GypsyRose

 

Slottskogen i Oslo såg ut såhär när jag lämnade den. Städer, platser och människor visar mig alltid sin vackraste sida när jag är på väg ifrån dem. Sneaky. Och precis som det ska vara, för att få ett ljust minne att lägga till högen.

Jag kom till Lund i fredags kväll efter att mamma kört ner mig till Göteborg och efter ett par timmars hulkande gråt på bussen då vi körde ut från Nils Ericsson terminalen där en liten ensam mamma (varför verkar det alltid som om hon krymper varje gång jag lämnar henne?) vinkade farväl än en gång. Dock känns allt lite mer permanent den här gången och det svindlar.

 

Så nu spenderar jag tid i fantastiska Lund. Gabi pluggar, jag går långa promenader, vi dricker massa gott rödvin, ser på skräckfilmer och lagar mat. Och löven faller över Lund.