Wicked day, mates
Im back! Alive and kickin', som min gamla mormor skulle sagt! Sitter for tillfallet pa ett internetcafe i centrala Auckland. Storstadspulsen ligger pa, och er Michelle haller pa att hamta sig fran en rejal adrenalinkick. Tyvarr tyvarr kan jag inte lagga in resans formodligen viktigaste bild an, eftersom kamerasladden icke ar med, men lat mig beratta om denna dag som lagger sig i toppen for basta NZ-dagar.
Och OM jag har saker att beratta for er, kara lasare. Men allt har som bekant sin tid. Nu till adrenalinkickens framsta anledning.
Imorses styrde vi kosan fran Northland dar vi sett nordspetsen, till Auckland. Droppade Anna och Andra i city och checkade in pa vart hostel, dar varldens skonaste vard halsade oss valkomna och hangde med ut pa en kaffe och lite snok inne pa hotellet dar Iron Maiden ryktades ha checkat in. Deras spelning ar som bekant imorrn, och vi ar givetvis pa plats!
Jessica och Annika hade uppenbarligen en dodslangtan, for de bada slangde sig sedan handlost utfor den 192 meter hoga Sky Tower, ett liknande bungyhopp fast med huvudet at ratt hall...;)
Pa marken stod jag, Elin, var vard Glenn och en svenska vi hittat pa samma hostel som vi. Wiiiho, tjejerna var grymma och det var sjukt att se deras hopp mellan skyskraporna. Livin on the edge, so to speak!
Iron Maidens gitarrist Janick Gers trallade forbi oss dar vi stod pa fast mark, Glenn hoppade givetvis fram och halsade honom och ganget valkomna till NZ.
Efterat var det givetvis dags for en ol uppe i tornet, vi akte upp och jag fick svindel av att se folk hoppa ut i intet strax utanfor fonstret.
MEN!!!Vad hande sedan tror ni? Jovisst, Gers strosade forbi, vi hoppade fram, bilder knapptes och allt blev allmant stimmeri. Men gud sa trevligt det var!! Som sagt, bildbevis kommer nar jag far i ordning p[ kameran.
Avundsjuka? Jaaa, det hoppas jag!!!
Och OM jag har saker att beratta for er, kara lasare. Men allt har som bekant sin tid. Nu till adrenalinkickens framsta anledning.
Imorses styrde vi kosan fran Northland dar vi sett nordspetsen, till Auckland. Droppade Anna och Andra i city och checkade in pa vart hostel, dar varldens skonaste vard halsade oss valkomna och hangde med ut pa en kaffe och lite snok inne pa hotellet dar Iron Maiden ryktades ha checkat in. Deras spelning ar som bekant imorrn, och vi ar givetvis pa plats!
Jessica och Annika hade uppenbarligen en dodslangtan, for de bada slangde sig sedan handlost utfor den 192 meter hoga Sky Tower, ett liknande bungyhopp fast med huvudet at ratt hall...;)
Pa marken stod jag, Elin, var vard Glenn och en svenska vi hittat pa samma hostel som vi. Wiiiho, tjejerna var grymma och det var sjukt att se deras hopp mellan skyskraporna. Livin on the edge, so to speak!
Iron Maidens gitarrist Janick Gers trallade forbi oss dar vi stod pa fast mark, Glenn hoppade givetvis fram och halsade honom och ganget valkomna till NZ.
Efterat var det givetvis dags for en ol uppe i tornet, vi akte upp och jag fick svindel av att se folk hoppa ut i intet strax utanfor fonstret.
MEN!!!Vad hande sedan tror ni? Jovisst, Gers strosade forbi, vi hoppade fram, bilder knapptes och allt blev allmant stimmeri. Men gud sa trevligt det var!! Som sagt, bildbevis kommer nar jag far i ordning p[ kameran.
Avundsjuka? Jaaa, det hoppas jag!!!
