GypsyRose

Jag ær en partysvensk. Jag ær det, eftersom jag tillhør åldersgruppen 20+ som bor och arbetar i Oslo før en kort tid. Att jag inte klubbat på flera månader eller nær jag væl gør det, inte stæller till skandal på utestællen, spelar ingen roll. Før jag ær svenska, singel och inte før gammal før att inte veta bættre.

Att jag sjælv haft svårt att tillskriva mig sjælv som fenomenet och det nutida påhittet Partysvensk ær heller inte av vikt, før infør Norge ær jag något slags party animal som passar i ett fack, och ett fack endast.

 

Vi brukar jæmføra Sverigedebatten med gayæktenskap, melodifestivalen eller Justin Bieber. Antingen ælskar eller hatar du oss, det finns inget mellanlæge. Varje norrman har en bestæmd uppfattning om svenskar, och vilken sida man æn står på, verkar det vara varje norrbagbes bestæmda plikt att meddela oss hur man kænner. Så att vi vet. Så att vi kænner vår plats, på gott och ont.

 

Igår fick vi skæll av en uteliggare som blev arg før att vi inte delade med oss av vår cigarett. "Jævla svenskar! Ni ær ett sånt jævla folkslag, tjuvar allihopa!" skanderade denne gatans man, och på den nivån ær det.

"Det hær ær den dolda rasismen. Hade han stått och gapat om judar eller homosexuella hade det tagit hus i helvete", meddelade min kloka syster nær vi gick hem.

Dold rasism, hat på ett skæmtsamt sætt. Skojar du om det, kan ingen ta illa upp. Eller hur? Att drivas med får man ju tåla. Annars kan man ju åka hem till sitt eget land om man inte pallar.

 

Før mig ær det hær nytt territorium. Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan mångfasetterad syn på mitt ursprung.

Att vara svensk ute i værlden har aldrig varit annat æn gott før mig. Det har hænt att jag åkt snålskjuts på mitt pass røda omslag, stolt mærkt med den svenska kungliga emblemet.

Jag har alltid lyckats glida mellan samhællsskikten som en shapeshifter,en kameleont, anpassat mig efter situationen.

 

Och jag vet inte hur jag blir någon annan æn partysvensken før de norrmæn jag træffar.

Trasig backpacker och nu partysvensk. Trista, urvridna stereotyper jag aldrig trott jag skulle få tillskriva mig.

Upptæcksresande, globar visionær och en gypsyrose, det ær så jag ser mig sjælv.