Då, och idag
Kate Bush sjunger Wuthering Heights för mig, i den klara vackra onsdagsmorgonen. Jag slungas med oerhörd kraft tillbaka till ett visst hostel ni läsare känner till väl vid det här laget. En viss spenslig engelsman med mörka lockar och ögon djupa som tjärnar i de norrländska skogarna, dansade runt och sjöng högt och i helt fel tonart. För den här sången var hans, en av de många. Och han fick mig att lyssna, om och om igen.
Jag tillåter mig att minnas ett tag, sen fokar jag på Idag.
För senare blir det huskikeri med Strumps och Ben!
