Aaall byyy myyyseeelf...
Att komma över ett mer permanent visum till Oceanien har varit mitt mål sedan jag började resa. Ideerna, tankarna och diskussionerna med andra har varit många, men i bakgrunden har alltid ett giftemål med valfri kiwi/aussievän legat och lurat. Dock har jag alltid känt att det här är min resa, min etapp att klara, det här ska jag göra själv.
Med facit i bakfickan hade ett giftemål inte bara varit otroligt skoj och inget jag motsäger mig, men alltså. Kolla nu liksom. Jag kan själv. (Och här passar det yperligt att formellt tacka The Mitchells som knegat, segat, pröjsat massa doolas och jagat immigrationsverket down under runt med blåslampa i ändan för att de ska släppa in Ingvarsdotter i landet. Tack tack, tackar jag och hedrar eder med en finfin bild på fjärdebarnet Mitchell som damp ned i Oslo härommånaden och tog mig ut på fart och fläkt och skojigheter.)
Amazing Grace och SchwängIngvars i ett blomsterhav en tidig tisdagsmorgon i Olso.