GypsyRose

Såhär glada kan en KulturTurismklass se ut när det vankas besök på ett lokalt bryggeri och på en vingård. Givetvis ingår smakprov, och Johanna hittade sitt favoritbubbel och namne som ni kan se på sista bilden.
Igår hade vi en lika underbar skoldag, vi åkte runt med vår lärare Phillip och privata chaufför Rob till olika fruktodlingar och plockade frukt och grönsaker som vi sedan avnjöt tillsammans med ett glas vin (det är mycket vin här, kan jag meddela!) vid en flod djupt inne i bergstrakterna runt Nelson. Givetvis hann vi med ett dopp under lunchen, vattnet var underbart kallt och svalkande för svettiga svenskar! Lägger upp lite crazy undervattensbilder inom kort.

Till vi hörs igen...

X

    

Återigen! Vilken dag! Jag är helt slut av alla intryck. Imorses snoozade damorna M och J ett par extra minuter innan vi drog oss upp ur sängarna. Våra roomies hade givetvis varit vakna sedan tuppen gol, men med en morronLatte innanför västen var vi båda på topp igen!

Första stoppet för dagens utflykt var hos en lokal konstnär. En öppen ateljé med högt i tak framför en sjö med rosenbuskar i trädgården, höga bergsklippor i fjärran, en golden som älskar besökare och ett par gäss som gottade sig i solen var vad som mötte oss. Ett helt otroligt besök hos en kvinna som har en mycket sund syn på livet, och är nöjd med sin plats i världen.
Klassen enades åter igen om att allt man behöver här i världen är ett öppet sinne och modet att göra det som gör en själv gott. Enligt vår konstnär behöver hon inget annat än kaffe, vin och en burk oliver hemma. Sedan är livet komplett.

Efter en lunch på stranden och ett och annat lunchdopp i det blå, begav vi oss till WoW, World of Wearable Art.
Ska försöka beskriva känslan av att kliva in i detta extraordinära museum; Lite som att dansa in med ett sambatåg från Rio, in i manegen för Cirkus de Solei i kombination med Pans labyrint, där både Hannibal Lecter, grabbarna från Clockwork Orange och Beetlejuice fanns representerade.

Med andra ord, helt sjukt. Konceptet är från tidigt 80-tal, då en kvinna från Nelson försökte göra reklam för sitt konstgalleri genom en modevisning av mycket liten skala. Idén exploderade i popularitet, och idag har man vid varje årlig show som hålls i september, ett besökarantal på nätta 34 000 pers. Designers/konstnärer skapar dräkter, klädesplagg i de mest twistande former, färger och allt där emellan. Helt twisted, men SJUKT fräckt!
Inne i den stora salongen i museumet blev det nästan ännu läskigare, utvalda dräkter visades på dockor som snurrade runt på ett löpande band, det hängde dräkter i taket och överallt.

Så vill ni veta mer om detta oerhört häftiga arrangemang, klicka er in här eller youtuba det!

X

Tänkte ge er, mina kära läsare, en liten inblick i min nya hemstad Nelson som alltså ligger på sydön. Nelson är en förhållandevis liten stad som i antalet invånare kan mätas med Lidköping. Men där slutar väl också likheterna.
Gatorna i Nelson är fyllda av alla möjliga olika typer från världens alla hörn. Här går man barfota (Jag har hamnat i en barfotastad, är inte det ett tecken??;) överallt, det sitter gatumusikanter i varje hörn, och hippies med dreads längre än längst delar en öl tillsammans med alla surfardudes som reser runt och lever i sina vans.

Kort sagt är Nelson staden där man tar dagen som den kommer. Allt kan hända, och gen kan bli precis vad du gör den till. Jag fullkomligt älskar det.

Expediterna är jättenyfikna på hur din dag varit, och tycker att dina nya inköp är supercoola. Man tackar! :)
Busschaufförerna påminner om ozonlagrets icke-existens i denna del av världen, och din hyresvärd ber dig att för guds skull inte glömma musiken när du reser hemifrån ditt land till Nelson.

Nelson andas skön sydstats-dekadens á la 50-talets USA. Jag tänker New Orleans och drömmer mig bort i gamla skyltar och alla vackra träkyrkor som finns här. Hit har inte vårt europeiska, sönderstressade sätt att tänka, hittat än. Och jag hoppas den aldrig gör det heller. Varför satsa på en karriär, när du kan må bra, vandra barfota längst varma grusgångar eller chilla bland träden i en park med en perfekt latte?

Vi älskar Nelson, och Nelson älskar sannerligen oss. "Jasså, svenskarna är tillbaka? Trevligt, hur många är de i år?"

Kära TUR-ettor. När ni kommer hit nästa år, lova mig en sak. Se till att snabbt hitta in i Nelsons rytm, gunga med så länge ni kan, och ta sedan med er den känslan hem. Skynda inte, hasta inte. Sätt er ner bredvid den gamla Maoriedamen som landat på en parkbänk för att lyssna på de två killarna som skapar musik på stora plåtfat. Jag lovar att det är värt det.

Life is beautiful.

Igår redovisade vi våra marknadsprojekt vi arbetat med i...2 dagar, effektiv tid. :) Efter redovisningarna på Nelsons turistbyrå, njöt vi av CSN genom mysig lunch i solen med Latte till efterrätt, innan det var dags för sightseeing i en röd dubbeldäckare som fick mig att toklängta till London, och givetvis UK i allmänhet. (Snart är jag tillbaka, tänka sig?!)
Dagen avrundade vi med vinpimpel tillsammans med de anställda på Abel Tasman Tourism som varit våra handledare under dessa projekt. Skolan är verkligen jobbig här i NZ...;)

Det har varit en givande vecka på många sätt, jag måste återigen ge all cred till vårt universitet NMIT som lägger upp den här kursen på ett så föredömligt vis. Man lär sig massor, utan att för den sakens skull behöva sitta i skolbänken. Lovely!

Igår kväll virade vi in oss i våra finaste sjalar och begav oss till Phat Club, som hade Gypsy Theme. Jesus med band hade hittat till Nelson, och vi dansade närpå höfterna ur led med deras UNDERBARA zigenarmusik. Sedan att sångaren gick runt och kysste publiken och var högre än nya Sky Bar hemma i Lisch, gjorde bara kvällen lite mer intressant...:)

Avrundade gjorde vi med fridans på Little Rock, och idag har vi glassat på stranden HELA dagen.
Just nu håller mina roomies på att göra TACOS ute i köket, det ska drickas ett och annat glas kylt rosé och sedan får vi se vad kvällen ger oss. Det kanske blir en öl på en uteservering med livemusik till. Who knows?

Ni där hemma! Berätta, väder, skvaller och allt annat där emellan. Me wants the 411!!Pronto!

Until next time...

XoXo

  

Kära läsare!

Min dag spenderas i sängen eftersom jag blivit förkyld med värkande hals och kittel i öronen. Nån som är förvånad över att jag blir förkyld när jag åker utomlands? Inte jag heller. Men med Lemsip, en sjuk Helena i rummet bredvid och hela säsong 2 av SuperNatural kommer det här gå vägen, som allt annat.

Imorses var jag och mina klasskamrater med om ännu en otroligt häftig grej, det var blessingsceremoni för vår nya skolbyggnad, som bland annat frisörerna och givetvis turiststudenterna ska husera i. Denna ceremoni hålls alltid i gryningen, vilket innebar att 20 huttrande svenskar masade sig upp klockan 05.30 för att delta i ceremonin som hålls av en Maoriepräst med tillhörande redskap. Varje husvägg, varje rum och helst varje pryttel ska sedan välsignas. Man går på en lång rad efter prästen, som skvätter heligt vatten på väggarna medan det mässas på Maorie. Varje deltagare ska ta på väggarna, för att lämna en del av sin livskraft kvar i huset. Det var riktigt häftigt att vara med om, som allt annat här.

I lördags firade vi att Erik fyllde 30, det blev en helkväll där jag tappade bort halva klassen och hittade den andra halvan, dansade mig helt svettig och sedan gick hem i ösregnet.
Nästa lördag är det reggaefest på en kulle i närheten. Jag har köpt världens skönaste hippiebrallor och ska givetvis ha turban dagen till ära. :)

OBS! På en av bilderna ser ni studion till den guldsmed som gjorde Sagan om ringen-ringen. Han är dansk och bor här i Nelson. Hur häftigt är inte det??:)

Och ingen E har det kommit, banne mig!
Nu ska jag fortsätta vara sjuk.

Ännu några otroliga dagar har gått, och jag fotar så mycket varje dag, att det är svårt att sortera dem, och veta vad jag ska visa upp för er där hemma. Jag vill ju visa er allt kul vi hittar på!
Igår, fredag, hade vi kulturturister vår första lektion med Phillip, en vänlig man i sina bästa år som kommer att lära oss allt han kan under de kommande tre månaderna. Jag måste också bara säga att NMIT, mitt universitet, är HELT otroligt. Man går efter konceptet learning by doing, vilket innebär att vi, pust och stön, måste vara ute i naturen och åka runt och titta på olika platser, tops 4 timmar om dagen, när vi inte sover över i en maorieby eller paddlar kajak. HEMSKT vad jobbigt livet kan vara ibland. ;)

Under fredagen besteg vi iallafall spoten Centre of New Zealand som finns här i Nelson. Helt utan förvarning också! Hjääälp! 20 kulturturiststuderande svenskar med halvkass kondis är ingen vacker syn, men trots blodsmak i munnen och värkande vadmuskler var det helt klart värt det! Ni kan själva se på bilderna lite av den underbara vy som mötte oss på toppen. Lovely!

Efter ännu en långlunch på stan var det dags att inspektera stadens katedral och sedan gå på museum.
Kvällen spenderades med ett glas iskallt rosé och diskussion huruvida man ska göra det där sky divet eller inte. Hjälp!
Vi gick givetvis ut och svängde våra lurviga, både med varandra och med våra nya vänner maorierna på Little rock.

Idag gick vi upp tidigt, jag ringde hem till mamma och gabriella och önskade dem en god morgon under deras fredagskväll, och sedan begav vi oss till marknaden som hålls varje lördag, där vi köpte färsk frukt och grönsaker. En balja latte, ytterligare lite shopping och kringvimsande senare sitter jag nu här, det är dags att pudra näsan och välja kläder till kvällen. Erik fyller 30 imorrn, och firade genom att sky diva idag, och ikväll är det fest.
Jag tänker köra på Aladdin-tema ang. utstyrsel. Ni får se resultatet i nästa blogginlägg.
Dessutom har jag och Johanna skapat världens finaste dörrskylt till vår dörr, är den inte rar så säg??:)

Tills vi hörs,
X

Idag har klassen åkt på utflykt med samma maoriegäng som vi hälsade på. Det har varit en undrbar dag med strålande vackert väder, en och annan säl som legat på stranden och gottat sig (Jo, riktiga sälar alltså. Inte blekfeta turister), samt improteater av en maoriesaga i Queens Garden, en helt otroligt vacker park i närheten av vår skola. På bilden näst längst ner ser ni hur jag gestaltar den onde magikern som försöker locka till mig en bläckfisk. Himla kul iallafall! :)

På eftermiddagen har vi fixat med Visum, tagit aptaskiga passfoton samt shoppat ihjäl oss. Ska strax lägga in en bild på alla mina fynd. Me likkii the shopping in Nelson!

Glad nyhet! Jag och Johanna har fått supererbjudande om att komma tillbaka till GM i Portsmouth till sommaren. Gratis boende, lite lön och erbjudande om anställning efter praktiken är slut. Gött! Nu ska jag bara ta beslutet också...;)

Ikväll blir det bio, jag och brudarna ska se The curiouse case of Benjamin Button, med hetingen Brad Pitt. Bra skit!
Igår var vi ute på karaokebar, drack öl i kannor och plockade stilpoäng med Super Trouper och Ring of fire.
På söndag fyller Erik 30, därför blir det tooookfest på Campus med omnejd på lördag! ;)

Cheeerios!

Jag ville bara säga att du ska ta det lugnt på din resa ut i världen, när du nu behagar komma ut till den. När det nu kan tänkas bli. Trots att jag sitter här på andra sidan jorden håller jag koll på dig, och menar att du ska va snäll mot din mamma. Hon har ont nu, har jag hört. Det innebär väl att du snart är hos oss. Vi är många som längtar. Över hela jorden, i princip. Och längst bort sitter alltså jag, och får inte träffa dig förrän du är 3 månader stor kille. Det ska bli spännande, och jag längtar så mycket! Trots att din mamma lovade mig att hon skulle klämma ut dig innan jag åkte. ;)

Hälsa din mamma att jag är med henne i varje värk, svordom och allmänna krämpor. Trots att jag är så långt borta, finns jag där i tankarna. Varje dag, varje stund.

Snart är du här. Och jag vill vara en av de första att hälsa dig välkommen till en underbar värld och till ett underbart, väntade liv som bara är ditt.

Välkommen, du lille. Du är efterlängtad.

Mikaela Ingvarsdotter
C2
Nikau Apartments 85 Nile Street
PO Box 7297
Nelson 7042
New Zealand


Och hemtelefonnumret, till mitt och tjejernas place;
006435487000


Ring! Skriv! Puss på er!

Vilket helt OTROLIGT dygn jag haft!! Igår började vår lektion med att två maorier (NZ:s infödingar, kinda) berättade om sin kultur, religion och seder. Hela bunten med stela svenskar blev helt imponerade, och detta utan att ens ha behövt stiga ut ur klassrummet (som för övrigt har panoramafönster ut mot höga bergstoppar á la Jurassic Park, all over again!).

Efter en långlunch med lattebreak på stan, var det dags för KulturTurismarna att packa sig in i bussen och åka till en av Nelsons maoriebyar. Vi hade gått igenom den långa ceremonin innan, det är minsann inte bara att kliva på och tro att man äger stället. O nej.
När vi anlände, rusade de två krigarna på en av bilderna här ovanför, ut och gastade och skrek. Vi plockade upp det blad de slängde på marken för att visa att vi kom i fred. ;)

Därefter väntade en helt otrolig välkomstceremoni inne i deras heligaste byggnad. Det mässades både fram och tillbaka på Maorie, och därefter var det dags för gästerna, alltså vi, att sjunga en sång. Givetvis blev det Idas sommarvisa, som klassen sjöng med takt och ton. Inget har troligtvis låtit vackrare. ;)
Ceremonin avrundades såklart med den traditionella Hongi - to press noses, för att hälsa på alla. Ett lätt nästryck mot den andre personen, samtidigt som man delar det första vi fick när vi föddes till världen - ett andetag.
Det är helt otroligt känslosamt, och hela besöket i byn berörde mig nåt oerhört.

Vi har fått en oersättlig insyn i maoriernas sätt att leva, och inte som turister. Vi välkomnades in i byn,som annars aldrig tar emot besökare. Det är i princip endast KulturTurismklasserna som får denna unika möjlighet.
Tillsammans lagade vi mat, och hela tiden fanns maorierna med oss, gav oss chans att ställa frågor, och frågade även mycket om oss och om Sverige.
Det var längesen jag mötte en sådan öppenhjärtlighet och värme hos ett folk. Det här tar vi med oss hem till Sverige, och sprider vidare. Jag lovar.

Kvällen avrundades med gitarrspel, sång och filmvisning innan vi kröp till kojs på stora madrasser under mjuka filtar inne i det "heliga huset". Jag har nog aldrig sovit så gott i mitt liv. Det kändes som om jag varit där förut, och alla var så vänliga under hela vistelsen i byn.
Tidigt på morgonen begav vi oss upp till maoriernas kyrkogård för att få en inblick i hur de hanterar sina döda.
Det är sammanfattningsvis en mycket sund och vänlig kultur de besitter, de där vildarna! :)

"He tapu te tinana o he wahine, na te mea he whare tangata"
     A womans body is sacred, beacuse it is the house of mankind"

Jag önskar att ni båda kunde vara med mig här, där livet är lätt att leva, och det inte är alls svårt att må bra. Det är varmt och skönt, och det är nog svårt att vara riktigt ledsen här. Malle, vår finaste, jag blir helt ledsen när jag läser din blogg. Det här är mitt sätt att säga att jag tänker på er varenda förbannade dag, och fortfarande inte vet vad jag ska säga för att få nån av er att må bättre. Vad annat kan jag göra, än att säga att jag finns här, långt borta kroppsligen, men helt nära i mina tankar?
Malle, vad kan jag göra för dig? Vad kan jag säga?

All will be well....Just have faith.

Jag har landat i Nelson, mitt hem de kommande 3 månaderna. Här nedan får ni bilder på mitt och tjejernas boende, som är över förväntan. Ingen UK-standard, med andra ord.
Det är helt otroligt, det här landet. Höga berg och djupa dalar. Jag stormtrivs. När vi åkte den skumpiga vägen från Christchurch till Nelson i lördags, kändes det som att kliva rakt in i kulisserna till Jurassic Park. Ungefär. :)

Som sagt, Nelson är en strålande charmig stad där kassörskorna packar dina matkassar och har tid att prata om hur din dag har varit. Är vi vana vid sånt där hemma? Icke! ;)
I lördags drog vi första pubrundan, som innebar att jag, Elin, Jessica, Anna och Helena kutade runt på ungefär varenda pub/nattklubb i Nelson, drog en öl och sen dansade oss vidare neråt gatan. Efter Jägerbomben på sista stället var det givetvis dags för efterfest, som inte slutade för mig och Anna förrän klockan slog morgon. Lovely!

Idag har vi gått första dagen i skolan, som ligger precis runt hörnet av Campus. Allt är superbra, och funkar galant. Vi har fått en guidad busstur runt Nelson med omnejd, and I am telling you; I like what I see!!:) Vi har även träffat skolans överhuvud Elisabeth, och fått presentera oss själva för henne. Dessutom har vi träffat Elin Rothzén som pluggat vår utbildning tidigare och sedan blivit kvar här i Nelson, som anställd på NMIT. Vi har fotats för våra student-ID, och en massa annat.
Imorrn bär det av till en Maorieby utanför stan, där vi ska se hur the natives lever, och garanterat få gnugga näsa med dem. Vi ska även sova över i byn, det ska bli toppen!

Det händer så mycket kul just nu, men jag saknar er alla där hemma, och tänker på er. Jag ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan.

Och vet ni? Det växer citroner utanför vårt fönster...




My student ID


Mine and Johannas room


The girls in our kitchen


Party!


Happy happy joy joy!!




Me at the top of Nelson mountain

           

Imorrn bär det av. Klockan 16.25 ska planet lyfta från Landvetter, förhoppningsvis med mig på. Tillsammans med klasskamraterna Jessica, Anna och Helena (som envisas med att gå efter grekisk tid;) ska jag först till London, sedan vidare till Dubai och därefter raka vägen till Christchurch. Det blir bra skit! :)
Dagarna som passerat har fyllts av sociala aktiviteter, nu är jag helt rörig i huvudet och vet knappt vilka jag träffat och inte. Ni får ha förståelse. Dessutom har jag resfeber, och har svårt att somna på nätterna. Tur att jag bor i samma rum som en syster som är en lika stor nattuggla som jag. :)

På bilderna nedan ser ni alla de nära o kära jag hunnit avverka so far. Typ.




Gabriella, pappa och jag.



En lite gråtig pappa och en förväntansfull Mikaela



Bästa vännen Hanna och Wilma



Jag och Hanna i bilen på väg till Skövde för att skaka loss de lurviga en sista gång



The Carlsons and me



Jag och Kaspian Bardh. Mamma Bardh finns också på bild, men henne håller jag närmast hjärtat istället för allmän publicering.

Under gårdagen firade vi Gurras 25 år på jorden genom en liten överraskningsfest som söta fröken Nilsson grejat med. Det var en himla mysig kväll, och det bjöds på god mat, efterrätt och dryck. Dessutom fick jag chansen att riktigt säga hejdå till mina compadres, eftersom det nu endast är 3 dagar kvar till NZ!! Jag har resfeber, som alltid, och kutar runt här hemma och får inget vettigt gjort.

A friend of mine turned 25 the very first day of the year, and that a reason to celebrate! His girl arranged this cool surprise party for him, and I had such a nice evening with some of my closest friends. The very best thing is that I had the chance to really say good bye to the gang, since Im going to NZ in just 3 days...I can´t believe it!!!:)

My new years was soooo gooood! I spent it with some of my closest friends up in the north of Sweden, at least that is what you think if you come from the same city as me! ;)
Sälen was very cold, beautiful and the best new years since...last year. ;)

Tack kära vänner för världens bästa nyår. Fyra dagar fyllda av fest, lekar (blodigt allvar!!!;), matlagning, bastubadning, öldrickning, promenader och bajsprat. :) Ni är bäst!
Nu börjar jag bli extremt rastlös här hemma och känner att jag inte har koll på läget med NZ, men samtidigt extremt taggad och utvilad tack vare Sälentrippen med vännerna.
Tilläggas ska dock att det är fasen så svårt att bräcka the Wiklund brothers i alla former av diskussioner, lekar och argumentering. Samt att jag inte får glömma hur kalasberusad Dan alltid lyckas få mig. Samt hur sent man INTE ska komma till HC för att slippa stå i 2 timmars kö. Och mycket, mycket annat. ;)

Och jaaaa, hemtentan är klaaaaar! Ett steg i rätt riktning!!