mia-terese andersson och jolene bardh
Det ar manga ganger jag undrat hur det verkligen ar mojligt att ni har kommit in i mitt enkla liv. Hur manniskor som ni bada haller kvar i en virrig Ingvarsdotter nar hon ar ute i blasvader. Hur ni kan sitta pa andra sidan jorden, kanna av vibbarna och se till att jag haller mig uppratt. Det ar inte klokt. Ni ar inte kloka. Det gar over mitt forstand, och tur ar val da att ni, underbara, vackra och genomkloka kvinnor inte forsvinner ur mitt liv, trots att jag haller mig borta sa gott det gar.
Trots att jag inte finns hemma nar ni ar gravida, far barn, alskar, utvecklas, vaxer. For att jag ar ute och snurrar i den dar varlden ni hela tiden peppar mig att fortsatta resa runt i. Utan er hade mitt resande troligtvis sett lite annorlunda ut.
Idag har det regnat, regnat, regnat. Jag har hoppat runt i vattenpolarna med mina gumboots, och nar det skymde stangde jag ner butiken for att aka hem till ett tyst hus med en ny bukett blommor till koksbordet. Och dar lag era brev. Och det ar sa konsigt, fast justt inte konstigt alls, hur jag tankt pa er idag, och just darfor fick jag era brev samtidigt idag.
Och gud vad rord jag blev. Jolene, det ar sa typiskt dig att skicka ivag bara ett par ord, som traffar sa mitt i prick och allt bara faller pa plats.
Och Mia, jag insag idag att den post jag ser fram emot mest, alla kategorier, ar brev fran dina grabbar tillsammans med BardhBroderna.
Sma, sma brev ihopsatta av sma, sma hander och sma, sma tankar.
Och att sla upp sista sidan i din brevbok, och fa se Tyra Li:s handavtryck, det kan latt bli lite for mycket for tant Mickan da.
Jag fick grata av mig lite, har ensam i StorHuset. For allt jag missar darhemma, for allt ni ar for mig, men framfor allt av tacksamhet for att Ni bada skulle kunna radda en hel varld om sa var tvunget. Min varld.
Jag tar mig friheten att skriva av Bjornbrodernas brev, och hoppas att de inte tar illa upp. Sant har blir Tant Mickan sa himla rord over, finaste finaste Bjornbrorsor!
"hej Mikan hur gar det. Jillar du Aliens? Jag vill att du ska komma till Jonkoping. Kram Olle."
"Hej Mikan hur ar det i Kanada. Jag har det bra i Jonkoping. Jag fyller ar om en vecka och sex dagar. Jag onskar mig en mobil. Jag vill att du ska komma till Jonkoping. Kram Egon. Vi ska aka till Visingso."
Trots att jag inte finns hemma nar ni ar gravida, far barn, alskar, utvecklas, vaxer. For att jag ar ute och snurrar i den dar varlden ni hela tiden peppar mig att fortsatta resa runt i. Utan er hade mitt resande troligtvis sett lite annorlunda ut.
Idag har det regnat, regnat, regnat. Jag har hoppat runt i vattenpolarna med mina gumboots, och nar det skymde stangde jag ner butiken for att aka hem till ett tyst hus med en ny bukett blommor till koksbordet. Och dar lag era brev. Och det ar sa konsigt, fast justt inte konstigt alls, hur jag tankt pa er idag, och just darfor fick jag era brev samtidigt idag.
Och gud vad rord jag blev. Jolene, det ar sa typiskt dig att skicka ivag bara ett par ord, som traffar sa mitt i prick och allt bara faller pa plats.
Och Mia, jag insag idag att den post jag ser fram emot mest, alla kategorier, ar brev fran dina grabbar tillsammans med BardhBroderna.
Sma, sma brev ihopsatta av sma, sma hander och sma, sma tankar.
Och att sla upp sista sidan i din brevbok, och fa se Tyra Li:s handavtryck, det kan latt bli lite for mycket for tant Mickan da.
Jag fick grata av mig lite, har ensam i StorHuset. For allt jag missar darhemma, for allt ni ar for mig, men framfor allt av tacksamhet for att Ni bada skulle kunna radda en hel varld om sa var tvunget. Min varld.
Jag tar mig friheten att skriva av Bjornbrodernas brev, och hoppas att de inte tar illa upp. Sant har blir Tant Mickan sa himla rord over, finaste finaste Bjornbrorsor!
"hej Mikan hur gar det. Jillar du Aliens? Jag vill att du ska komma till Jonkoping. Kram Olle."
"Hej Mikan hur ar det i Kanada. Jag har det bra i Jonkoping. Jag fyller ar om en vecka och sex dagar. Jag onskar mig en mobil. Jag vill att du ska komma till Jonkoping. Kram Egon. Vi ska aka till Visingso."
