Mer snö and all that jazz
Snöfantasterna jag delar by med (alla. Alla!) jublar. Det vräker ner snö. Det är oerhört vackert och jag klagar inte, även om det finns något inom mig som gärna vill se ett par snödroppar kika fram på backen snart.
Jag är rätt arbetslös, jobbar med min förkylning och det har varit en motig vecka, det ska erkännas. Men! Motgång föder medgång, sade en klok vän till mig just, och det händer så mycket annat positivt runt mig, så jag kan inte låta bli att dras med.
Mamma Mia och Cinny har fått en dotter, hon är den allra vackraste baby jag sett på länge (sedan Liv och Nils föddes, såklart), och de mår alla bra. Jag lyckades tima in att ringa till Mia när de var på väg in på förlossningen. Sjätte sinne? Kanske det!
I förrgår föddes Alicia, dotter till ännu en Mamma Mia, tjejen jag träffade och umgicks friskt med i Auckland, men som nu bor i Uppsala med KiwiMake. Underbart. DET lilla underverket kommer krossa många hjärtan, så fin som hon var.
Jag har en arbetsintervju som hostelmanager för ett vackert ställe på Vancouver Island. Det är allt jag önskat mig, och nu ber jag er därhemma att hålla alla era tummar och tår.
Idag tog jag mig i kragen, gick den vackra slingan från Creekside ändå in till Village, och sedan tog jag bussen till Nesters och Whistlers Animal Shelter. Där fick jag hälsa på en ettårig schäfervalp de just fått in, som sedan fick följa med mig på promenad.
Det är det fina med det här djurhärbärget, det är bara att komma förbi och ta med sig en fyrfotavän på promenix!
Denna lilla goding hade de just fått in, och han var lite bångstyrig.
"Han har inte fått någon temperament management, så därför vet vi inte hur han kommer att fungera tillsammans med dig. Om ni blir oense vet vi alltså inte om han kommer attackera dig. Lycka till!" sade personalen.
"Eeehhh...." sa jag...
Men det gick så himla bra. Bear (som han kallades idag) trilskades lite med sitt koppel, sedan gick han lydigt bredvid mig och skällde inte ens på de andra hundar som sökte hans uppmärksamhet.
(Ja, jag pratade engelska med honom, så att han skulle förstå mig. Kommer ju ihåg hur det var när Mamma Mias Pascha kom till oss, och bara pratade spanska med oss...;)
Helmysig dag. Nu sitter jag nyduschad framför Chicago med en kopp te. Inte helt frisk, men på bättringsvägen.
Imorrn bitti pyser jag över till StaffHousing Brio och morrondejtar en lång ståtlig kiwi som kommit hem efter en vecka on the road...Fint!
Puss!
Jag är rätt arbetslös, jobbar med min förkylning och det har varit en motig vecka, det ska erkännas. Men! Motgång föder medgång, sade en klok vän till mig just, och det händer så mycket annat positivt runt mig, så jag kan inte låta bli att dras med.
Mamma Mia och Cinny har fått en dotter, hon är den allra vackraste baby jag sett på länge (sedan Liv och Nils föddes, såklart), och de mår alla bra. Jag lyckades tima in att ringa till Mia när de var på väg in på förlossningen. Sjätte sinne? Kanske det!
I förrgår föddes Alicia, dotter till ännu en Mamma Mia, tjejen jag träffade och umgicks friskt med i Auckland, men som nu bor i Uppsala med KiwiMake. Underbart. DET lilla underverket kommer krossa många hjärtan, så fin som hon var.
Jag har en arbetsintervju som hostelmanager för ett vackert ställe på Vancouver Island. Det är allt jag önskat mig, och nu ber jag er därhemma att hålla alla era tummar och tår.
Idag tog jag mig i kragen, gick den vackra slingan från Creekside ändå in till Village, och sedan tog jag bussen till Nesters och Whistlers Animal Shelter. Där fick jag hälsa på en ettårig schäfervalp de just fått in, som sedan fick följa med mig på promenad.
Det är det fina med det här djurhärbärget, det är bara att komma förbi och ta med sig en fyrfotavän på promenix!
Denna lilla goding hade de just fått in, och han var lite bångstyrig.
"Han har inte fått någon temperament management, så därför vet vi inte hur han kommer att fungera tillsammans med dig. Om ni blir oense vet vi alltså inte om han kommer attackera dig. Lycka till!" sade personalen.
"Eeehhh...." sa jag...
Men det gick så himla bra. Bear (som han kallades idag) trilskades lite med sitt koppel, sedan gick han lydigt bredvid mig och skällde inte ens på de andra hundar som sökte hans uppmärksamhet.
(Ja, jag pratade engelska med honom, så att han skulle förstå mig. Kommer ju ihåg hur det var när Mamma Mias Pascha kom till oss, och bara pratade spanska med oss...;)
Helmysig dag. Nu sitter jag nyduschad framför Chicago med en kopp te. Inte helt frisk, men på bättringsvägen.
Imorrn bitti pyser jag över till StaffHousing Brio och morrondejtar en lång ståtlig kiwi som kommit hem efter en vecka on the road...Fint!
Puss!
