GypsyRose

Jag har blivit moster till två små söta tjejer som efter noga övervägande döpts till Ester och Alma. Tjejerna, som tamråttor av rasen European Burkshire, är sex veckor gamla och bedårande söta!

Detta var nämligen vad som fanns i det enorma paket Gabriella fick av mig och Mackan under gårdagen, två ihopsatta burar, spån, mat och godis. Allt vad små råttisar kan behöva. Och de är så näpna! Hela familjen smög på tå i huset när tjejerna tog sig en liten lur, innan det var full fart igen.


Åhhhh, måste hem sen i eftermiddag och hälsa på dem, de där små trollen!


Och sedan droppade Mackan en alldeles underbar överraskning till mig. Han ska ta med mig på en "vacation of löööve", som vi brukar säga.
Vi ska på en långweekend till Budapest, bo på hotell de luxe och vara äkta turister! Jag hoppade högt, eftersom semesterplanerna hittills inte sträckt sig utanför Sveriges gränser, och jag fullkomligt älskar att åka till storstäder. Hellre det än att ligga på stranden en vecka i Bulgarien. Typ.

Så nångång innan jag börjar skolan sticker vi iväg och har det mys! Och jag ska dra med Mackan til så många historiska platser, kyrkor mm. så han kommer att ångra flera gånger om att han fixade den här resan...haha.
Börjar känna mig som en rutinerad storstadsmänniska nu, iallafall en turistande sådan.
Bangkok, Manila och Kairo i all ära, men Paris slår nog allt. Jag är kung på att planera upp dagar, varje minut och ingen tid får gå till spillo. Allt ska hinnas med, sen somnar jag som en liten råttbebis när jag lägger mig på sängen.

Åh, jag längtar! ( Och Mackan säger att man bara får äta Budapest-bakelser när man är där, undra om man tröttna på dom? Värt att prova)

Hej hopp!

Idag fyller min allra hjärtans käraste lilla syster hela 17 år. Ett år kvar till hon får börja springa på puben, och göra en massa annat som jag helst inte vill att hon gör. Någonsin. ;)

Det är inte längesedan hon sprang omkring utan tänder i munnen, med en något osmickrande frisyr och tyckte att hennes storasyster var häftigast i världen, och lyssnade på varje ord jag lurade i henne.
Som att rostad lök faktiskt är chips, att det bodde ett barn till Loch Ness-monstret i vår pool och att hon faktiskt var en bortbyting. Eller när jag gifte bort henne med grannungen, eller klippte av håret på hennes Barbiedockor och sedan skyllde på henne när mamma undrade.
Eller när hon satt på soffkanten om söndagskvällarna, med den där lilla näsan rynkad. Då visste man att hon inte riktigt förstod. Söndagsöppet var det enda programmet som gick på söndagarna då, och ordet var svårt.
" Jag förstod ju vad söndag var, men det där söppet, det var klurigare. Söppet, vad var det?" säger hon själv idag när vi halvt skrattar ihjäl oss åt minnet.

Jag älskade att vara storasyster, det märks va? Fast jag var inte hälften så elak som min svägerska, som lurade i Marcus att hans pappa egentligen var Svullo och hans mamma ett troll, eller tvingade honom att äta en massa tandkräm och sedan sa att han skulle dö om han inte bums drack tre liter mjölk på raken.
Storasystrar har en väldig makt ;)

Och jag älskar att vara storasyster  lika mycket idag. Nuförtiden är jag inte lika elak mot henne, och hon är inte lika lättlurad heller för den delen. Vi umgås massvis, och jag älskar att ha både henne och vår andra syster nära, närmast hjärtat.
Jag är världens stoltaste storasyster, för Gabriella är så bra på så mycket! Dessutom har vi samma humor.

Lista på vad Gabriella är bra på.
* Lira gura
* Lura sin lillasyster att hon är bäst på gura
* Finta bort sin lillasyster och åker på festival
* Virka maskar ( eller vad det var du höll på med den där sommaren)
* Vara snäll
* Köpa med sig goda saker på tisdagsvällarna när vi ser på Ugly Betty och Desperate Housewifes
* Ha stökigt i sitt rum
* Vara råttvakt
* Glömma bort att man har ett liv utanför SIMS
* Komma ihåg vikten av livskvalité ( internt som tusan)

Slut.


Ikväll blir det familjekalas med en massa presenter. Och jag ger mig den på att jag och Mackan har den bästa.

Jag kände precis att jag ville pränta ner alla de där känslorna som plötsligt kom, de där känslorna som beskriver förra hösten och som jag kan plocka fram då och då. Varför vet jag inte, för det var en hemsk och jobbig höst, av ingen orsak alls egentligen. Men den var så kall och mörk, och jag tror jag råkade trilla ner i ett svart hål på väg mot vintern. Jag tror aldrig jag riktigt haft någon höstdepp, inte förrän då. Dagarna tycktes oändligt långa, och allt var som en enda ond cirkel.

Den där hösten som bara kändes fel, allting var fel och jag var så trött hela tiden.
Hösten kan iallafall sammanfattas med en dag. Den där dagen som betydde allt, och som hjälpte mig igenom resten av hösten och den stundande vintern.

Dagen då jag åkte hem tidigare från jobbet, väntade hem Marcus och vi sedan åkte ner djupt, djupt i de småländska skogarna till ett litet, litet kulturhus i Sävsjö eller liknande, där Stefan Sundström, Nina Ramsby, Strängen med musiker spelade.

Jag tror att den där dagen och den där spelningen räddade mig, och värmde upp mitt frusna och höst-trötta hjärta. Den verkade som balsam för själen och fick mig att klara ännu en dag, en vecka fram till våren och den underbara försommaren där vi är idag.

Och med Marcus hand i min, satt jag där i mörkret i det där lilla kulturhuset, med både hjärta och hjärna fyllda av känslor som inte går att beskriva. Glad för att Marcus, som annars inte är en fantast av min musik, följde med mig eftersom han insåg hur viktigt det var för mig. Att jag under den kvällen slapp visa upp en välmående fasad, jag kunde bara hasa ut till bilen som Marcus körde, och hasa in på Kulturhuset i Sävsjö där min vitamininjektion väntade. Ibland glömmer man så lätt vad som behövs för att få en att må en smula bättre. Men nu ska jag alltid minnas den där känslan. Jag lyssnar på Stefan Sundström och Nina Ramsbys duett i ? En näve näring?, och minns med lika delar skräck och nostalgi hur just den där dagen kändes.

Ett par timmars verklighetsflykt, så tror jag att dagen kan sammanfattas.

Naturligtvis är det Carola jag imiterar. Hon hade säkert en hårtork gömd innanför kläderna i Melodifestivalen. ;)

Troligtvis är det mig han letar efter. Jag passar ju ypperligt in på beskrivningen.

Men att finna kärleken på PA:s? Falköping upphör aldrig att förvåna mig. Ska bli skönt på flera sätt att flytta hårifrån. ;)

Har inte så mycket att skriva idag, så jag livar upp dagen med en fräsig bild av vår älskade Eva-Lill. Snitsig va? ;)
Ska strax in på presskonferens om Marathonrock, alltid kul det där.

Lördagens grillgalej var kulkul! Vi blev ett gäng med folk sen, och till o med Marcus the man dök upp. ;) Vi dansade hej vilt i trädgården, tills det blev alldeles mörkt och vi gick till Dagnys och fick en norsk gubb-vän.


Det planeras en massa skoj...hihi. Känner mig så lurig. Och ni som tror att ni vet vad det handlar om, kanske är HELT fel ute...Vem vet? ;)

Hej hopp!

Snaaaaart är det äntligen Pingst!! Som jag har längtat. Då styr jag och det absolut äldsta kompisgänget kosan mot Jönköping. I Lasse Berghagen bär det iväg tidigt på förmiddagen, först till A6 där vi spenderar lönen som vi då precis fått, sedan en lunch med det sedvanliga skvallret. ( Ja, ni som inte vet hur vi är, det är som en ren hönsgård när vi träffas)

Nästa hållplats är Grand Hotell där vi ska spendera natten. Jag och Hanna har redan paxat att bo ihop ( Precis som om vi vore på läger med klassen all over again ;). Sedan ska det dushas, rakas ben, pudra, locka hår, fästa lösnaglar- och lösögonfransar, spraya parfym och bara ha så roligt man kan ha när fem tjejer förfestar och gör sig iordning tillsammans på ett hotellrum.

Sedan tar vi taxi till stans bästa restaurang för att sedan dansa oss vidare mot Huset där vi ska spendera resten av natten.

Ändhållplats blir ( förhoppningsvis...Hanna?;) våra hotellsängar där jag och Hanna ska avrunda med att hoppa sönder dem...;)

Och vad passar bättre dagen efter, än en rejäl hotellfrukost?? Så ni förstår att jag längtar! Nästa gång får mamma Marie följa med, men det får bli när lille Rasmus blivit lite större.


Imorrn vankas det grillfest hos Ames workingbuddy Tomas. Tror att det blir skoj. Jag behöver klä upp mig och lägga lite färg i ansiktet. Kvällen har nämligen spenderats hemma hos mamma o pappa, där jag degat i soffan mest hela kvällen och funderat på hur länge sen det egentligen var, som jag senast var ute. Kom iofs sedan på att det ju var förra helgen, men ändå...;)

Nu mina kära käsare, bjuder jag er en god natt! ;)

Haha! Jag kan fanimej inte annat än att skratta när jag trillar in på den här sidan. Och inte nog med att sidan trycker upp välretuscherade bröst och tokfula backslicks direkt i ansiktet på mig, det finns naturligtvis Veckans Snyggaste Människor. Listade. Herregud.

För ärligt talat. Men fan vill se småpojkar och flickor springa runt med pappas platinakort och vifta med dem i baren, samtidigt som man spanar bäst ragg för kvällen ur karriärmässig synvinkel.
"Hmmm, vem skulle kunna ge mig en skjuts i karriären om jag låg med honom??"

Jag säger som Magnus Betnér. Stureplansattityden sprider sig en cancer i hela Sverige, varenda småhåla försöker apa efter Stockholmsgrejjen.


Ahhhh! Jag får krupp! Älskade läsare, lova mig en sak. Förbli alltid er själva, sådana underbara orginal ni alla är! Sverige har för många kopior, men mina vänner är äkta som tusan!



Haha, annars kan man gå in på den här sidan, och förundras över hur olika de båda stureplanssidorna är...



Må väl!

Nu har här uppdaterats! Så mycket nya bilder, att de sparas i arkiv. För att se alla, gå till arkivet eller senast inlagda i maj månad.

Mycket nöje!

Tummen upp!

Haha, Jonny gör tummen upp för att förvissa oss om att det faktiskt går bra där på min arm. Nog var de skeptiska från början, men duktiga tatuerare fixar det mesta.

'
Såhär fin blev min arm när allt var klart.
Supernöjd med Jonnys cover up-arbete!

Här görs min Cover up på överarmen. Resultatet blev bättre än väntat, thanks to Jonny!
Men aaaaaj vad det gjorde ont!

Är det någon som känner igen den här mannen? Haha, höll på att dö i skrattkrämpor när jag och Marcus i söndags åkte upp till Tattoo Fafnir i den kungliga huvudstaden, för att träffa Jonny.
Har ju sett Peter, mannen på bilden och studions ägare, tidigare med inte kopplat.

Så, vem kan han vara? Rätt svar hittar ni längst ner på inlägget...;)







Jo men det är rätt! Naturligtvis är det PeTÄR från älskade, älskade Kvarteret Skatan, som gaddar Rachel Molin titt som tätt när hon spelar dryg och puckad bomberjacksbrud med vit peruk.
Det är också Peter som går med henne i tid och otid men som aldrig har en endaste replik.
Samma kille som jag och Gabby skrattat oss fördärvade åt, just för att han är så liten och aldrig säger ett knyst.

Haha, detta talades det mycket om under visiten hos killarna, och Peter kunde meddela oss att han inte gaddat Rachel på riktigt.
" Hon var inte riktigt tatuerartypen", sade han på sitt tysta sätt.

Det var när jag slog upp en pärm med en massa bilder från inspelningarna, som poletten trillade ner.

Mari och Emma under Valborg. Jodå, kvällen var lång. Jag hann fota både en och två gånger, som sagt. ;)

.. Och så även den klassiska självutlösarbilden, som måste tas på varje fest. Här ser vi en del av världens bästa klan, som inte kan förstå varför inte självutlösaren funkar.
De sträcker sig fram för att kolla, och vips! tar kameran en bild.

Ack, så skoj! ( Eller??...;)

Söta samboparet myser i Eleonors soffa på Valborgsmässoafton.

AL, Mari och Ames Flames är rutinerade blundare som föregår med gott exempel, och visar här hur slipstenen ska dras.

AL:s supermysiga och tokroliga klasskamrater får lära sig de Falköpingska festtraditionerna och ställer glatt upp på kvällens blundbild.

Bra gjort tjejer! Det här med att blunda kan ni allt! ;)

Galsen på Valborg, som spenderades först hos Emelie med jättemysig tjejförfest, sedan hos miniförfest hos Perry, vidare till större förfesten hos Eleonor och sedan taxi till Plantis.
Vilken kväll!

Bildkavalkaden börjar med årets Valborgsfirande. Här ses kvällens värdinna Emelie tillsammans med vår AL. Söta tjejer!

Hej kära ( och numera x antal färre, lyckligtvis) läsare. Ber om ursäkt för att bloggen har varit död ett tag, men som en klok man sa en gång; Man får inte vara så engagerad i att uppdatera sin blogg att man glömmer att leva. Var nog Fader Forah alternativt Einstein som kläckte de visa orden. ;)

Det har hänt mycket sen sist. Jag har firat Valborg, varit i götet, tatuerat mig, glatt mig åt AL:s och Tomas lägenhetslycka och grillat med världens bästa Malin och Carlsson, som kan behöva lite extra omtanke och kramar just nu.

Emelie har fyllt hela 21 år ( grattis i efterskott, igen, tjejen!), vi har börjat få struktur på midsommar ( eller??) och jag har hoppat studsmatta med Egon, Olle och hunden Pasha.

Jag har känt doften av nyklippt gräs för första gången denna sommar, jag har varit på KY-intervju och tackat nej till några. Jag har en praktikant jag försöker uppfostra och däremellan har jag skvallrat med Ewe, Hanna, Sandra och Anna.

Så ni ser, det är inte konstigt att bloggen har fått stå tillbaka. Men här kommer en efterlängtad (?) bildkavalkad från mitt liv den senaste månaden.


Enjoy!