GypsyRose

Kolla pappa! Häftigt va?



Våra biljetter!



Förfest på vårt hostel innan konserten, den 20 februari i Auckland.

Släpp in oss på ettt ölbryggeri, förslagsvis TUI, ett av våra favvoöl här i NZ, och vi går totalt bananas i shopen. Och i puben. Wiho!

Hey! Bra tips här på gatorna i Wellington! :)



Jag i en skogstokig hiss i Wellington.



Hamilton på min födelsedag! Underbart hostel!



Girl Pack på väg ut i centrala Hamilton!



Jag i vår fina hyrbil. På väg nånstans uppenbarligen...:)

                    

Kiwinpojken D: " Hoppas din har en adjo, vad har du blitt upp till? Hope that is correct! "

Mikaela: "Haha! That didnt make any sense at all, but i have 2 give u cred for trying!"

Kiwipojken D : Shit, i know that website were crap. But! Du har vackra ogon!"




Skillat...

J! Min allra mest alskade 2-barnsmorsa! Den basta Jolenen i hela vida varlden! Tank att jag missade ditt samtal, nar du ville hora min rost efter en vaken natt. Nedrans oflax!

Ditt sms varmde in i hjarteroten, dar jag samlar minnen, dofter, manniskor jag alskar och platser jag vill aterkomma till. Jag vill ha med dig har, dar man far njuta av livet varendaste dag. Men jag ska uppleva at dig ocksa, och halla tummarna for att det bankar pa dorren en vacker dag och se The Bardhs utanfor!

Tack for annu en dag i ett underbart land.
Och tack for Jolene, hon som alskar mig for den jag ar, och ser i mina ogon vad som pagar djupt dar inne, pa insidan.
For henne som jag kan lassa av mina synder hos, utan att for en sekund bemotas med tvivel och negativitet.

Here comes the pics from our north island road trip! (Nagra iallafall, hall till godo och njut nu, kara lasare, av min UNDERBARA varld!!)



Underbart vackra Auckland from the seaside. Jag gillar't, som 91:an Bergwall skulle sagt!



Dagen efter Iron Maiden slappade vi runt i vackra Auckland. Glass, kaffe och VATTEN i mangder! Mys med Girl Pack!



Suddig bild pa mig nar jag kor var fina Nissan Sunny. Men Chaffishatten pa, forstas! ;)



Lattepaus ute i ingenstans pa vag till...Auckland fran Northland, tror jag bestamt. Alla halor paminner mig skrammande mycket om Gilbert Grape. Hm.



91:an Bergwall har precis kastat sig handlost ut fran Auckland Sky Towers maktiga 192 meter. Da ser man ut sa har! (ja, ni far helt enkelt gissa vilken adrenalinkick denna dama hade!)



Vy uppifran Auckland Sky Tower. Tank er att folk kastade sig ut harifran!!Rakt ner bland byggnaderna!



Cape Reinga, nordons absolut nordligaste spets. Vackert, vackert, vackert! Givetvis tog jag och Bergwall med oss instrumenten och jammade loss har uppe. Tyska turister kom fram, fotade och trodde givet att vi var riktiga musiker, och onskade ett par latar till! ;)



Jag, Annica och nan vagarbetargubbe vi forsokte lifta med in till centrala (!) Hamilton pa min fodelsedag. Det gick visst INTE for sig! :)

...Och jag har absolut ingen aning om var jag ar. Har suttit i bilen mest hela dagen, forutom nar vi var och kollade pa vulkaner, heta kallor och nar tjejerna hoppade bungy vid Lake Tapou, saaa vackert! Internetcafeet jag sitter pa ar inte det basta (nan som ar forvanad??), sa jag kan inte heller idag lagga upp nagra bilder vad det verkar som. Och jag som har sa mycket att visa er darhemma!!

Imorrn headar vi tillbaka till Wellington. Elin har en het dejt med en gitarrist och givetvis hanger Girl Pack henne i hasorna. Gratis galej med musiker, yes pls!
Livet on the road ar galet kul, jag har laddat minnesbanken i skallen full med sa vackra vyer, underbara manniskor och bra musik att huvudet kanns konstant tungt, tungt, tungt. Hur far man ur sig allt, skapar balans i hjartat igen, och samtidigt plockar med sig de basta minnena hem? God only knows.

Klassen! Nya Zeeland ar skrammande litet, gissa vem jag och Elin gick forbi utanfor Auckland Sky Tower i torsdags? Givetvis en av togatyskarna, den mindre av dem.
Ni vet, nar det blir en sadan dar jobbig situation, man springer forbi varandra, men inser inte forran efterat vem det ar, eftersom personen i fraga ar pa helt fel stalle an dar man vill placera dem i minnet. I toga i Grants tradgard i Nelson, med andra ord. Inte omkringkutande i centrala Auckland. Och pa trappen till Royal en tidig morgon med tre fortfarande dansanta svenska flickor. I togor. Fortfarande.

Och det syntes pa den forvirrade lilltysken att han tankte samma sak nar han saktade in farten och fundersamt kikade bakat pa oss.


Hm...

...Ar jag nu. Har som ni forstar, inte riktigt stenkoll, och datorn vill absolut inte hitta nat USB som jag kopplat in, darfor blir detta inlagg bildlost. Ni far halla till godo med lite text.

Som ni forstatt, har det varit crazy dagar i Auckland. Avrundade gjorde vi idag tillsammans med var hostelvard Glenn, brunch i solgasset och en latte pa det, sa var fyra svenska flickor laddade att ge sig ut pa vagarna pa nytt!
Akte forbi hobbitstaden Matamata, men vi kande alla att dar luktade det inavel lang vag, sa vi korde snabbt darifran. Annu en freak city, nan som ar forvanad? ;)

Om nagra dagar headar vi back to Nelson. Da jadrans ska det laggas upp bilder! Men det har kort sagt varit en bra dag i bilen. 91:an Bergwall har jammat lite mindre idag, och min mobil gar varm av en del sms som trillar in...Det kanns lite sadar mysigt och lite kul, och det ska jag tala om for er lasare, att kiwipojkar tycker det ar himla kul att lara sig svenska fraser. ;) Mer sager jag inte, men mamma! Du kan vara lugn. Jag kommer hem. Och hittar jag mot alla odds en loooove har nere, da far han allt folja med hem!

Kram till er alla dar hemma!

Premiarkorning pa vanster sida!!



Valentinmiddag i partyglada Wellington.



Glada och nojda tjejer efter var forsta (!) P-bot pa hela 12 dollar. Ouch! Pa min fodelsedag och allt!



Frukostlatte pa min fodelsedag, har pa ett cafe i New Plymouth innan vi aker vidare till Hamilton.



Spontanjam i bilen nagonstans pa nordon.



Utsikt fran Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets. Amazing!!



Girl Pack at Iron Maidens konsert i Auckland. High life trots regn, som ni ser!!

Heter stallet vi bor pa i Auckland, det ar ett supermysigt stalle med hog Hippiefaktor. Stora kuddar pa golvet och hogt i tak med tragolv overallt. Igenvuxen tradgard med massa tvattlinor och allmant soft.

Vardarna ar superschyssta som jag tidigare namnt, och ikvall drar vi alla pa Maidenkonserten har i stan. efterat blir det pubcrawl med de som vill med. Kanske var nya van Janick Gers as well?? ;)

Den senaste veckan har det varit kasst vader har i NZ, men vi gnaller inte for det! Backpackers som vi ar, har vi inte tid att grilla pa diverse strander. Nej da, har galler det att utnyttja varje minut i hyrbilen! ;)

Sahar kan det for ovrigt lata nar 91:an Bergwall ar supernervos infor sitt hopp utfor Sky Tower:

"Jassa, farmor sager du? Men...Du har ju ingen bror...."
(Hm, jassa...Hur fick hon ihop det tro?

Annars funkar det utmarkt att sjunga tillsammans med instruktorerna pa bygget, innan man ska hoppa. Eller skrika i hogan sky, sa hela Aucklands befolkning vander blickarna mot skyn, hela hoppet ned.

Heja Bergwall!

Nu ska vi ut pa stan och dricka kaffe och leta slitna Maiden tishor! :0
Wish us luck!

Im back! Alive and kickin', som min gamla mormor skulle sagt! Sitter for tillfallet pa ett internetcafe i centrala Auckland. Storstadspulsen ligger pa, och er Michelle haller pa att hamta sig fran en rejal adrenalinkick. Tyvarr tyvarr kan jag inte lagga in resans formodligen viktigaste bild an, eftersom kamerasladden icke ar med, men lat mig beratta om denna dag som lagger sig i toppen for basta NZ-dagar.

Och OM jag har saker att beratta for er, kara lasare. Men allt har som bekant sin tid. Nu till adrenalinkickens framsta anledning.

Imorses styrde vi kosan fran Northland dar vi sett nordspetsen, till Auckland. Droppade Anna och Andra i city och checkade in pa vart hostel, dar varldens skonaste vard halsade oss valkomna och hangde med ut pa en kaffe och lite snok inne pa hotellet dar Iron Maiden ryktades ha checkat in. Deras spelning ar som bekant imorrn, och vi ar givetvis pa plats!

Jessica och Annika hade uppenbarligen en dodslangtan, for de bada slangde sig sedan handlost utfor den 192 meter hoga Sky Tower, ett liknande bungyhopp fast med huvudet at ratt hall...;)
Pa marken stod jag, Elin, var vard Glenn och en svenska vi hittat pa samma hostel som vi. Wiiiho, tjejerna var grymma och det var sjukt att se deras hopp mellan skyskraporna. Livin on the edge, so to speak!

Iron Maidens gitarrist Janick Gers trallade forbi oss dar vi stod pa fast mark, Glenn hoppade givetvis fram och halsade honom och ganget valkomna till NZ.

Efterat var det givetvis dags for en ol uppe i tornet, vi akte upp och jag fick svindel av att se folk hoppa ut i intet strax utanfor fonstret.

MEN!!!Vad hande sedan tror ni? Jovisst, Gers strosade forbi, vi hoppade fram, bilder knapptes och allt blev allmant stimmeri. Men gud sa trevligt det var!! Som sagt, bildbevis kommer nar jag far i ordning p[ kameran.

Avundsjuka? Jaaa, det hoppas jag!!!

Hej halla kara lasare!

Sitter for tillfallet pa vart supermysiga hostel i New Plymouth, som ar en mindre stad pa vastkusten pa Nya Zeelands vastkust. Idag har vi spenderat flera timmar i var fina hyrbil, en Nissan automat, och er Mikaela har premiarkort pa vanster sida. 10 minuter efter att jag satt mig bakom ratten rakade jag ta livet av en liten fagel (eller ville ha do? Fragan ar oklar...) och jag har vid 2 tillfallen tryckt bromsen i bott eftersom mina fotter ville frikoppla...givetvis. Vem kan klandra mig? Inte mina resekamrater iallafall, som flog omkring lite i bilen vid dessa inbromsningar. :)

Igar tog vi iallafall farjan fran sorgliga lilla Picton ( Falkoping som freak city?? Skulle inte tro det va. Ak till Picton istallet och skriv latar, Hell n Diesel. Hett tips) till partyglada Wellington. Dar motte vi upp Annas kompis Andrea, och med anledning av hennes 23-arsdag och alla hjartans dag, gick vi ut och at gott.

Eftersom alla skulle upp tidigt idag, blev det en tidig hemgang. Vi laddar givetvis infor Iron Maiden-konserten om fe dagar i Auckland!!

Imorrn fyller jag 24 ar, och detta ska firas genom ett besok i nagra grottor, samt ett par mil i bilen. Vart vi sover nasta natt vet ingen, det ar det fina med denna road trip. No plans - No regrets.
Men jag gillar't, som 91:an Bergwall skulle sagt.

Sa mamma, allt har gatt bra so far. Dock kan jag inte lagga upp nagra bilder har, men det kommer. Jag har sa mycket jag vill visa er darhemma, det har landet ar underbart!!

Jo! Eftersom det är så himla slitsamt, det här livet i Nelson, är det alltså på lördag dags att kicka igång vår 2 veckor långa semester. Klassen sprids under dessa veckor, och jag ska tillsammans med 91:an Bergwall, Annika och Elin ta vår hyrbil kring nordön. Enda säkra stoppet vi har, är alltså Auckland den 20 feb, då vi tillsammans med Erik, Cecilia, Grant och co ska se Iron Maiden!

Observera därför att inläggen på denna blogg kommer inte bli lika regelbundna, eller lika ofta publicerade.

På bilden ser ni vår lillkotte (haha) som verkar vara nöjd med resplanen??;)

   

Phew! De senaste tre dagarna har jag och klassen vandrat, paddlat och övat oss i den ädla maoriska krigarkonsten i Abel Tasman National Park. Vilka dagar!! Fötterna värker och är fulla av blåsor, det har ÖSREGNAT hela sista dagen då det var min grupps tur att paddla tillbaka til vår utgångspunkt, jag har sovit bland spindlar, sand flies och snarkande klasskamrater på en hård madrass utan kudde.

MEN! Det var längesen jag kände mig så full av liv! Den dryga en mil långa vandringen till vårt camp var underbar, och sista kilometrarna höjde jag volymen på U2:s Miracle Drug och joggade fram. Vyerna jag möttes av, går inte att beskriva med ord!

Att sedan paddla tillsammans i ett team, känna saltstänken i ansiktet och få se babysälar gymta åt oss in real life, är inte dåligt. Flera av klasskamraterna fick också besök av en och annan rocka när de paddlade.
Att klättra upp till toppen av en hög kulle, och sedan stå med hjärtat bultande i kroppen av ansträngning och blicka ut över höga berg, djupa skogar och turkostgrönt vatten...Det smäller högt.
Det kändes att jag levde, minst sagt!

På morgnarna har vi helt enligt Maorielivsstil, klivit upp i ottan för att öva på maoriekrigskonst på stranden, medan solen gått upp bakom bergskedjan som omgivit stranden och campet vi bodde i.
Tillsammans har vi kämpat, skrattat, njutit av livet och lärt oss mer än vad som någonsin kan stå i våra läroböcker.

Kyle, en guide som för tillfället hängde i samma camp som vi, gav oss flera spännande historier ur den maoriska kulturen, och fängslade oss med sina berättelser om sin senaste resa där han tillsammans med ett team från National Geographic fick komma riktigt nära späckhuggarna, som gladeligen poserade på bild. Här snackar vi avstånd på max 10 meter...Vilka bilder vi fick se!!
Vi är välkomna upp till hans familjs fårfarm på nordön, och dit tänkte vi ta oss på vår semester som startar på lördag.

Vi har även träffat supersköna människor som är nöjda med livet som äventyrare. Man paddlar iland på en strand, tar dagen som den kommer och skulle aldrig tänka sig att arbetat på ett kontor i en kostym.


Livet är bra. Jag njuter i fulla drag. Tack!

Jag säger som J. Det är dags att ta en välförtjänt bloggpaus, som flera andra av mina lite mer välkända bloggkompanjoner runt om i Sverige gjort, något som fått stor medial uppmärksamhet. Även jag har givetvis fått frågan av riksmedia, och nu följer jag strömmen. Det är dags att låta bloggen och framför allt mig själv, vila en stund.

Ha! Kul! Synd bara att denna ofrivilliga 3 dagars bloggpaus ska spenderas ute i den nya zeeländska djungeln, där jag och min klass ska paddla kanot och vandra hur långt som helst. Laga mat i spritkök och umgås med alla faarliga djur som jag misstänker finns där ute i mörkret...hua!

Jag återkommer om jag överlever.

En måndag morgon har aldrig startat med bättre nyheter. SMS:et till mig lät såhär;

"Hej. Klockan 02.47 kom Eliot Bardh till världen. Han väger 3890 g och är 50 cm lång. Allt har gått bra, och han är jäätelik Kaspian. För tillfället ligger han och äter och sover."

Tack för den här måndagsmorgonen! Tack för att Eliot äntligen har kommit, och för att Jolene varit en superkvinna med superkrafter. Igen.
Leendet som sitter på mina läppar kommer inte släppa under hela dagen.

Välkommen till världen, Eliot! Vi har ju väntat som små tokar på dig! En hel kulturturismklass här på NZ har engagerats i din resa till världen, och idag har jag en glad nyhet att ge dem!!

XXX

      



Ibland är det gött att få fira sin födelsedag med en big Barabooom! Som ett togaparty till exempel, och sedan storma ut i den nya zeeländska natten, 30 pers i togor. (Egentligen fyller jag ju inte riktigt än, men nu var det dags för mig och Sandra Dee att fira våra snart 24 år på jorden).

Att sedan fira sin födelsedag mitt i varma sommaren var nästan en helt ny upplevelse för mig. Amazing!

Idag beställer jag och Johanna home delivery from Pizza Hut och njuter av livet i den svala, mörka lägenheten medan resten av familjen glassar på stranden.

Tack Grant för lånet av ditt hus! I had a blast! Vi ses väl ikväll till bbq-partyt!

XXX

Tjo! Lyckan är stor här i kulturturisthemmet på Nile Street idag. För idag var dagen jag och brudarna bokade vår Nissan med automatväxel till den kommande två-veckorssemestern som startar lördagen den 14 februari klockan 0900.

DESSUTOM! Passade vi lite spontant på att boka varsin biljett till IRON MAIDEN som kommer till Auckland samtidigt som oss, alltså den 20 februari. Joorå, det ska bli tokarns skoj att se dessa gamla hårdrocksrävar. Ska bara plugga på lite musica också, eftersom dessa inte riktigt ingår i min vardagliga musikmotion. Det ska erkännas.

Men! Så skoj!

Pratade med min finaste lilla mamma igar kvall, hon var lite stressad men blev superglad over att hora min rost. Jag var pratglad, och drog ut pa tiden sa gott det gick :)
Jag meddelade laget med skogsbranden, mamma sa att jag borde komma hem istallet. Jag namnde varmen som gor mig sa trott pa kvallarna, mamma tyckte att jag skulle hem istallet. Jag forsokte med att beratta om min 24-arsdag som ar i antagande, som jag kommer att fira pa nordon under var semester. Mamma kontrade med att beratta om SIN fodelsedag de skulle fira genom att ga ut och ata, och kanske att jag skulle komma hem till den istallet? :)

Nej, skamt asido. Det var supermys som alltid att prata med mamma. Och hon namnde att hon minsann lamnat ut denna adress till ett par kollegor. Sa darfor passar jag pa att halsa er valkomna, sa roligt att ni kikar in har emellanat!
Jag ska fortsatta gora mitt basta for att ge er en inblick i mitt vardagliga liv har i Nelson, Barfotastaden dar jag trivs som fisken i vattnet!

Igar eftermiddag klockan 1700 lokal tid (alltsa 0500 for er darhemma) utbrot en storre skogsbrand i ett omrade strax oster om Nelson, staden dar vi bor. 200 hem fick evakueras och roken lag tung over hela staden. Aska flog i luften, och det blev en lite jobbig promenad hem fran affaren nar vi hade handlat.
Men vi mar bra! Vara hem ligger inte i riskzonen, sa ni kan vara lugna! Det ar extremt torrt har i NZ just nu, och det kan latt uppsta situationer som dessa om man inte ar aktsam!
De flesta har nog vid den har tiden fatt atervanda till sina hem, det finns dock exempel som blivit totalforstorda av roken...

Det ar dock inte riktigt lika illa som i Australien, dar folk avlider av varmen...


Att jamfora med Londonborna, som blir helt tagna pa sangen da det vankas ett litet snofall. Enligt NZ news kom en av fem Londonbor inte till jobbet under gardagen, vilket har orsakat miljonforluster for m[nga foretag i staden.
Kollektivtrafiken stod stilla, allt var kaos.
Men herregud, det dar jag sag pa TV ar inte mer an ordinart februarivader dar jag kommer ifran.
Jag och Johanna kunde inte annat an skratta at hela situationen, de ar sa lustiga de dar Londonborna! :)
Skarpning!

När jag nu idag ändå var ute och shoppade, så köpte jag  med mig en rejäl gura till lördagens togafest. Nu är jag redo! :)

Dagens soundtrack; Wish you were here - Pink Floyd (Live).

Tack finaste lillstrumpa, du vet precis vilken musik som varmer mitt gamla rovarhjarta!

Nya Zeeland har mycket ogongodis att bjuda pa, kan jag lova!
Bast ar nar vi ligger pa stranden och glor ogonen ur oss, da gar ingen man saker! :)
Idag ska jag till exempel folja med Johanna pa hennes touchrugby-traning, eftersom hon hittat en halvmaorieGud for mig att inspektera.

Handsome guys gar enligt oss namligen enligt Gudasystemet.
Hittills har vi bockat av;

* Husguden
* Pappaguden
*Surfgudarna (de ar tre, och kommer alltid tillsammans, Girl Pack har noterat dem pa tre olika stallen runt om i Nelsons region de senaste veckorna)
* Maorieguden (Kan vara en av de basta!)
* Cafe'gudarna (Ocksa tre till antalet, har sjalv inte fatt se dessa man, men enligt J ar de exceptionella!)
* Solguden
* Strandguden (Kiddot med dreadsen pa stranden)
* Gitarrgudarna (Ocksa man pa stranden, som hade med sig sina guror o satt o lirade, mums for svenska flickors ogon och oron:)
* Bil/Dreadsguden som helt lampligt flyttade in i lagenheten under Jessie o co igar kvall. Oooh!

Att leta efter;

* Den perfekte kiwiguden
* Taxiguden
* Dansguden
* Nordguden
* Rockguden
* Alla andra gudar som kan tankas uppsta.

I like this country! Det ar liiite ont om langhariga rockpojkar med smala ben och lite svarmodig uppsyn, men detta kompenseras genom alla dreadspojkar, rastafaris, musiker och allmant skona pojkar med ratt installning till livet.

      

Vilken helg, kära läsare!

I fredags hade jag och kära J gett oss den på att vi skulle ut och skaka de lurviga. Resten av familjen ville hänga hemma, men vilka var det som i all hast bytte om och sedan följde med ut när det väl var dags? Jag bara undrar!! ;)
Det blev dans halva natten iallafall, innan vi drog oss hemåt. På lördagen åkte vi till stranden för att njuta av vädret, och sedan var det dags att bege sig hemåt och svida om till kvällens reggae/bbqfest som hölls vid Fairfield House.

And Im telling you guys, det här var sååå bra! Först en picnic och en kall öl i gräset utanför huset. Barn som springer runt och leker i gräset, underbar Maratonrock-feeling goes Augustibuller var känslan Michellen fick där i solgasset.

Efteråt, in i huset. Försök föreställa er detta; En stor innergård, fullt med lampor i trädena, reggaeinspirerade flaggor överallt, folk i alla åldrar dansar barfota till den sköna reggaemusiken. Livet var allmänt gött! :)
Dansade givetvis barfota hela kvällen, kände gunget och för första gången i mitt liv gick mina skor hem före sin ägare! :)
(De råkade gå hem med H, som kilade hem före mig).

När solen gått ner, fick vi dansa under en himmel fylld av vackra stjärnor, och GUD så jag trivdes! :) Låg i gräset utanför området sedan med J och E, och klurade på livet. Vilken kväll!

I söndags vart vi bjudna på bbq-fest av Sam som jobbar på vårt universitet. 7 lite trötta svenska flickor vandrade land och rike runt för att komma till det underbart vackra hus där denna tillställning hölls.
Och återigen, vilken kväll! Folket där var hur vänliga som helst, och dessutom musiker. Hela bunten i princip.
Gabby, du skulle ÄLSKA det. Önskade att du varit med. Efter grillgalejet knäcktes det en och annan öl, och sedan började killarna jamma en massa skön jazz. Undebart att sitta med ett glas rött och lyssna på duktiga musiker som jammar loss ihop.

Idag har vi degat på beachen, och nu ska jag hoppa in i duschen, för ryktet säger att det vankas pajpartaj utanför huset! Äppelpaj tackar man ju inte nej till direkt.

Och J, jag drack både en och två bärs för dig i helgen, precis som du önskat och precis som jag lovat!
Jag ska hålla ställningarna tills lille E har blivit lite större, och du kan dela en flaska rött med mig igen.

Until next time...

XXX