GypsyRose

   

Phew! De senaste tre dagarna har jag och klassen vandrat, paddlat och övat oss i den ädla maoriska krigarkonsten i Abel Tasman National Park. Vilka dagar!! Fötterna värker och är fulla av blåsor, det har ÖSREGNAT hela sista dagen då det var min grupps tur att paddla tillbaka til vår utgångspunkt, jag har sovit bland spindlar, sand flies och snarkande klasskamrater på en hård madrass utan kudde.

MEN! Det var längesen jag kände mig så full av liv! Den dryga en mil långa vandringen till vårt camp var underbar, och sista kilometrarna höjde jag volymen på U2:s Miracle Drug och joggade fram. Vyerna jag möttes av, går inte att beskriva med ord!

Att sedan paddla tillsammans i ett team, känna saltstänken i ansiktet och få se babysälar gymta åt oss in real life, är inte dåligt. Flera av klasskamraterna fick också besök av en och annan rocka när de paddlade.
Att klättra upp till toppen av en hög kulle, och sedan stå med hjärtat bultande i kroppen av ansträngning och blicka ut över höga berg, djupa skogar och turkostgrönt vatten...Det smäller högt.
Det kändes att jag levde, minst sagt!

På morgnarna har vi helt enligt Maorielivsstil, klivit upp i ottan för att öva på maoriekrigskonst på stranden, medan solen gått upp bakom bergskedjan som omgivit stranden och campet vi bodde i.
Tillsammans har vi kämpat, skrattat, njutit av livet och lärt oss mer än vad som någonsin kan stå i våra läroböcker.

Kyle, en guide som för tillfället hängde i samma camp som vi, gav oss flera spännande historier ur den maoriska kulturen, och fängslade oss med sina berättelser om sin senaste resa där han tillsammans med ett team från National Geographic fick komma riktigt nära späckhuggarna, som gladeligen poserade på bild. Här snackar vi avstånd på max 10 meter...Vilka bilder vi fick se!!
Vi är välkomna upp till hans familjs fårfarm på nordön, och dit tänkte vi ta oss på vår semester som startar på lördag.

Vi har även träffat supersköna människor som är nöjda med livet som äventyrare. Man paddlar iland på en strand, tar dagen som den kommer och skulle aldrig tänka sig att arbetat på ett kontor i en kostym.


Livet är bra. Jag njuter i fulla drag. Tack!