det går upp och det går ned
Daydrinking med Jompa. Kungligt roligt som vanligt. Konstaterande att det är svårt att få tag på Cesars här i landet, men att set går nästan lika bra att få en Bloody Mary och få bartender att kalla den Cesar.
Sol över Melbs idag, jättevarmt. Puss o kram och hejdå Jompa o Gabby som ska på väg på vuxen,iddag ikväll, jag trillar hem och kryper upp med laptopen och Neil Young i det stora öppna fönstret mot gatan, barfota och vinden som blåser ljumt över mig.
Och ett mail från Rofors som väntar. Som direkt vänder allt och får mig att storböla. Inte för att hon kommer med hemska nyheter, utan för att det är vid dessa tillfällen jag tillåter mig att känna efter. Hur avgrundsmycket jag saknar henne, Whistler och alla andra.
Älskade, fina Karin. Som är så äkta, så ren och en sådan fantastisk människa. Och fast jag är på andra sidan jorden nu, känns det som igår vi gjorde alla de där utflykterna, där vi delade med oss så mycket av varandra, fann ännu fler likheter, kontraster och detaljer som svetsade oss samman.
Rofors. Jag tänker så ofta på det du sa en gång, jag tror det var i skymningen ev av kvällarna nere vid Blueberrybryggan. Om hur du känner att du är det bästa du kan vara, när du är i Kanada och Whistler. Att du som människa kommer till din fulla rätt där. Och hur rätt du har i det. För i det har du även förändrat mig, genom att vara en sådan otroligt stor del av mitt liv har du fått mig att vilja bli en bättre människa. Och för det är jag så tacksam.
För du vet ju. "Its always better when we are together", som Jack Johnson skulle ha sagt.
