille som dagen jag traffade honom, hade rakat skallen till forman for den Childrens cancer campaign som pagar i Aucks just nu. Han far mig att skratta mest hela tiden och han har Your Name gaddat pa rumpan. Jo, det ar sant. Han ar en 27 to be gammal yngling som kor en gammal rod folka campervan och har ett gang skona compadres.
Ja, Det kanns bra I magen liksom.
Iallafall. Igar kom ett text som sa att “its Monday.”. Ja, R. Det var mandag, och vi hade tidigare bestamt oss for att traffas. Sa gjorde vi, och vi somnade efter en lang lang pratstund bredvid varandra, som de nara vanner vi faktiskt ar. Det kandes skont att somna bredvid honom, och R strok handerna over mitt har innan han drog en djup suck, virade armarna om mig och sedan somnade som ett barn. Det var ett givande samtal dar vi gick igenm aret vi delat tillsammans har I aucks, och som nu inom kort ar slut. Hjalp. Jag har panic varje dag over min hemkomst, och over att lamna allt har. R flyttar om en vecka och om jag inte hade haft Strump nu, hade jag kanske kollapsat. Och sa Micky saklart, han blir ett bra tidsfordriv tills det ar dags at taka hem. Men kanske kanske inte traffa honom for mkt, for jag misstanker att han ar valdigt lattomtyckt, och det kan bli jobbigt.
Ar att ha en gronsakssoppa puttrande pa spisen, lite hostruskigt utanfor fonstret och en ledig kvall i TV-soffan med Strumpan ahead of me, medan en himla mysig och rolig irlandsk pojke sms:ar som han ska och allt ar frid och frojd.
Varlden! Las Varldens i sardel basta blogg, om Tekla och Jattarna. Det ar sjukt kul och jag och Strumpan skrattade sa vi lag dubbelvikta hela kvallen igar pa cafeet. Synd att det inte blivit nan update det senaste. Men herregud, det har ar SA BRA!!
Igar gick jag och Strumpan till en av de manga irlandska pubarna som vi gillar har i Aucks efter mitt kvallspass. Vi tog en Guiness och satt i skymundan i en vra dar vi kunde prata. Tisdagsnatt over Aucks, och det var en stjarnklar och varm natt. Nar vi kommit halvvags i samtalet och barsen, kom den har laten ur hogtalarna och varlden stannade lite. Och jag saknade Gabriella sa mycket att det varkte i hjartat pa mig. Strumpan satt nara och var den basta vannen, och hon har liksom blivit en liten skugga som ar bredvid mig hela tiden nu och jag trivs sa mycket sa mycket!
Och sa tankte jag pa Gabby, och sa tankte jag pa den mellandagsnatt nar sommaren var som varmast, och jag bodde hos Cat medan hon var hemma i Tyskland, den natten da ett morkt lockharigt huvud vilade pa min mage, och i bakgrunden sjong Mumford n Son just denna sang, eftersom jag hade min systers julklapp pa repeat dessa dagar. Och jag minns hur R drog ett djupt andetag och sjong med...
"I really fucked it up this time, didnt I my dear?"
Soffbord, 4 ar gammalt, nypris 2900 SEK. NU: 1600!!
TV-mobel, 3 ar gammal. Nypris 2200 SEK NU:1500!!
Sangbord, 3 ar gamla, 2 st. Saljes i par, ej separat. Nypris: 800 SEK per bord. NU:1000 for bada!!
PAKETPRIS! Var fina underbara dubbelsang med nya MIO-madrasser m ovan sangbord, 3 ar gamla. Nypris: 10 000 SEK, NU: 7000 SEK!!
Hor av er om ni ar sugna pa att kopa, eller vet nan som letar mobler. Dessa mobler har varit nedpackade ca ett ar, under hela min NZ-tid har de sovit gott i Lillerskogs forrad, men nu flyttar han och maste bli av med grejerna. Jag grater blod saklart, for jag alskar de har moblerna mer an mycket annat i mitt liv, men jag har inget val.
OBS! Det ar endast pick-up hos Marcus i Lidkoping som galler. Vi kan aven ordna lite rabatt om ni skyndar er! Sa kom igen, spread the word! de har moblerna ar underbara, robusta och tillverkade i Indien for svenska Mio. Ingen mobel ar den andra lik.
Jo! Mitt awesome life rullar pa som vanligt, inatt sov strumpan forsta natten i Casa de Ingvarsdotter, och ingen kunde va gladare an jag nar denna lilla blondinDama krop ihop bredvid mig i sangen och vi kollade pa film och pratade barnafodande.
Idag borjade vi dagen med att Strumpan sa "Ingvarsdotter kan vi inte ta en san dar 3 timmars brunchlunch du och jag, som vi alltid gjorde forr?". Joho, OM vi kunde! Ner till underbara Eliott Stables, som ar inkvarterat i samma byggnad som jag bor i, vackra grander med massa europeiska sma tavernor och boutiquer, mumsmat och allt mojligt kul! Dar satt vi sen och brainstormade foretagsideer, och vi kom pa bade en och sju bra infallsvinklar. Herregud, vem har sagt att man inte kan ha kul VARJE DAG I SITT LIV, och vi reflekterade over just det talesattet, "man kan ju inte HA ROLIGT VARJE DAG DIREKT."
Fel, fel, fel. Det kan man VISST DET. Det handlar om installning och vinnarskalle, och vi har aven insett att allt det dar som vi ar nu och har, forlorar vi i Sverige. strumpan menade att eftersom hon varit pa resande fot sa lange, tror folk att hon ar en orolig sjal som aldrig kommer kunna sla sig till ro.
Kanske inte, men hellre det, an att sitta fast pa ett dodens trakigt stalle livet ut, medan alla chanser passerar forbi. NEJ TACK!
Och jag HAR panik for att jag ska hem. Mer an sa ar det inte. Det spelar ingen roll att ni vill att jag ska vara lad for att fa komma hem och traffa er. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Bara kramas o se till att allt ar bra sen drar jag igen. Pronto.
Sverige och framfor allt Falkoping, nu gor jag slut!
(Dessutom har jag sagt upp mig fran SLA och sa var det med den saken, point of no return och allt pa ett kort. Jag gillar ju att leva on the edge, sa att saga.)
Ser ni? Sa dar borjade det, nu ar en ny dag, en ny soluppgang och ett nytt ar pa vag att starta. Havet ar lugnt, och pa stranden i Gisborne stod manniskor och vantade tillsammans med mig. Havet lag stilla och vantade tillsammans med oss, och ett distinkt dis vilade over stranden.
Det gick forst langsamt, och sedan allt snabbare. Jag forsokte insupa varje sekund, varje fornimmelse och kansla som kom over mig. Det var starka intryck.
Och dar steg solen over den nya dagen, ett nytt ar som jag fick formanen att mota i NZ. "Det ar 2010, och jag far fortfarande vara har, pa en underbar plats i varlden", tankte jag nar jag stod med fotterna djupt nedborrade i sanden.
Tva trotta tjejer fran tva olika delar av varlden sov i bilen vid stranden och stallde klockan pa 05.47 nyarsdagens morgon for att se soluppgangen - Den forsta i varlden!
Igar var en miche bra dag i Ingvarsdotters liv. Nar klockan slog kvart i nio, kom Jinny o tog mina sista tva timmar pa cafeet, jag sprang till The Groove dar Glenmpa vantade med fryst Jager och ett mycket glatt humor. Strumpan var tillbaka i stan, och henne sag jag pa vag hem till Groovt, och yyyyylade som en liten varg nar jag sprang henne till motes.
Ivag till Transmission room dar svenska metalstoltheterna meshuggah lirade. Ja, jag och metal har ju aldrig riktigt gatt hand i hand, sa darfor kan jag inte saga om det var en bra spelning eller inte. Men tipsy, det blev jag, och kul, det hade jag! stod langst fram m Glen i hans Goteborgstischa medan han nonstop ropade mellan latarna "ALLA HETER GLEN I GOTEBORG!!!'.
Bandet kollade lite konstigt pa det omaka paret och skakade sedan glatt i hand med oss mellan ett par latar. Nar spelningen var slut tog Glen mig i handen och sprang backstage. Vakterna i det har landet ar inte kloka. Glen svamlade sina fa ord pa svenska, och jag sa att jag gatt i skolan med grabbarna sen vi var 2 applen hoga. SA blir man inslappt backstage tydligen.
Jaja. Upp i logen o beromma grabbarna och sitta o tjitttjatta nan timme, mycket trevligt. Vi pladdrade massor pa svenska, och stackars Glen drog sina uttjatade svenska ramsor. Mycket trevliga grabbar, kan jag lova. Kom fram till att vi har en del gemensamma bekanta, och att det far bli nan slags ol nar vi alla ar hemma i Sverige igen.
Jag och Glen forsokte sen hitta ut fran den dar jakla stallet, eftersom vi ville vara de coola och dra ifran bandet, och inte tvart om. :) Ja, det slutade upprepade ganger med att vi hamnade i logen igen, medan grabbarna metal tittade allt underligare pa oss. Vi det har laget hde vi bada nastan tappat talformagan av allt skoj som pagick.
Hem till The Groove, Glen hoppade ut genom fonstret och borjade klattra pa taket, innan han stallde sig o bakade en kaka bestaende av ol, ost och vitlok. MUMS! Ingvarsdotter fick for sig att det var dags att ga ut, och trillade vidare till Father Teds efter ett mycket svamlande samtal med ett lite avundsjukt X hemma i Sverige. Forsokte pa puben febrilt undga att bli upphookad av den irlandska bouncern " Have u ever had a irish lad? What u up 2 2mo"? osv osv.
Traffade dock Scott fran Boston, som ar pizzabagare pa ett av innepizzahaken har i stan, en grabb med helsleeves, cap pa sned och alldeles lagom trevlig. Vi gick o kakae pa Burger King (inet ar sa gott som BK pa Quen St missinassen nar man varit rejalt i farten.) Och vad som hande sen? Ja, det fortaljer inte den har historien, kara vanner...
Alltsa, jag menar inte att ni darhemma har Noll Koll vad galler Chile, jag tror val inte att ni ar dumma i huvet heller. Sotnosar. :) Jag menade att ni kansk inte visste att vi har i NZ hade lite tsunamiwarnings, och att det hela kandes lite som for et par manader sen, nar vi fick varningar om 7 meter hoga vagor mot aucklands kust.
Jobbar kvall pa cafeet, imorrn kommer The strump med familj, och Glen drar med mig pa Meshuggah-gig. JAVESST!svenska norrlanningar lirar metal i Aucks CBD. Sverigerabatt i dorren? Ja DET hoppas jag allt! Sa imorrn blir det en bars m Glenpa innan vi drar till giget, och sa far jag ju kramas hela dagen med min fina Strumpan! Gud sa jag langtar!!
Livet: En update. Igar tog jag o Bianca vagen ut fran ett skimrande och glimrande Aucks till Red beach, och idag har vi chillat pa Stranden med alla ongarna, och sedan blev det ett klassiskt bbq-partaj med hela Biancas galna familj som hon jobbar hos. Tre ungar, tva hundar, tre moss, en morfar som jag personligen tycker ar lite laskig, en utbytesstudent och sa tva skona foraldrar som bada jobbar i Auckland city. Toookigt, med andra ord.
Imorrn lattjar vi lite till pa stranden innan jag aker tillbaka till mitt alskade Aucks CBD for att jobba och sen ga ut o dansa disco.
OCH! Jag vet att ni darhemma formodligen har Noll Koll, men vi har pa andra sidan jorden mar bra. Nicolita ar lite uppskakad eftersom hela hennes hemland Chile ligger i ruiner, men hennes familj och vanner mar alla bra, och deras hus star kvar. Pa grund av denna extrema jordbavning utfardades tsunamivarningar over hela nordon har igar, och de som hade tankt sig en dag pa stranden fick vackert vanda hem igen.
Nic berattade om hur alla fonsterrutor pa hennes gamla lya hade exploderat, och ja, hon ar ratt uppriven.
Idag var havet konstigt, kunde vi konstatera. Mycket lagt tidvatten, och Bianca meddelade att hon aldrig sett vattnet sa tillbakadraget forut. Ikvall kom tidvattnet tillbaka med full kraft, nar vi var ute med hundarna.
Det ar ganska otackt hur vi paverkas av en jordbavning i Chile.
29 yr ol´ Gypsyrose trying to find her way home while taking the long way around. Sees the world as her playground and doesnt have a clue where she´ll place her hat next. Blogs about travels, experiences and people she meets along the way and now mainly on the big move down under. Dont let the youth be wasted on the young!
