The ones in books who live only in someones mind's eye
Igår hade jag Ingvarsdottertid. Min familj for till skogs och satt vid en sjø, och jag stannade hemma efter megasuperbrunchen vi haft.
Solen sken in genom våra fønster, jag lyssnade på Ukulelehits och skæmde bort mig sjælv genom att bestælla hem lite bøcker. Kænslan nær man vet att det ær bøcker på væg hem ær inte alls dum.
Jag ælskar att æga bøcker, och mitt lilla bibliotek ær något jag vill jobba på resten av mitt liv.
Den hær gången blev det en biografi av Nelson Mandela som jag læst innan och ælskade, samt Walden av Henry David Thoreau (som jag givetvis læst innan också, men vill æga.) samt Stefans lilla grøna - en handbok i utanførskap. Husguden Steffe tar oss med till sin trædgård och det ser ut att vara værldens finaste bok med superfina bilder. Jag ær sjukt pepp.