starta eget, leva loppan och aldrig bli trak-vuxen
Idag borjade vi dagen med att Strumpan sa "Ingvarsdotter kan vi inte ta en san dar 3 timmars brunchlunch du och jag, som vi alltid gjorde forr?". Joho, OM vi kunde! Ner till underbara Eliott Stables, som ar inkvarterat i samma byggnad som jag bor i, vackra grander med massa europeiska sma tavernor och boutiquer, mumsmat och allt mojligt kul!
Dar satt vi sen och brainstormade foretagsideer, och vi kom pa bade en och sju bra infallsvinklar. Herregud, vem har sagt att man inte kan ha kul VARJE DAG I SITT LIV, och vi reflekterade over just det talesattet, "man kan ju inte HA ROLIGT VARJE DAG DIREKT."
Fel, fel, fel. Det kan man VISST DET. Det handlar om installning och vinnarskalle, och vi har aven insett att allt det dar som vi ar nu och har, forlorar vi i Sverige. strumpan menade att eftersom hon varit pa resande fot sa lange, tror folk att hon ar en orolig sjal som aldrig kommer kunna sla sig till ro.
Kanske inte, men hellre det, an att sitta fast pa ett dodens trakigt stalle livet ut, medan alla chanser passerar forbi.
NEJ TACK!
Och jag HAR panik for att jag ska hem. Mer an sa ar det inte. Det spelar ingen roll att ni vill att jag ska vara lad for att fa komma hem och traffa er. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Bara kramas o se till att allt ar bra sen drar jag igen. Pronto.
Sverige och framfor allt Falkoping, nu gor jag slut!
(Dessutom har jag sagt upp mig fran SLA och sa var det med den saken, point of no return och allt pa ett kort. Jag gillar ju att leva on the edge, sa att saga.)