GypsyRose

Livet snurrar som vanligt pa I 130, och Strumpan bor fortfarande hos mig. Det ar sa himla himla bra pa alla satt och vis, och nu har jag roligt igen. Varje dag, sa gott som varje timme. Vi lever loppan, spanar pa affarsideer och dricker shotar mellan varven. I lordags jobbade Strumpan Jonsson 14 timmar, jag lag hack I hal med mina 11 timmar. Sedan kan jag lova att det blir kalas efter ett par glas rosa bubble som Bianca tvingade i oss, gamla tanter. Natten tog aaaaldrig slut, och jag hittade charmiga Micky Blue Eyes som ar en av de mesta irlandare jag traffat, en kille som dagen jag traffade honom, hade rakat skallen till forman for den Childrens cancer campaign som pagar i Aucks just nu. Han far mig att skratta mest hela tiden och han har Your Name gaddat pa rumpan. Jo, det ar sant. Han ar en 27 to be gammal yngling som kor en gammal rod folka campervan och har ett gang skona compadres.

Ja, Det kanns bra I magen liksom.

 

Iallafall. Igar kom ett text som sa att “its Monday.”. Ja, R. Det var mandag, och vi hade tidigare bestamt oss for att traffas. Sa gjorde vi, och vi somnade efter en lang lang pratstund bredvid varandra, som de nara vanner vi faktiskt ar. Det kandes skont att somna bredvid honom, och R strok handerna over mitt har innan han drog en djup suck, virade armarna om mig och sedan somnade som ett barn. Det var ett givande samtal dar vi gick igenm aret vi delat tillsammans har I aucks, och som nu inom kort ar slut. Hjalp. Jag har panic varje dag over min hemkomst, och over att lamna allt har. R flyttar om en vecka och om jag inte hade haft Strump nu, hade jag kanske kollapsat. Och sa Micky saklart, han blir ett bra tidsfordriv tills det ar dags at taka hem. Men kanske kanske inte traffa honom for mkt, for jag misstanker att han ar valdigt lattomtyckt, och det kan bli jobbigt.

 

Jaja. Nog, Ingvarsdotter.

Klart slut varulvstjut!