midsummer whistler version 2011
hemlängtan? näe...
Söndagsmorgon, strålande sådan. Luften är hög och klar och jag rockar runt här hemma ensam, ska iväg på HotYoga strax, 40 grader och en svettandes Ingvarsdotter. Lyssnar på Steffe, ska återvinna från midsommar, gå på Farmers Market sen, och därefter plocka upp Helen, James and Fabel så åker vi till Vancouver och gör en all niter med Dropkick spelning och hostelhäng.
Steffe är helt enkelt bäst i denna form, jag ensam och i vårt fina hus. Kikar in på MAlles blogg och ser alla dunderfina bilder från deras midsommar. Alla mina tjejer liksom. Ååååh dom är så fina. Och så knyter det sig lite i magen. För allt jag missar. Och Steffe som sjunger så fint. Dom har ingen Steffe i Canada, eller nån annanstans i världen heller för den delen. Är det hemlängtan jag känner? Ja, kanske lite. Iallafall under högtider som dessa, när Sverige är finast i världen.
Men! Det går ju som bekant över strax. Vi hade en kanonmidsommar, med sill, potatis, nubbe, jordgubbstårta, kransar på skallen och midsommarstång. Och så ett hus fyllt med folk. Bilder kommer!
Tills dess!
Steffe är helt enkelt bäst i denna form, jag ensam och i vårt fina hus. Kikar in på MAlles blogg och ser alla dunderfina bilder från deras midsommar. Alla mina tjejer liksom. Ååååh dom är så fina. Och så knyter det sig lite i magen. För allt jag missar. Och Steffe som sjunger så fint. Dom har ingen Steffe i Canada, eller nån annanstans i världen heller för den delen. Är det hemlängtan jag känner? Ja, kanske lite. Iallafall under högtider som dessa, när Sverige är finast i världen.
Men! Det går ju som bekant över strax. Vi hade en kanonmidsommar, med sill, potatis, nubbe, jordgubbstårta, kransar på skallen och midsommarstång. Och så ett hus fyllt med folk. Bilder kommer!
Tills dess!
utflykt!
Till ett vattenfall i närheten!
björnbusar!
Ja, nu springer det ju björnar kors och tvärs här i Whis, och jag ser dagligen flera stycken längst med vägen till jobbet. Men de små björnkottarna, dom är det mer ovanligt att vi får se! Och titta så söta dom äääär! Gosegosegoooos!
tuesday madness in whis
JA, vad säger man? Karaokekvällar at Crystal är grejen. Särskilt när Ben tar ton. Det kan vara något av det roligaste jag sett. Och hört, för den delen. JAg tror det blev en gammal BAckstreet Boys-dänga.
det där med att begravas
Som en följetång på Mike, som donerades till Secondhandbutiken här; Vi vet inte vad som hände med askan, den kan mycket väl ha kommit till rätta. Annars vilar han gott hos polisen fortfarande. Men just det här med att sprida aska, som Mamma Mia nämnde, med lagar och regler.
Det är nog så att Sverige är ett av de få länder i världen som fortfarande har lagar för hur man får sprida aska. Givetvis. Kontrollerade land.
Här i Kanada, och även OZ och andra länder där jag har vänner som vet, får man sprida aska där man vill. Kanske inte på trottoaren inne i stan, men...Ja. Det händer titt som tätt att vi läser små minnesannonser i den lokala tidningen, om människor som gått bort. Ofta skriver sedan deras anhöriga att "kom gärna förbi den och den platsen på Blackcomb mountain, där XX nu vilar. Detta var hans absoluta favoritställe på hela berget."
Häromsistens när jag var ute och gick, gick jag ut på en liten udde som ligger vid en av sjöarna, och klev nästan på en grav. Det kan tyckas lite makabert först, men sen. Vafan, varför ska man inte få sin sista vila där man kanske trivdes som bäst, under ett träd vid en sjö, istället för i en rad av andra okända människor?
Jag förstår väl att det inte kan fungera så överallt. Men här i Whis gör det det.
Det är nog så att Sverige är ett av de få länder i världen som fortfarande har lagar för hur man får sprida aska. Givetvis. Kontrollerade land.
Här i Kanada, och även OZ och andra länder där jag har vänner som vet, får man sprida aska där man vill. Kanske inte på trottoaren inne i stan, men...Ja. Det händer titt som tätt att vi läser små minnesannonser i den lokala tidningen, om människor som gått bort. Ofta skriver sedan deras anhöriga att "kom gärna förbi den och den platsen på Blackcomb mountain, där XX nu vilar. Detta var hans absoluta favoritställe på hela berget."
Häromsistens när jag var ute och gick, gick jag ut på en liten udde som ligger vid en av sjöarna, och klev nästan på en grav. Det kan tyckas lite makabert först, men sen. Vafan, varför ska man inte få sin sista vila där man kanske trivdes som bäst, under ett träd vid en sjö, istället för i en rad av andra okända människor?
Jag förstår väl att det inte kan fungera så överallt. Men här i Whis gör det det.
det händer grejer!
Nu så! Den 8 oktober kl.16.20 landar Gabby i Vancouver. Den 3 november kl 10 am landar vi i Sydney. Jag saknar Strumpan redan och får direkt dödsångest när jag tänker på att vi inte ska bo ihop i höst.
Mikaela aka Sam
Jag har mot min vilja genomgått en förvandling, och arbetsnamnet bör numera vara Sam. Lyssna; Varendaste dag när jag jobbar, och är den mest strålande lilla "goa" tjej Squamish nånsin skådat, säger jag den här repliken, ungefär 1000 gånger om: "Oh, the lisianthus, now THAT is such an AMAZING flower. Lasts forEVER. You want that? Now that is A WONDERFUL choice".
Efter 3235 gången slog det mig att jag blivit Sean Penn i filmen "I am Sam". Sett den? Då vet ni vad jag menar. Jag har alltså lagt till med lite retarda kommentarer, går på rutin.
Men. Jag har ju kul.
en sådan däringa tidig försommarmorgon...
Jag sitter i fåtöljen vid fönstret, det är en underbar strålande, klar och lite krispig försommarmorgon. Strumpan sover en trappa upp i vårt underbara rum, resten av våra fina compadres är på jobb. Det är lugnt och stilla, jag har en ledig dag och har alls inga planer. Jag hoppas solen håller i sig så jag kan sitta på altanen och se mina blommor växa.
Igår sken solen över mig och Squamish, jag hade en rockenrollarbetsdag med massa att göra och barfota var jag såklart. Mina 2 span kom förbi ett par gånger, oooh vad heeerlish det är med span! :) Det luktade grill, och från min plats hör jag ungarna tjuta av lycka på skolgården över vägen. Jag var så oerhört tacksam för livet igår, när The Cheif, världens näst största granitberg, blev helt blått av solen och högtrycket. Tänk, för ett par år sedan satt jag fast med ett jobb jag avskydde, och som jag dessutom var värdelös på, även om jag gjorde mitt bästa. Nu står jag här i ett hav av blommor, jag är The Swedish Flower Gal, och allt är bara så oerhört bra.
Och vet ni? Den 9 juli hoppas jag sitta på ett plan till San Fransisco! Den 10 juli flyger Familjen Kraft in, och jag tänkte hänga lite med dom. Ja, det hela är ju så underbart så det är lite galet.
Nu är det flyt igen. Jag har väntat på flytet. Och igår kom våra Pearl Jam-biljetter med FedEx-leverans.
Igår sken solen över mig och Squamish, jag hade en rockenrollarbetsdag med massa att göra och barfota var jag såklart. Mina 2 span kom förbi ett par gånger, oooh vad heeerlish det är med span! :) Det luktade grill, och från min plats hör jag ungarna tjuta av lycka på skolgården över vägen. Jag var så oerhört tacksam för livet igår, när The Cheif, världens näst största granitberg, blev helt blått av solen och högtrycket. Tänk, för ett par år sedan satt jag fast med ett jobb jag avskydde, och som jag dessutom var värdelös på, även om jag gjorde mitt bästa. Nu står jag här i ett hav av blommor, jag är The Swedish Flower Gal, och allt är bara så oerhört bra.
Och vet ni? Den 9 juli hoppas jag sitta på ett plan till San Fransisco! Den 10 juli flyger Familjen Kraft in, och jag tänkte hänga lite med dom. Ja, det hela är ju så underbart så det är lite galet.
Nu är det flyt igen. Jag har väntat på flytet. Och igår kom våra Pearl Jam-biljetter med FedEx-leverans.
