Lördag kväll. De regntunga molnen hopar sig över den brokiga skara människor som samlats utanför Folkets Park i Huskvarna. Stämningen är hög. Man har väntat och längtat efter denna kväll. Några har med sig sina barn, "de ska minsann få lära sig att lyssna på vettig musik från början".
Mitt i hopen står syskonparet Ingvarsdotter/Johansson.
De är lika förväntansfulla som de andra runt om. Om inte mer. För nu är det drygt ett år sedan de sist såg Steffe Sundström ( som det tidigare bloggats om här) i Hjo. Och nu är det snart dags igen.
Steffe har varit Lalehs gäst under sommarturnén, som i lördags avslutades med dunder och brak. Syskonparet står naturligtvis längst fram, och ylar med i Allan Edwalls "Lilla Bäcken" och andra toksköna låtar som Steffe gör bäst. Synd bara att han fått hästskit i ett sår i fingret, så han kan inte spela gura. Men det får han hjälp med. Steffe, med sina ringar i öronen, toktrasiga Converse och en dödskallesjal virad runt huvudet. Nästan likadan som storasyster Ingvarsdotter bär kvällen till ära.
Sedan lämnas plats på scen för Laleh. Syskonparet har aldrig sett henne förut, bara trallat med i hennes texter om Tilda som flyr, storebror som är väldigt social och om hur det är att vara bostadslös.
Men Laleh gör ingen besviken. Sparkar av sig skorna så fort hon kliver upp på scenen, lerlerler mot publiken och i hennes ansikte syns ingen makeup. Ingen mask framför publiken. Bara Laleh.
Myskänslan tränger sig på, Laleh pratar med sin publik hela tiden. Och får folk att dansa.
"Dansa! Dansa som om ingen ser dig. Vem bryr sig? Vi är inte profesionella, det behöver vi inte!" Ropar Laleh medan hennes band jammar loss i sambainspirerade rytmer, och publiken förvandlas till ett svettigt hav av kroppar som gungar i takt med musiken.
Steffe ropas in på scen, och med sin brôtiga stämma får även han delta i musikfesten.
Magi. Steffe, Laleh och bandet skapar magi. Inget annat ord kan beskriva lördagens konsert.
Lilla, lilla älvan Laleh som med slutna ögon rör sig i takt till sina egna ord, som ibland försvinner till en plats där ingen kan nå henne. Men som helt plötsligt vill hon prova alla instrument på scen, och tar över trummisens plats och river av ett häftigt trumsolo. Medans Steffe sjunger om "hur Sabina gör en konst av att gå".
Ingen går från konserten besviken. Svettiga, glada och upprymda lämnar syskonparet Huskvarna och styr åter kosan hemåt. Men lågan är tänd. Den som alltid tänds när man ser musiker som dessa in action. Det här är rätt. Rätt musik.
Ta chansen, läsare. Gå på en Steffekonsert, eller Laleh för all del. För om ni inte redan gör det, kommer ni lära er att känna.
