GypsyRose

Det basta med att jobba rumpan av sig…Vad tror ni det ar? JO! Det ar att man blir sa hiskeligt tipsy pa bara ett eller mojligen tva glas vin. Dricker man sedan 4 rum n coke plus 3 shotar och en Snakebite I snabb foljd och later sig baras runt som en docka av min egna amazonkvinna Bianca, har man vunnit matchen mot sig sjalv och Trottheten Fran Helvetet.

 

Joda! Kalaskul kvall, mycket valbehovlig dessutom efter non-stop working ett tag. Cat n Bianca kom och hamtade upp mig efter jag hade stangt igen cafeet, in i Biancas bil, ner med rutorna och upp med volymen och Queen St hem till mig. Tillpiffning, droppa Cat vid Rakinos, tillbaka till The Groove, parkera bil, saga hej till angsliga hostelgaster som tror att de slappt in kompletta framlingar och helt solklara galningar pa hostelet, rejsa ner till Northern Steamship, ett glas Sav Blanc och snuskhistorier m Bianca. Vidare till Dannys, dar det dracks, dansades och bas runt pa Ingvarsdotter.

“Hun, ur so tiny n u don’t seem to weight anything.” – Biancs

 

Traffar mannen i mina drommar, langa dreads pa en Kiwiskalle, sta nara nara, halla handen och allt bara klaffar. Ga hem ihop, Ingvarsdotter alldeles kalasrusig. DA ar det tack och good bye bara helt plotsligt, jahaja!

Text fran arg Bianca, whoooops I left her pa Dannys!;)

Bianca kommer hem, vi somnar helt utslagna av denna toookiga natt med klader pa, Bianca drar en filt over en utmattad Ingvarsdotter. Efter att denna textat R och fragat om han var vaken eftersom hon blivit ditchad, och han var den enda tillgangliga. Svarade han? Ja, faktiskt. Men idag skams jag lite for att jag ar lite dum i huvet.

 

Vaknar idag, drar en borste genom barret och pa med glajjorna. Sol sol sol, och underbar lunch pa en uteservering pa Vulcan Lane, barfotabarnet Ingvarsdotter ar fortfarande rusig och tycker allt I hela varlden ar kalaskul, och Bianca maste saga till pa skarpen att jag ska sluta klattra pa allt och att det faktiskt ar ett stalle for vuxna vi ar pa och ingen lekplats.

 

Japp. Nu jobbas det, Bianca ar har, vi ar saaaa trotta! Men ikvall blir det Lantern festival med raketer o grejer, Glen tittade in forut o han foljer med sen.

“Errrhm, kopa KYLLING!KYLLING maaat mycket bra tack! Ehhh, hemvandande sen, baka kaka I kok. MOOOMS!” – Glen ar bast I varlden pa svenska.

 

Anyway. Ikvall efter Lantern Festival aker jag med Bianca hem till henne I Red Beach, imorrn ar jag LEDIG for forsta gangen pa EVER och enda dagen den veckan, sa jag drar fran aucks och ska bara lira pa stranden imorrn, eventuellt rida pa en och annan haj I vattnet.

 

Bra skit, det har livet!

Nej, jag tycker inte riktigt om mig sjalv nar jag jobbar sahar mycket. Jag blir rent av en ganska otack manniska, ett litet HonMonster som inte ar det minsta fortjusande att ha att gora med.

Jag som ar van vid att komma utsovd och pepp till jobbet och lattja runt. Nu sitter jag vid datorn och laser bloggar som jag vet att jag ine far gora pa arbetstid, och spanner ogonen i varenda manniska som vagar sig in pa mitt café. Jag vill inte HA ER HAAAR, fattar ni inte det? Jag vill soka jobb, gora lite skolarbete o sa vill jag att Bianca kan komma hit snart sa vi kan borja dricka ol. For sen ska jag ga ut.

 

Och sa blir jag sadar torrt ironisk mot mina kunder, om de inte riktigt vet vad de vill ha OCH STAR I ARHUNDRANDEN OCH VALJER. Vi snackar kaffe, brudar, det ar inte ett livsavgorande beslut.

Sahar kan jag bli: "Jassa jaha, ja det klart att det maste u vara en HEMSKT SVART BESLUT DU HAR FRAMFOR DIG, INTE LATT ALLS. Kanske en gammal muffin till det? Inte det? Nej, det skulle inte jag heller valja, de ar sa ackliga. 
 

Nej fy. Semester tror jag. Och en gladare Ingvarsdotter. Vanta, har jag PMS? (Raknar I huvet…) Nej. Inte ens det kan jag skylla pa. Dumma! Ingvarsdotter, nu ar du bara elak!

Pressat schema indeed. Kolla bara sjalva:

 

Jobbar vanligt mandag och tisdag. Alltsa bara 8 timmar per dag, medan Jinny jobbar dubbelskift. Onsdag rings jag in tidigare, gar pa 12.30 eftermiddag, kommer pa att vi har Vector Arena-konsert och far absolute inte ga hem enligt schema 23.00. Cafeet ar overfyllt med gamlingar som ater, dricker och gnaller. Det ar KAOS. Chefen kommer in vid midnatt, full som en liten kastrull och kramas och pussas pa pannan pa hans duktiga anstallda som dragit ihop nytt record till hans butik. Ger Ingvarsdotter en flarra Chardonnay och drar sadana dar daliga Chefen-skamt, snuskiga var de ocksa.

Men jag diggar Chefen, en bullrig Kiwipappa med alldeles for mycket mage och som alltid fragar om jag har kul. Diggelito, liksom.

 

Torsdag: Rings in med start kl.11. Ljuvligt underbart, och konsert IGEN pa kvallen. OnsdagsKAOS ganger tva, satter nytt record och svimmar ikapp med Jinny och Jackie som jag jobar med. Men awesome team, vi skrattar ihjal oss och forsoker att inte titta forbigaende I ogonen sa de kanner att de vill ha KAFFE KAFFE KAFFE!

Vietnamesiska restauranger tvars over kommer over med mat till oss, som vanligt. Me like!

Hemma vid 01.00, stupar I sang, och sen upp 5 timmar senare for att ga tillbaka till jobbet eftersom managern ar sjuk o ingen kan tacka hennes shift.

Jobbar alltsa 07.00 -14.40 pa GE under fredagen, hoppar pa en LINK-buss och aker upp till Parnell, dar jag jobbar 15-23.00.

Skakar och haller pa att tappa kontrollen over mig sjalv. Nar at jag senast? Jinny lugnar och sager att man kommer over det dar efter att ha jobbat 2-3 veckor av dubbelskift. Jag kvider och far henne att lova at thon inte kommer do.

“Jinny, u r working urself 2 an early grave” – me

“Oh, no! I don’t like grave!” - Jinny

Hem, dusch, en eventuell bars blir ett glas vin hemma innan jag somnar i fosterstallning pa mitt golv.

 

Lordag: Sover ut, moter upp fina Cat och Bianca for lunch, hang I Albert Park som ar smyckat for Lantern Festival och Chinese New Year, till jobbet, jobbar nu fram till 23.00, sen all in utgang med Bianca o mota uppCat for en drink pa neutral ground, alltsa en plats dar vi alla tre funkar.

 

Sondag: Jobba 15-22, till Lantern Festival, hem o sova.

 

Nasta vecka? Samma sak, ett par dubbelskift har och dar.

 

Men vet ni? Nastnasta mandag ar det Ingvarsdotter som satter sig pa ett plan till Nelson. 4-5 dagars behovlig semester med mina finaste tjejer!

Alltsa. Det ar ju sa overkorkat DUMT ibland. For tillfallet trillar jobben over mig, och det enda jag kan gora ar att rycka pa axlarna och meddela att jag snart ska hem. Vadda lagkonja? Har ju borjat gora nagra skift I veckan pa ett café uppe I fancy pancy Parnell, det ar jattemysigt och de tjatar om att jag ska sluta pa GE och borja jobba heltid for dem. Jag forsoker prata upp lonen och de bara nickar. Och jag VET att de behover mig, for de ar nystartade och jag sitter inne med mest kaffekunskaper liksom. Ooooh yeah.

Just précis nu kom en av vara stammisar in pa GE dar jag jobbar kvallen, hon ar nan slags chef for Waldorf Hotels har I Aucks, och undrade om jag var intresserad av att joina deras team. Jag undrade om de har hotel aven I Sverige, vilket de saklart inte har.

Dumma dumma dumma oflyt. Eller ja.

 

Sa kom igen nu Sverige, nu ar det upp till Er att bevisa att ni har lika mycket att erbjuda mig som NZ!

 

 Forresten! Kan ni hjalpa? Jag vill ha tips pa saker att se, gora och alternativa boenden I Sydney, dit jag drar for att vila upp mig ett par veckor innan det ar dags att aka hem till Sverige.

Ja. Jag skulle kunna befinna mig hemma i FKP, jag skulle kunna ha kampat mer for mig och Lillerskog, och vid det har laget skulle jag nog ha lyckats overtala honom att satta en ring pa mitt finger. Jag skulle fortfarande kunna ha mitt job kar, och sta ut pa veckorna och supa mig full pa helgerna. Jag skulle kunna ha alla er dar hemma runt knuten, redo att hjalpa mig nar jag deppar.

Men vet ni? Det ar vart det, det har livet. Folk kommer och gar I en evig strom, de jag faster mig vid stannar aldrig, men pa nat satt kanner jag att jag hitter ett satt att balansera det hela. Ibland. Andra dagar kikar jag ner fran ruinens brant och udrar vad jag egentligen pysslar med.

Jag pratade I aratal med min lillasyster haromnatten, dagen efter min big 25^th. Det var ett sa vackert samtal, och det gjorde oss bada lite lugnare.

Fina, fina syster. Sa mycket pepp vi ger varandra.

Och snart tar hon studenten, och det kanns som om jag hallit andan sa lange, tills hon slapps fri fran skolans varld, och vi kan borja resa tillsammans, som vi i sa manga ar har pratat om.

Sa om allt gar som vi vill, och det klart att det gor det, pa ett eller annat satt, ar det vi som satter oss pa ett plan till NY till hosten, men vi far se.

En bra dag pa det hela. Jag vet att min mamma for ett frispel snart nar jag berattar om mina dagar medan ni darhemma knappt kan ta er utanfor dorren pga all sno. Men jag VILL ju beratta, eftersom jag ar en overlag ganska lycklig 25-aring som lever mitt liv précis som jag vill ha det. Jag kanner mig odmjuk och tacksam for varje dag.

Och kontentan av det hela ar ju att vem som helst kan ha det sa har bra som jag har det, satt igang bara och folj era drommar!

 OK, hela helgen har vi haft ca 27 grader, mild bris och underbara sommarkvallar. Jag jobbade morgonpasset i sondags, efter jobbet tog jag av mig skorna och gick barfota upp till Domain, dar HostelFamiljen och min blivande make satt I grongraset och chillade till LiveJazz. Fint liv. Hem till The Groove, Glen bakade Guiness cake och vi satt utanfor under den lilla palmen och bara njot av livet.

Hem till Cat och kollade pa TV samt sag solen ga ned bakom Rorotuinga Island genom hennes panoramafonster som ger hela hennes lya ett otroligt ljus.

 

Mandag, sol sol sol. Buss till Mission Bay, bikinivader och underbar sushilunch I skuggan med Cat innan jobb. Och jag maste bara reflektera over det faktum att jag satt och log for mig sjalv hela bussresan in till city igen, for att mitt liv ar sa awesome och vackert varje dag!

Jobbade I Fancy Parnell pa mitt café, blev upphookad av Kiwikillen Isaac, som kom och hamtade mig efter jobbet. Det blev en promenad och ett konstaterande om att grabben inte riktigt var min kopp te, och ett ivagsnirklande och bortforklarande om vanner det visst skull catchas up med. HaHA! Listighetskvinnan Ingvarsdotter ar i farten igen. Men hjalp! Vilken katastrofkille! Efter tva minuter hade jag honom I princip i mitt kna, och det kravdes upprepade tillsagelser om att han skulle skarpa sig innan jag gav upp och drog vidare till the Groove for att fa lite omtanke.

 

Idag sov jag ut, som jag alltid gor. Bianca ringer.

“Hey babe, up 4 lunch? Ill pick u up outside urs in 10!”

Givet. Underbar lunch pa La Porchetta, Italiano och den sota waitern. Nasta gang ska jag fraga efter hans nummer. Jag lovar.

Jag har fatt ett frieri, och det kan handa att jag tackar ja. Jag, jag vill mest bara forvarna, sa att ni inte, och jag tanker mest pa min mamma har, far en chock nar jag kommer hem som fru McEntire.

 

Far JAVISSST ar det Glen som friat. Herregud, vi ar inte kloka. Jag vill aka till Sydney pa honeymoon, men dit verkar det mest som om jag far aka ensam. Jag vill borja leta klanning, men Glen fnyser och sager att sant dar tjafs behovs inte.

 

Han gar runt och kallar sig sjalv Man Glen Ingvarsdotter, och idag kom det ett text:

“Hey brollop! One year since we first met today, yahoo!”

(alltsa, det dar med brollop, han KAN mena fru ocksa, jag ar inte sa saker.)

 

Det basta med hela baletten forutom att jag far obegransat tilltrade till NZ och han vice versa till Sverige, ar att vi bada for en akta half som inte bryr sig namnvart om den andre hanglar runt lite.

“And besides, I can brag about my young Swedish wife!”, sager Glempa.

 

Vad sager ni? Har jag klartecken hemifran?

          

Bra dag, liksom. Champagne lunch med tjejerna pa mitt tak, ett The Groove Fyllt med ballonger, happy days och fina fina grattiskort. Biancas magnifika tarta, blasa ut ljus, bli sjungd for pa Dannies, flaming shots, bli utslangd fran Cassette, bad karaoke pa Father Teds, bli bjuden pa drinkar, stamma traff med en gammel karlslok idag, om 2 timmar. Inga planer pa att dyka upp dock.

Nu bokar jag en biljett till Sydney, det kan val bli kul eller vad tror ni? ;)

Konversation med stammis pa cafeet.

"Hey, u look pretty tanned, have u been somewhere?" - Kund
"Well, U know, just been out in the sun. It is after all summer...In New Zeeland. Ever been to Sweden summertime?" - Jag


Ja, Jag tycker det ar lite lustigt hur Kiwis ser pa saken. Ungefar som vi svenskar ser pa en resa till Mallorca.

...Och annat ni vill att jag ska fa pa min 25-arsdag. Karlsson, du minns den dar guldjackan jag tjatade om ett tag? Jag kan sla mig den pa att du sade BOM STOPP NEEEEJ bra for att du sjalv ville kopa den och ge mig den i present. Det ar OK, jag forstar den goda tanken. Sa, pa allman begaran, min nya adress!


Mikaela Ingvarsdotter (Ja, det ar ju alltid bra att borja med)
Mezzanine 9
15-31 Wellesley Street (Det ar for att mit hus ar sa stort, ett palats liksom, sa vi tar upp flera nummer pa gatan!)
Auckland city 1010
NZ

Idag tankte Ingvarsdotter att vi skulle ta o kolla lite positivt pa det hela. Sa jag har gjort en kort men himla bra lista med de tva saker som for tillfallet ar bestandigt i mitt liv. (For tillfallet var det ja…), alltsa mitt jobb och mitt hem. Lets start with the job aye?

 

1. Det basta med mitt jobb ar att jag aldrig behover stalla klockan. Jag kan i princip varje dag sova tills jag vaknar av mig sjalv, vilket ibland ar lite synd for jag har en himla bra ringsignal faktiskt. Appelknyckarjazz haller i sig. Det fina I kraksangen ar att kvallarna pa mitt café inte ar sarskilt anstrangande, vilket ger mig en massa tid at plugga, lasa Cosmo, prata med the Pimp o andra stammisar samt lasa nya bocker. Det andra braiga, forutom alla skona grabbar jag blir bekant med, ar att mitt café ar inrymt i samma byggnd som ett dagis, forutom jattebanken.  Detta innebar att et kommer in en massa kiddos och fikar med sina parentes efter dagis. For tillfallet star lilla Zoe, en liten asiatisk kotte pa 2-3 ar och skrattar at mig nar jag sitter har vid datorn. Hon gillar att dra upp sin minitischa o visa sin lilla mage for mig, det har ar himla kul forstar ni. Zoe ar lite galen och lyssnar inte alls pa sin mamma, som ar jatteJATTEvacker. Jag gillar nog Zoe mest av alla ungar jag serverar Gingerbreadmen. Hennes mamma o pappa uppfostrar henne pa bade japanska och engelska, vilket ar bra for utan det hade inte jag och Zoe kunnat ha de djupa diskussioner vi har idag. (Mum, there! Spooooooooon. Spooon!”. Ehh, jahaja!” Men bast av allt gillar jag nog Zoe nar hon lamnar mitt café som efter en liten tornado, med blomjord och kaffebonorna som ar prydnad, strodda over golvet, och sockerskalarna tomda pa sitt innehall.

 

2. Mitt hem. Det ar det vackraste jag bott i, nansin. Och kanske nansin kommer bo i. Och alla mina fem flat mates ar coola, sarskilt fransyskan som pluggar filmproduktion har i Aucks. Nar jag trillade ut i handduken pa vag till duschen haromdagen, var ett komplett movie set uppstyltat i mitt vardagsrum. Dartill satt en hog vampyrer och andra laskiga ting i sofforna. Jag blev lite radd, saklart.
Och dessutom trodde jag att jag hade pajat en viktig scen. Men tydligen inte. En riktigt sot liten boll till Kiwigrabb meddelade att “they didn’t do any audio this day”, pa ett sant dar nordigt satt. Jaha, nehe. Audio sager du? Hur tankte du da? Eller som igar, nar en grabb Satt I det stora oppna fonstret som leder ut till taket ni sett pa videon.

“Hi, Im Matt. Mikaela? Oh, so ur the Swedish gal?”.

“Ah, yeah, how do you know so much aye?”

“Ive been keeping my eyes on you for days now. “ Och sa ett sant dar skratt som gor att man inte alls tycker att det ar ett roligt skamt. For…det var val ett skamt? Jag fattar inte. Det ar val aldern, kan tankas.

 

Anyway. Slut pa lista. 6 days to go, my friends. Kommer ni ner? Har ni hyrt det dar privatjetet sa ni alla or en touchdown I aucks samtidigt? Va? VA?! Jag har inga planer an, men har tagit ledigt 2 dagar. Aideen har meddelat att on ine vill vara med om nagra lama “jag-har-inga-planer-fasoner”, och sager at thon tanker throwa mig ett stort party. Dagen efter flyger hon hem till Irland. Herregud.

 

Sedan har jag visst lovat bort mig pa dejt pa Valentin. Men DET ar en annan historia, som jag tankte forsoka dra mig ur fran. Jag meddelar hur det gar.

Glempa och PappaStrumpan (alltsa Strumpans old man som var i krokarna over jul och nyar) jamfor magar.



Glempa aterskapar en 2-arig lillGlempa som sag ut sa har nar han stod vid stod vid stranden i North Shore och sag pa havet med alla vagor som rullade in. :)

Borttappad i flera timmar pa BDO haromsistens. Da kan man se ut sa har nar man val hittar sina compadres igen, som haft jaaattekul utan en sjalv. Ja, jag far ju skylla mig sjalv. Det ar inte annat.

Cat AR faktiskt sotast i hela varlden ibland. Denna kvinna, som ar galet insatt i NZ:s hiphopvarld, och hiphop i allmanhet, och som lever med denna musik dag och natt, har INGEN ANING om vad som hander i resten av varlden. Kolla har.

 

“Jahaja, dar har vi den dar Splash pa TV” – Cat

“HAHAHAHA!!!Vad pratar du for strunt? Vem ar Splash?” _ jag som kommer gaende fram till TV:n, och far se Slash.

“ MEN VA?! Det ar ju Slash. Han heter Slash. Och han ar ungefar det basta som har hant mig!!Lagg av nu Cat, hang med.” – Jag, givetvis mycket upprord over hur min karl behandlas

“ Ah! Splash eller Slash. Same same liksom. Och vilket band var han med i sa du?” – Cat

 

 

 

Suuuck. Kvinna.

Tankte att ni sakert ville ha lite mer tips fran det musikaliska NZ. Gin Wigmore ar en rackarns festlig kvinna med stor rost. Har sett henne live ett par ganger saklart. Hon ar COOL, den har daman!

Den har musiken vill jag ge framst till Bergwallskan, som haromnatten skickade ett alldeles vackert, genomklokt och helt och hallet Bergwallskt text till en Ingvarsdotter pa andra sidan jorden.
Vi ma vara langt ifran varandra baby, men nara i hjartat, det ar vi alltid!

Jag vill varna for lite abusive language anna, men det ar absolut inte mitt fel. Cat lockade fram HonDjavulen i mig en dag nar vi satt o chillade, vilket ar ungefar det enda jag gor pa den har sidan av jordklotet. Sahar kan det se ut da.