Valet tar kål på en stackars lokalredaktör
Jajjamän! Om drygt två veckor går Sverige till val. Tacka gudarna för det. Som lokalredaktör är jag nu uppriktigt trött på allt vad lokal, politisk bevakning heter. Även om jag inte kommer i närheten av andra medier, som bevakar mycket mer än jag.
De lokala partierna drar i mig, och jag gör mitt bästa för att vara opartisk i mina texter. Det märks att det är val...
Och inte blir jag mycket klokare av de manifest och handlingsprogram jag får nertryckta i händerna och ska skriva om. Alla partier har sina sidor, och jag börjar väl så smått närma mig ett beslut.
För mig är det viktigt att rösa, visa att man är med, bryr sig och kan påverka. Även om jag inte kan diskutera mina privata åsikter och bekänna färg, ser jag fram emot valet med spänning.
De lokala partierna drar i mig, och jag gör mitt bästa för att vara opartisk i mina texter. Det märks att det är val...
Och inte blir jag mycket klokare av de manifest och handlingsprogram jag får nertryckta i händerna och ska skriva om. Alla partier har sina sidor, och jag börjar väl så smått närma mig ett beslut.
För mig är det viktigt att rösa, visa att man är med, bryr sig och kan påverka. Även om jag inte kan diskutera mina privata åsikter och bekänna färg, ser jag fram emot valet med spänning.
