irritation
Nej, jag tycker inte riktigt om mig sjalv nar jag jobbar sahar mycket. Jag blir rent av en ganska otack manniska, ett litet HonMonster som inte ar det minsta fortjusande att ha att gora med.
Jag som ar van vid att komma utsovd och pepp till jobbet och lattja runt. Nu sitter jag vid datorn och laser bloggar som jag vet att jag ine far gora pa arbetstid, och spanner ogonen i varenda manniska som vagar sig in pa mitt café. Jag vill inte HA ER HAAAR, fattar ni inte det? Jag vill soka jobb, gora lite skolarbete o sa vill jag att Bianca kan komma hit snart sa vi kan borja dricka ol. For sen ska jag ga ut.
Och sa blir jag sadar torrt ironisk mot mina kunder, om de inte riktigt vet vad de vill ha OCH STAR I ARHUNDRANDEN OCH VALJER. Vi snackar kaffe, brudar, det ar inte ett livsavgorande beslut.
Sahar kan jag bli: "Jassa jaha, ja det klart att det maste u vara en HEMSKT SVART BESLUT DU HAR FRAMFOR DIG, INTE LATT ALLS. Kanske en gammal muffin till det? Inte det? Nej, det skulle inte jag heller valja, de ar sa ackliga.
Nej fy. Semester tror jag. Och en gladare Ingvarsdotter. Vanta, har jag PMS? (Raknar I huvet…) Nej. Inte ens det kan jag skylla pa. Dumma! Ingvarsdotter, nu ar du bara elak!
