GypsyRose

Det närmar sig med stormsteg. Slutet på det år som skulle vara början. Och det blev det. Början på något helt nytt, spännande och lite läskigt. För att slippa fila på hemtentan kommer här därför en sammanfattning av mitt 2007.
Håll till godo, damer och herrar.

2007 började lugnt och stilla genom en ett avslutat arbetspass tillsammans med M, skumpaskål och Draculafilm på ett hotellrum i M-stad. Efter den sedvanliga januarideppen firade jag och M tre år, innan vi dagen efter åkte till Thailand i tre veckor för att dricka öl, och bara må väl. Insåg än en gång att världen är så stor, så stor...
På hemmaplan dalar jag ner igen, ingen resa att se fram emot och dessutom krisigt personliga plan. Åker pulka med mina systrar och gråter sedan en skväty ihop med dem. Tillsammans är vi ändå starka! Jag hinner här någonstans fylla 22 och firar detta med en brakfest. Mest för att få visa upp min vackert sombrända hy och nya tatuering naturligtvis.
Jag åker kort därpå till Hjo med Syster Yster för att se Sundström, inte lika bra som förr, men vi skyller allt på publiken.

Börjar inse att SLA absolut inte är rätt plats för mig, så jag sätter igång med att fila på och skicka ut ansökningar till högskolor, universitet och KY-utbildningar. Turism?Jaa, det låter väl intressant?
Solen har åter hittat till Falköping, jag inser att min nya gadd kanske inte är den snyggaste. Bokar tid hos Jonny och åker en tidig försommarmorgon upp till STHLM i bilen Lasse Berghagen tillsammans med Marcus. Upptäcker en massa roliga saker i studion, blir frågad om jag är klok i huvet som gaddar mig i Thailand och får efter dryga 6 timmar och en massa bannor åka hem. Får feberfrossa i bilen och sover mig genom alla mil.

Har under denna tid en söt praktikant, Jakob. Han får sånt jag inte vill skriva om, och det gör han bra. Vi dricker kaffe och röker och pratar skit medan solen värmer oss på trappen utanför jobbet. Jag tackar Jakob för hans slit genom att ge honom vår soffa. Viköper en ny en vacker dag i maj, men får den först 4 månader senare.

Min älskade Syster fyller 17, och av mig får hon råttbebisarna Alma och Ester, familjen är hel igen!
Jag får i samma veva ett brev som kallar mig till intervju i Lidköping, och kort därpå vill de att jag ska börja. Jag är i extas och gör upp med chefen om tjänstledighet. Sommaren glider förbi, jag och Marcus åker till Prag några underbara dagar i augusti, där vi träffar supersköna aussy-Claire som vi fortfarande har kontakt med.

Men innan dess hinner jag planera Marcus 25-årsfest, allt i största hemlighet. Festen blir den bästa på länge, alla kommer och allt blir så där bra det bara går. Inte visste vi att det var lilla Ronja som låg i magen hos vår vän då?
Det blir karneval, jag utgör en del av familjen Simpsons, och drar runt lilla syster genom stan en varm sommarnatt. Vi träffar J och S, som väntar barn. Nu vet vi att det var lilla Tilda som låg därinne och bidade sin tid. 2 månader senare är de föräldrar.

Jag slutar jobbet den 25 augusti, en varm dag låser jag redaktionen för sista gången. Känslan är obeskrivlig. På måndagen börjar jag skolan, med mamma som jag tvingat med.
Hösten går i en rasande fart, jag festar, pluggar, tentar av, skrattar, gråter, myser, bakar, promenerar och sjunger mig igenom den.
Vi får reda på att våra bästa vänner ska gifta sig och vi gläds med dem. Jag gråter naturligtvis. Vi ska vara värdpar.Hjääälp!

Plötsligt är det dags för flytt. Jag har separationsångest, men pappa tar vår lägenhet, vi flyttar till Lidköping och julen blev ju faktiskt bra...
Jag skippar festen på juldagen för att istället vara hemma med dem jag älskar mest.
Strax innan jul får jag reda på att jag fått praktikplatsen i Southampton som jag sökt, försöker förstå vad det innebär men har ännu inte landat. Det ordnar sig.

Så nu står jag här. I totalt kaos och bland en massa flyttlådor. Om ett par dagar åker vi till fjällen för att fira in 2008 med alla våra vänner (nästan), och sen är det direkt hem och börja flytta. Den 7 januari börjar skolan igen, och då ska det mesta vara klart. Hemtentan iallafall. Suck.


Tack för 2007! Det blev vad jag hade hoppats på, men även fruktat. Saker jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle ske, sker. Det jag kan göra är att gilla läget, följa strömmen och se till att hålla huvudet över vattenytan.





                          

För exakt ett år sedan gjorde jag nog ungefär samma som jag gör varje kväll före doppareda´n. Har smakat den nygriljerade skinkan, spelar bingolotto till och från, klämmer på mina julklappar och går omkring och småmyser hemma hos MaPa.

Allt är precis som det ska vara, men allt är ändå helt och hållet annorlunda. Hur man kan leva i så parallella världar är förvånande, och relativt spännande till och från. Ingenting är som det ska, jag lever i upp- och-ner-vända-världen, men ändå går allt på rutin. Tiden går så snabbt, och ändå har december aldrig varit längre.
Jag känner mig uttråkad och sugen på Livet, och ändå vill jag bara att allt ska ha sin gilla gång i min lilla stad.

Southampton. Härifrån avseglade Titanic. Sug på den karamellen ni!



God jul!

Håhå Jaja. Har precis landat i soffan efter 11 timmars arbetsdag i H-ljunga. Tro det eller ej, men det känns inte riktigt som 11 timmar, trots att jag bara suttit ner sammanlagt ca 20 min. under hela dagen. Mina fötter gnäller dock litegrann, men de får allt tåla lite grann. Arbetsdagen har gåt snabbt och relativt smärtfritt, idag var det julklappsutdelning på Molins Garden, och även Mitjellen fick en julklapp, blev tokglad och kramade om chefen.

Vet inte riktigt vad jag ska ta itu med här hemma, jag är hungrig men inte på det som finns i vårt kylskåp. (Är man verkligen hungrig då?), ska skriva julkort, boka tvättid, fixa julklappar samt packa flyttlådor. Suck. En sak i taget.
I det här hemmet blir det då ingen jul direkt, och det skär i mitt hjärta. Jag älskar ju julen, men i år har inte känslan infunnit sig alls, av många olika anledningar.

Fick iallafall ett julkort från Harrysson och Rasmus idag, som nog inte kan räkna med nån snö till jul eftersom de inte har några planer på att komma hem från Sunny California (Som för övrigt är världens bästa album med Tori Amos) och LA. 

Well, här fick du din uppdatering AL!;)

...Det där med hemtenta...hm. En annan dag kanske? 

Att inte uppdatera bloggen på ett par dagar, det är OK. Men att icke göra det på veckor, det är en skam! Ja, det kan jag ha, som M skulle ha sagt;)

But still alive and kickin´, här händer det grejjer som gör att världen snurrar fortare. Jag flyttar till England och blir Southamptonbo ett halvår. Gaaash, det här kan aldrig gå väl. Men vad gör väl ändå det om hundra år? Saker som är läskiga är väl värtda att testas. Som tex. Hotell Gasten på Liseberg och att flytta till S-hampton. Alttid lika läskigt. Hotell Gasten alltså.

Haha. Nu är det jullov, och det är inte ett dugg ledigt för jag sliter ut mina fingerleder genom att göra jularrangemang i H-ljunga, ny mark där jag får skit under naglarna och tröttnar på Peter Jöbacks nya julskiva som går på repeat.

Bloggen är igång igen. Kors i taket. Hur håller jag den levande? Har så mycket annat kul att göra. Flytta, till exempel. Nej nej, inte S-hampton. Jag ska till Lidköping först, med Marcus i släptåg. Fast det blir nog tvärtom. Han lär få släpa mig in i den nya lyan där jag har bestämt mig för att vantrivas.

I England kommer jag åtminstone att bo i kollektiv med andra praktikanter. Bättre så.

Hej hopp, att uppdatera bloggen är ett av många fiffiga sätt för att slippa spåna på hemtentan. Nu blir det film med Marcus. En skräckis sådan.


HAr lyckats med en ny bedrift. En sån som bara jag kan. Malin säger att precis en sån grej hände i en japansk skräckis, och sen dog alla. Ungefär så.
Igår ringde nämligen min nya mobil, ett nummer jag inte kände igen. Jag avvisade, och skickade numret till 118 118. Numret var mitt eget, mitt nya.

Reflektion; Hur lyckas man ringa till själv, bli förbannad för att nån ringer och stör så sent och sedan avvisa samtalet?Hm...Only in my world.


Hej!