reflektion
Vad är det i en människa som gör att hon börjar längta tillbaka till stället hon var på innan, trots känslan av att vara redo för nya äventyr, just när hon ska därifrån?
Jag var klar med Whistler, trodde jag. Jag ville se mer, resa mer, lägga fler mil bakom mig.
Även fast jag avgudade mitt jobb, hade mina allra bästa vänner där, blev helt beroende av naturen och ändra mitt sätt att leva så otroligt.
Sen ser jag filmer som dessa. Och jag, som aldrig varit ett stort fan av vintern, tillåter mig själv att längta tillbaka till en av världens vackraste platser, vinter som sommar.
Jag börjar kunna säga att jag sett en hel jättedel av världen nu, länderna och världsdelarna bockas av i rask takt, mitt pass börjar på riktigt fyllas med stämplar.
Men Canada. Åh.
