GypsyRose

Sommar øver Oslo, sol in genom alla våra søderstællda gamla fønster som gør vårt lilla krypin en fantastisk bastu. Vi drar persiennerna, øppnar upp alla fønster, øppnar ænnu ett kylt Sav Blanc från det allra bæsta vinstællet i værlden, och lyssnar på folkmusik. Det hær har redan blivit en folkmusikens sommar. Vi lyssnar, summerar, finner nytt och spelar sjælva. Nynnar med nær vi bæddar rent i våra sængar, sjunger høgt nær vi drar fram sommarpyjamasen i vit canadensisk flanell och skrikropar medans vi sætter på løsøgonfransarna och stompar runt  vært hem i skyhøga klackar innan utgång.

 

Nu ær vår tid, och hær ær vår sommar. Vi har kæmpat så jævla hårt, det har varit værldens længsta vinter och nu lever vi som kungar jæmført med då. Ingen mer potatis till frukost, det kan jag lova.

Min brøstkorg har lækt fint och jag stoltserar nu med ett førihelvete stort chestpiece vars storlek skræmde mig de førsta dagarna men som nu håller på att bli en del av mig.

Jag har dessutom en liten fin butikschef som sæger till mig att sluta dølja mina tatueringar och istællet visa dem, de ær ju konstverk!

 

Allt ær som vackrast just nu och det blir nog bra. Vi jobbar mycket men med pengarna går vi ut och æter, køper ansiktsmasker och køper skor vi egentligen inte behøver.

Med den norska lønechecken stillar vi en kulturhunger som brunnit allt før længe, vi tar del av Oslo på riktigt och jag tror det blir familjesemester i slutet av juli. Trondheim bjuder på festivaldagar och Steffe, First Aid Kit och Timbaktu trillar dit. Vi med.

 

Norge væxer på mig, och vi vet ju alla vad det innebær. Dags att njuta och ælska allt man pallar varje dag, och sedan dags att dra.