Taget från...
"Jag har både laddat ner nya skivan och köpt den, den är fantastisk. Framförallt vill jag tacka Stefan för att han dissar Sofo, det ska han ha alla heder för. Söder ska fan inte förvandlas till något myspys kaffelatteparadis."/Micke
"Nej tack, jag pysslar hellre"
Ovan nämnda mening har jag förvisso inte fått tillfälle att yppa än, men jag känner på mig att tillfället då denna kan komma väl till pass, närmar sig med stora kliv.
Jag talar naturligtvis om mitt numera mycket oglamourösa liv. Min umgängeskrets vet att jag är en människa som gärna badar i champagne, bär minkpälsar och sätter på min muskulöse poolboy när min man kör tåg.
Nja, kanske inte riktigt så, men jag var mycket för party förr. Kanske är det hösten, kanske är det 22-årskrisen som är i antågande, eller så är det helt enkelt mitt nyväckta intresse för pyssel av alla former som gör att jag numera tackar nej till tokfester med slipsarna på huvudet. Istället målar, tovar, klistrar och ordnar jag med diverse pyssel.
Men oroa er inte, kära vänner. Partytarmen har bara tagit en välbehövlig semester för att pusta ut och hämta nya krafter. Kanske behöver borden på alla tänkbara uteställen också få återhämta sig innan vi på nytt ger oss upppå dem.
Nä, nu ska jag iväg och hämta hem min nya, stora familjebil, med gott omplats för barnvagn, som annonsen meddelade mig. Lasse Berghagen ska han heta, och han ska bli min bästa vän!
Och nej, jag är inte gravid... Någonstans.
Jag talar naturligtvis om mitt numera mycket oglamourösa liv. Min umgängeskrets vet att jag är en människa som gärna badar i champagne, bär minkpälsar och sätter på min muskulöse poolboy när min man kör tåg.
Nja, kanske inte riktigt så, men jag var mycket för party förr. Kanske är det hösten, kanske är det 22-årskrisen som är i antågande, eller så är det helt enkelt mitt nyväckta intresse för pyssel av alla former som gör att jag numera tackar nej till tokfester med slipsarna på huvudet. Istället målar, tovar, klistrar och ordnar jag med diverse pyssel.
Men oroa er inte, kära vänner. Partytarmen har bara tagit en välbehövlig semester för att pusta ut och hämta nya krafter. Kanske behöver borden på alla tänkbara uteställen också få återhämta sig innan vi på nytt ger oss upppå dem.
Nä, nu ska jag iväg och hämta hem min nya, stora familjebil, med gott omplats för barnvagn, som annonsen meddelade mig. Lasse Berghagen ska han heta, och han ska bli min bästa vän!
Och nej, jag är inte gravid... Någonstans.
Nu är den här...
Ja, nu är den här. Fabler från Bällingebro. Stefan Sundströms nya toksköna ord och livsbeskrivningar har återigen fångats på platta. Igår släpptes den, och 2 signerade ex till mig och lilla syster damp ner i brevlådan.
Bilden ovan är från inspelnigarna av plattan, killarna håller på och diskuterar fram och tillbaka vad som låter bäst. Med eller utan såg?
Men bra blev det, och jag kan inte låta bli att lovorda Sundström, det här känns säkert igen för dem som läser min blogg.
Glid in på www.stefansundstrom.se och upptäck riktig musik, ni också.
Här finns några av min favoriter;
* Karin Rehnberg (Steffes kärlek och mamma till hans två barn)
http://www.stefansundstrom.se/media/Karin_Renberg-Varm_honom_ljus.mp3
* Fröken Underbar (duetten med Steffe går inte av för hackor)
http://www.stefansundstrom.se/media/Froken_Underbar_-_En_Alldeles_Egen_sol.mp3
* Dan Königsson med Vi som längtar (även här är Steffe med på ett hörn)
http://www.stefansundstrom.se/media/Dan_Koningsson_och_Stefan_Sundstrom_-_Vi%20som%20langtar.mp3
* Charlie Engstrand Sommar´s En näve näring, helt underbar skildring av Sverige och vi som lever där. (min tolkning)
http://www.stefansundstrom.se/media/Charlie_Engstrand-En_nave_naring.mp3
* Dan Fägerquist och hans Den sentimentala boxaren
http://www.stefansundstrom.se/media/Dan_Fagerquist-Den_sentimentale_boxaren.mp3
Planer, planer, planer...och minnen
Full rulle i den Lillerskogsa/Ingvarsdotterska lyan!Ska man vaccinera sig innan Thailandstrippen? Och jag då, finns inte en gnutta skydd kvar i min kropp sedan sista Asienresan?Jodå, det tror vi på.
Tralala, sprutor är dyra och dessutom inte speciellt sköna. Hur ska man egentligen ha råd? Har du råd? Nej, inte jag heller egentligen. Men what the faaaack, imorrn kan man vara död och begraven, och då ligger man där i sin grav och önskar att man åtminstone hade slösat bort pengarna man inte hade på en Thailandstripp...
Som om det inte vore nog med utgifter, bestämmer sig Gud för att jävlas lite extra med mig. Hon bestämmer sig för att låta Barbro Svensson (bilen) dö en långsam död i Katalysator-krämpan.
Jaha, jättekul. Köpte bilen för ett halvår sedan och det enda som egentligen funkar är stereon...Haleluja Moment. Inte.
Men det blir inte värre än man gör det, så jag gråter en skvätt över att livet är så hemskt, sen målar jag läpparna med mitt finaste läppstift och går till banken för att låna en massa cash. För att köpa en ny bil. En bättre bil. En bil som faktiskt kostar över 10,,000 kr. Tro det eller ej.
Lån, javisst är det trist som fan. Men vad gör man? Nya bilen blir nog bestämt en Lasse Berghagen.
Ja, ni som känner mig och mina bilar vet att jag kör på Allsång-på-Skansen-tema.
Jag pysslar som aldrig förr. Smycken, tofflor och ljuslyktor skapas i tomtefabriken på Eriksgatan. Tralala, har roligt som aldrig förr. Och jobb hinner jag med lite grann också, inget som tar kål på mig, jag har nämligen bestämt mig för att inte följa trenden av lokalredaktörer som kör in i väggen i 120 km/h och sedan aldrig mer hörs av.
Jag bestämmer mig för att inte stressa, och sedan gör jag det bara inte.
Ibland måste det gå neråt för att sedan kunna gå uppåt.Det är inte världens roligaste tid på året, igår lade jag rosor på min bästa väns grav, och trots att det är flera år sedan hon dog, får jag alltid krupp när jag ser hennes namn på gravstenen. Man ska inte behöva besöka en bästa väns grav när man är 21, man ska ha henne levande nära sig själv. Ett telefonsamtal bort, en cykeltripp iväg.
Äh, sånt är bara skit. Men det blir bättre. Jag tänder ljus och funderar på hur hon skulle sett ut om hon levde idag, och sedan tar jag tag i nåt annat. Det finns en massa annat man kan göra för att hålla tankarna på annat håll. Pyssla till exempel.
Eller jobba, som jag måste göra nu.
Häpåre!
Tralala, sprutor är dyra och dessutom inte speciellt sköna. Hur ska man egentligen ha råd? Har du råd? Nej, inte jag heller egentligen. Men what the faaaack, imorrn kan man vara död och begraven, och då ligger man där i sin grav och önskar att man åtminstone hade slösat bort pengarna man inte hade på en Thailandstripp...
Som om det inte vore nog med utgifter, bestämmer sig Gud för att jävlas lite extra med mig. Hon bestämmer sig för att låta Barbro Svensson (bilen) dö en långsam död i Katalysator-krämpan.
Jaha, jättekul. Köpte bilen för ett halvår sedan och det enda som egentligen funkar är stereon...Haleluja Moment. Inte.
Men det blir inte värre än man gör det, så jag gråter en skvätt över att livet är så hemskt, sen målar jag läpparna med mitt finaste läppstift och går till banken för att låna en massa cash. För att köpa en ny bil. En bättre bil. En bil som faktiskt kostar över 10,,000 kr. Tro det eller ej.
Lån, javisst är det trist som fan. Men vad gör man? Nya bilen blir nog bestämt en Lasse Berghagen.
Ja, ni som känner mig och mina bilar vet att jag kör på Allsång-på-Skansen-tema.
Jag pysslar som aldrig förr. Smycken, tofflor och ljuslyktor skapas i tomtefabriken på Eriksgatan. Tralala, har roligt som aldrig förr. Och jobb hinner jag med lite grann också, inget som tar kål på mig, jag har nämligen bestämt mig för att inte följa trenden av lokalredaktörer som kör in i väggen i 120 km/h och sedan aldrig mer hörs av.
Jag bestämmer mig för att inte stressa, och sedan gör jag det bara inte.
Ibland måste det gå neråt för att sedan kunna gå uppåt.Det är inte världens roligaste tid på året, igår lade jag rosor på min bästa väns grav, och trots att det är flera år sedan hon dog, får jag alltid krupp när jag ser hennes namn på gravstenen. Man ska inte behöva besöka en bästa väns grav när man är 21, man ska ha henne levande nära sig själv. Ett telefonsamtal bort, en cykeltripp iväg.
Äh, sånt är bara skit. Men det blir bättre. Jag tänder ljus och funderar på hur hon skulle sett ut om hon levde idag, och sedan tar jag tag i nåt annat. Det finns en massa annat man kan göra för att hålla tankarna på annat håll. Pyssla till exempel.
Eller jobba, som jag måste göra nu.
Häpåre!
Världens bästa barn...
Har lånat följande från Mias blogg, en av de närmaste vännerna och en underbar mamma till Olle och Egon, mina favvobarn som jag lånar så fort jag kommer åt...
"Följande utspelade sig i köket förut med mamma på örons avstånd;
Barnen håller på och dukar och plockar fram bestick tillsammans.
Egon, 4 år, försöker få Olle, 3 år, att säga efter honom;
Egon: "Säg så här Olle; Snälla Egon"
Olle: "Snälla Egon"
Egon: "Kan jag få en gaffel"
Olle: "Ja, det kan du, varsågod."
Egon: "Nej nej nej!!! Jag menar inte så! Säg så här: Snälla Egon, kan jag få en gaffel?"
Olle: "Snälla Egon, det har jag redan en."
Längtan...
Tänk att så mycket längtan kan rymmas på ett vanligt A4. Svarta, tryckta bokstäver som lovar något, viskar om platser man kommer att få se, människor man kommer träffa och upplevelser man sedan tar med sig i ryggsäcken hem.
För er som inte ser texten; Göteborg-Bangkok den 18 januari, dagen efter vår treårsdag sticker jag och Marcus till varmare breddgrader ett tag för att njuta av klimatet, snorkling och framförallt varandra. Det ska bli helt underbart, och blir en kanonbra start på året.
Bara sätta sig på planet, när Sverige är som gråast och alla juleljus är nedplockade. Då åker vi härifrån.
Och med det bästa sällskapet; min svärfar, hans fru och troligtvis Marcus arbetskamrat, en heeerlig kille!
Oh, vad jag längtar!
Och så har Michelle också kapat hår...
Nyklippt och fräsch som en ros. Men sen tog det också otaliga timmar hos frissan/kusinen Anna på Studio LA. Bra gjort, Anna!
Marcus from behind...
På allmän begäran...
Min karl, som kapat en bra bit av hårmanen, med mycket lyckat resultat! Här får ni se honom alla ni som velat det! ;)
Resultat
Såhär kan det gå när jag och Mari börjar på tovningskurs. Helmysigt, och jag känner mig hemskt ambitiös och så där skönt kulturell som jag alltid velat vara. Snart kan jag börja klä mig i stora, hennafärgade sjalar och bära gröna träsnidade örhängen från Kambodja.
Det här hjärtat pryddes senare under kvällen med guldfärgade pärlor, typ. Till och med Marcus fastnade för tovningens ädla konst, men "boys will be boys", han gjorde en egen katapult med tillhörande stenhård tovad boll som han och Carlsson kan leka krig med ute bland kossorna i Tiarp.
Men han gjorde iallafall någonting!
Lyckospark X2
I dagens inlägg delas det gladeligen ut lyckosparkar till höger och vänster. Först riktar jag mig till en av de närmaste, AL som nyligen styrde kosan till GBG och allt vad det innebär. Ny lägenhet, nytt liv men förhoppningsvis inga nya pojkar och definitivt inga nya vänner! ;) Nej nej, inga nya vänner alls.
Äh, skämt åsido, all lycka önskar jag dig, kompis, när du nu lever storstadslivet. Lyckospark i rumpan!
Och så var det min älskade sambo, som beter sig som om Fan själv flygit i honom. And U know what they say; Har man tagit Fan i båten, då får man ro honom i land.
Marcus har både klippt av sig håret ( Tokskön rockfrill och annan, mörkare och sexigare kulör). Hade aldrig trott att jag skulle få Marcus att klippa sig, men ack så bra det blev! Braveheart Lillerskog är igång! ;)
Dessutom har han tagit upp gamla kontakter och börjat lira med gamla klassmates som Henke, Anders och Sääf i Carmine Glow. Sovereign är inte glömt, men eftersom Larsson befinner sig på varmare breddgrader i Möjligheternas land, sysslar resten av grabbarna med annat en stund.
Check it out! www.carmineglow.com
Lördagen närmar sig, underbart! Jag och mamma Ilona tar oss till GBG efter en heldag med skumbad, god mat och Jäger, där vi ska se Martin Stenmarck, Mikael Nyqvist och Peter Magnusson med gästartister.
www.ladiesonly.se, värt ett besök!
Finfina planer smids i den Lillerskogsa/Ingvarsdotterska lyan, de flesta vet redan om det, men jag tänker inte skriva nåt förrän jag har vissa flygbiljetter i handen. Oops, avslöjade jag för mycket nu?
Kan åtminstone säga att vårt tre-årsjubileum den 17 januari inte kan bli bättre! ;)
Mina tankar går de kommande veckorna till en nära vän, som i söndags skulle ha fyllt 24 år. Jag orkar inte hymla längre, vill inte att det hela ska tystas ner, inte pratas om. Vill jag skriva om det, gör jag det. Det gör det lite lättare för mig att hantera det. Om ett par veckor är det hennes årsdag, och den jobbigaste perioden på hela året har precis börjat för hela min släkt.
Reflektion; Varför ska man inte prata om de som onaturligt rycks bort för tidigt? Varför ska det hyssjas, varför ska det kännas konstigt att prata om dem? Jag är säker på att de vill bli pratade om...
Idag tar jag det toklugnt på jobbet, tänder ljus, minns det som var och dessutom börjar jag o Mari vår tovningskurs ikväll. Mysigt!
