Sammanfattningsvis...
Det närmar sig med stormsteg. Slutet på det år som skulle vara början. Och det blev det. Början på något helt nytt, spännande och lite läskigt. För att slippa fila på hemtentan kommer här därför en sammanfattning av mitt 2007.
Håll till godo, damer och herrar.
2007 började lugnt och stilla genom en ett avslutat arbetspass tillsammans med M, skumpaskål och Draculafilm på ett hotellrum i M-stad. Efter den sedvanliga januarideppen firade jag och M tre år, innan vi dagen efter åkte till Thailand i tre veckor för att dricka öl, och bara må väl. Insåg än en gång att världen är så stor, så stor...
På hemmaplan dalar jag ner igen, ingen resa att se fram emot och dessutom krisigt personliga plan. Åker pulka med mina systrar och gråter sedan en skväty ihop med dem. Tillsammans är vi ändå starka! Jag hinner här någonstans fylla 22 och firar detta med en brakfest. Mest för att få visa upp min vackert sombrända hy och nya tatuering naturligtvis.
Jag åker kort därpå till Hjo med Syster Yster för att se Sundström, inte lika bra som förr, men vi skyller allt på publiken.
Börjar inse att SLA absolut inte är rätt plats för mig, så jag sätter igång med att fila på och skicka ut ansökningar till högskolor, universitet och KY-utbildningar. Turism?Jaa, det låter väl intressant?
Solen har åter hittat till Falköping, jag inser att min nya gadd kanske inte är den snyggaste. Bokar tid hos Jonny och åker en tidig försommarmorgon upp till STHLM i bilen Lasse Berghagen tillsammans med Marcus. Upptäcker en massa roliga saker i studion, blir frågad om jag är klok i huvet som gaddar mig i Thailand och får efter dryga 6 timmar och en massa bannor åka hem. Får feberfrossa i bilen och sover mig genom alla mil.
Har under denna tid en söt praktikant, Jakob. Han får sånt jag inte vill skriva om, och det gör han bra. Vi dricker kaffe och röker och pratar skit medan solen värmer oss på trappen utanför jobbet. Jag tackar Jakob för hans slit genom att ge honom vår soffa. Viköper en ny en vacker dag i maj, men får den först 4 månader senare.
Min älskade Syster fyller 17, och av mig får hon råttbebisarna Alma och Ester, familjen är hel igen!
Jag får i samma veva ett brev som kallar mig till intervju i Lidköping, och kort därpå vill de att jag ska börja. Jag är i extas och gör upp med chefen om tjänstledighet. Sommaren glider förbi, jag och Marcus åker till Prag några underbara dagar i augusti, där vi träffar supersköna aussy-Claire som vi fortfarande har kontakt med.
Men innan dess hinner jag planera Marcus 25-årsfest, allt i största hemlighet. Festen blir den bästa på länge, alla kommer och allt blir så där bra det bara går. Inte visste vi att det var lilla Ronja som låg i magen hos vår vän då?
Det blir karneval, jag utgör en del av familjen Simpsons, och drar runt lilla syster genom stan en varm sommarnatt. Vi träffar J och S, som väntar barn. Nu vet vi att det var lilla Tilda som låg därinne och bidade sin tid. 2 månader senare är de föräldrar.
Jag slutar jobbet den 25 augusti, en varm dag låser jag redaktionen för sista gången. Känslan är obeskrivlig. På måndagen börjar jag skolan, med mamma som jag tvingat med.
Hösten går i en rasande fart, jag festar, pluggar, tentar av, skrattar, gråter, myser, bakar, promenerar och sjunger mig igenom den.
Vi får reda på att våra bästa vänner ska gifta sig och vi gläds med dem. Jag gråter naturligtvis. Vi ska vara värdpar.Hjääälp!
Plötsligt är det dags för flytt. Jag har separationsångest, men pappa tar vår lägenhet, vi flyttar till Lidköping och julen blev ju faktiskt bra...
Jag skippar festen på juldagen för att istället vara hemma med dem jag älskar mest.
Strax innan jul får jag reda på att jag fått praktikplatsen i Southampton som jag sökt, försöker förstå vad det innebär men har ännu inte landat. Det ordnar sig.
Så nu står jag här. I totalt kaos och bland en massa flyttlådor. Om ett par dagar åker vi till fjällen för att fira in 2008 med alla våra vänner (nästan), och sen är det direkt hem och börja flytta. Den 7 januari börjar skolan igen, och då ska det mesta vara klart. Hemtentan iallafall. Suck.
Tack för 2007! Det blev vad jag hade hoppats på, men även fruktat. Saker jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle ske, sker. Det jag kan göra är att gilla läget, följa strömmen och se till att hålla huvudet över vattenytan.
Håll till godo, damer och herrar.
2007 började lugnt och stilla genom en ett avslutat arbetspass tillsammans med M, skumpaskål och Draculafilm på ett hotellrum i M-stad. Efter den sedvanliga januarideppen firade jag och M tre år, innan vi dagen efter åkte till Thailand i tre veckor för att dricka öl, och bara må väl. Insåg än en gång att världen är så stor, så stor...
På hemmaplan dalar jag ner igen, ingen resa att se fram emot och dessutom krisigt personliga plan. Åker pulka med mina systrar och gråter sedan en skväty ihop med dem. Tillsammans är vi ändå starka! Jag hinner här någonstans fylla 22 och firar detta med en brakfest. Mest för att få visa upp min vackert sombrända hy och nya tatuering naturligtvis.
Jag åker kort därpå till Hjo med Syster Yster för att se Sundström, inte lika bra som förr, men vi skyller allt på publiken.
Börjar inse att SLA absolut inte är rätt plats för mig, så jag sätter igång med att fila på och skicka ut ansökningar till högskolor, universitet och KY-utbildningar. Turism?Jaa, det låter väl intressant?
Solen har åter hittat till Falköping, jag inser att min nya gadd kanske inte är den snyggaste. Bokar tid hos Jonny och åker en tidig försommarmorgon upp till STHLM i bilen Lasse Berghagen tillsammans med Marcus. Upptäcker en massa roliga saker i studion, blir frågad om jag är klok i huvet som gaddar mig i Thailand och får efter dryga 6 timmar och en massa bannor åka hem. Får feberfrossa i bilen och sover mig genom alla mil.
Har under denna tid en söt praktikant, Jakob. Han får sånt jag inte vill skriva om, och det gör han bra. Vi dricker kaffe och röker och pratar skit medan solen värmer oss på trappen utanför jobbet. Jag tackar Jakob för hans slit genom att ge honom vår soffa. Viköper en ny en vacker dag i maj, men får den först 4 månader senare.
Min älskade Syster fyller 17, och av mig får hon råttbebisarna Alma och Ester, familjen är hel igen!
Jag får i samma veva ett brev som kallar mig till intervju i Lidköping, och kort därpå vill de att jag ska börja. Jag är i extas och gör upp med chefen om tjänstledighet. Sommaren glider förbi, jag och Marcus åker till Prag några underbara dagar i augusti, där vi träffar supersköna aussy-Claire som vi fortfarande har kontakt med.
Men innan dess hinner jag planera Marcus 25-årsfest, allt i största hemlighet. Festen blir den bästa på länge, alla kommer och allt blir så där bra det bara går. Inte visste vi att det var lilla Ronja som låg i magen hos vår vän då?
Det blir karneval, jag utgör en del av familjen Simpsons, och drar runt lilla syster genom stan en varm sommarnatt. Vi träffar J och S, som väntar barn. Nu vet vi att det var lilla Tilda som låg därinne och bidade sin tid. 2 månader senare är de föräldrar.
Jag slutar jobbet den 25 augusti, en varm dag låser jag redaktionen för sista gången. Känslan är obeskrivlig. På måndagen börjar jag skolan, med mamma som jag tvingat med.
Hösten går i en rasande fart, jag festar, pluggar, tentar av, skrattar, gråter, myser, bakar, promenerar och sjunger mig igenom den.
Vi får reda på att våra bästa vänner ska gifta sig och vi gläds med dem. Jag gråter naturligtvis. Vi ska vara värdpar.Hjääälp!
Plötsligt är det dags för flytt. Jag har separationsångest, men pappa tar vår lägenhet, vi flyttar till Lidköping och julen blev ju faktiskt bra...
Jag skippar festen på juldagen för att istället vara hemma med dem jag älskar mest.
Strax innan jul får jag reda på att jag fått praktikplatsen i Southampton som jag sökt, försöker förstå vad det innebär men har ännu inte landat. Det ordnar sig.
Så nu står jag här. I totalt kaos och bland en massa flyttlådor. Om ett par dagar åker vi till fjällen för att fira in 2008 med alla våra vänner (nästan), och sen är det direkt hem och börja flytta. Den 7 januari börjar skolan igen, och då ska det mesta vara klart. Hemtentan iallafall. Suck.
Tack för 2007! Det blev vad jag hade hoppats på, men även fruktat. Saker jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle ske, sker. Det jag kan göra är att gilla läget, följa strömmen och se till att hålla huvudet över vattenytan.
