pics from Frisco
hej fran frisco
Oj. San Fran ar grejen. Har minimalt med tid just nu, men vill saga att allt ar bra och att jag precis kommit hem fran middag med nyinflugna Fam Kraft. Oj sa skoj att traffa dem! Sjalv har jag haft tre underbara dagar pa egen hand i denna vackra, fantastiska stad som jag borjar bli foralskad i.
I fredags kvall tog jag greyhounden fran Squamish och ett sent arbetspass, till Vancouver och sen ut till flygplatsen. Sova ett par timmar dar, sen morgonflyget till Den Gyllene Staden.
Lordagen kilade jag runt som en liten ratta, akte Cable Car, vandrade langst med vattnet och alla pirer, sag Alcatraz pa avstand, och hade en sen middag vid magnifika City Hall.
Sondag borjade med en tur till Golden Gate Park, deras botaniska tradgard, Japanska tea garden, vidare till en amfiteater i bohemiska delen av stan, dar en utomhusfestival agde rum. Massa columbianska toner och en nojd Ingvarsdotter med en kaffe, en bok och hundratals andra glada Friscobor som sambade loss. Sedan vidare till Palace of Fine Arts, och medan solen gick ner over ett glimrande San Fran, gick jag med rejal vind i haret, fram och tillbaka over Golden Gate Bridge. Oj vad stort livet blev.
Idag borjade jag med en andakt i St Grace Cathedral, vidare for att utforska China town, till The Beat Museum, hamnade i en obehaglig situation dar jag kunde valja att inte se, eller kliva in och vara medmanniska. En nerknarkad acklig mamma stod i ett gatuhorn och skrek sonder sina lungor pa sin underbara, fina dotter. Nar lillan fick sig en rejal small gick jag fram och fragade vad jag kunde hjalpa till med. Det var mycket gap och skrik, och "ror inte min dotter", till "jag har haft en jobbig natt" osv. Detta medan lilla Holly, fem ar gammal, var otrostlig. Jag fick halla hennes lilla hand medan hennes mamma stretade pa framfor oss, och jag hade lovat att hjalpa dem med deras fa tillhorigheter till ett busstopp, eftersom de just blivit utslangda fran hotellet de bodde pa. Jag kan lova att jag fick bita mig i lappen hart, hart for att inte borja grata. Grata for att det finns barn i denna varld som lever med missbrukande foraldrar som skriker pa dem, och som slar dem. Grata for att jag inte kunde gora mer for Holly, och for att ingen annan av de manga manniskor som gick forbi, ens valde att stanna upp och fraga vad som forsigick.
Och jag ber att lilla Holly ska fa ett sa bra liv som mojligt, och jag kanner sadan oerhord tacksamhet for min egen barndom. Nar jag var fem ar gammal hade jag en mamma och en pappa som laste godnattsagor for mig, som satte plaster pa mina skrapsar och som berattade att jag skulle fa ett litet syskon. Vad jag inte hade var en mamma som kastade mig nerfor trappor, som hotade med att lamna mig pa gatan, och som knarkade upp alla vara pengar.
Efter en sadan upplevelse gick jag till stadsbiblioteket dar jag hangde ett tag, innan jag tog mig till White Swan Inn, dar The Krafts nu bor. I vantan pa dem, hamnade jag mitt uppe i Afternoon Tea, som innebar kakor och vin. Sa jag at kakor. Och drack viiin. Nu forstar jag begreppet salongsberusad mycket battre. Vilken kontrast mot vad jag tidigare varit med om.
Nu ar det sangdags har. Imorrn vantar nya aventyr. Och ni, ge era goa ongar en extra kram idag, och viska att ni alskar dem. Gor det for barn som Holly, som lever ett liv hon absolut inte valt sjalv, annu mindre gora nagot at.
Och var inte den som passivt ser pa. Ni kommer inte in i himlen pa det viset, det kan jag lova.
Tack for uppmarksamheten!
I fredags kvall tog jag greyhounden fran Squamish och ett sent arbetspass, till Vancouver och sen ut till flygplatsen. Sova ett par timmar dar, sen morgonflyget till Den Gyllene Staden.
Lordagen kilade jag runt som en liten ratta, akte Cable Car, vandrade langst med vattnet och alla pirer, sag Alcatraz pa avstand, och hade en sen middag vid magnifika City Hall.
Sondag borjade med en tur till Golden Gate Park, deras botaniska tradgard, Japanska tea garden, vidare till en amfiteater i bohemiska delen av stan, dar en utomhusfestival agde rum. Massa columbianska toner och en nojd Ingvarsdotter med en kaffe, en bok och hundratals andra glada Friscobor som sambade loss. Sedan vidare till Palace of Fine Arts, och medan solen gick ner over ett glimrande San Fran, gick jag med rejal vind i haret, fram och tillbaka over Golden Gate Bridge. Oj vad stort livet blev.
Idag borjade jag med en andakt i St Grace Cathedral, vidare for att utforska China town, till The Beat Museum, hamnade i en obehaglig situation dar jag kunde valja att inte se, eller kliva in och vara medmanniska. En nerknarkad acklig mamma stod i ett gatuhorn och skrek sonder sina lungor pa sin underbara, fina dotter. Nar lillan fick sig en rejal small gick jag fram och fragade vad jag kunde hjalpa till med. Det var mycket gap och skrik, och "ror inte min dotter", till "jag har haft en jobbig natt" osv. Detta medan lilla Holly, fem ar gammal, var otrostlig. Jag fick halla hennes lilla hand medan hennes mamma stretade pa framfor oss, och jag hade lovat att hjalpa dem med deras fa tillhorigheter till ett busstopp, eftersom de just blivit utslangda fran hotellet de bodde pa. Jag kan lova att jag fick bita mig i lappen hart, hart for att inte borja grata. Grata for att det finns barn i denna varld som lever med missbrukande foraldrar som skriker pa dem, och som slar dem. Grata for att jag inte kunde gora mer for Holly, och for att ingen annan av de manga manniskor som gick forbi, ens valde att stanna upp och fraga vad som forsigick.
Och jag ber att lilla Holly ska fa ett sa bra liv som mojligt, och jag kanner sadan oerhord tacksamhet for min egen barndom. Nar jag var fem ar gammal hade jag en mamma och en pappa som laste godnattsagor for mig, som satte plaster pa mina skrapsar och som berattade att jag skulle fa ett litet syskon. Vad jag inte hade var en mamma som kastade mig nerfor trappor, som hotade med att lamna mig pa gatan, och som knarkade upp alla vara pengar.
Efter en sadan upplevelse gick jag till stadsbiblioteket dar jag hangde ett tag, innan jag tog mig till White Swan Inn, dar The Krafts nu bor. I vantan pa dem, hamnade jag mitt uppe i Afternoon Tea, som innebar kakor och vin. Sa jag at kakor. Och drack viiin. Nu forstar jag begreppet salongsberusad mycket battre. Vilken kontrast mot vad jag tidigare varit med om.
Nu ar det sangdags har. Imorrn vantar nya aventyr. Och ni, ge era goa ongar en extra kram idag, och viska att ni alskar dem. Gor det for barn som Holly, som lever ett liv hon absolut inte valt sjalv, annu mindre gora nagot at.
Och var inte den som passivt ser pa. Ni kommer inte in i himlen pa det viset, det kan jag lova.
Tack for uppmarksamheten!
if ur goin to san fran...
Och ja, det ska jag ju. Och da jadrans ska jag ha blommor i mitt har. Hoppas hoppas Strumps kan folja med mig, annars kommer jag vara i sa rackarns gott sallskap med La Familia Kraft, sa det liknar inget! Jag behover lite semester nu, tror jag. Komma ut fran bubblan och se ny mark. Ahhh langtar sa!!
Annars ar allt bra har, jobbet gar fortfarande stralande och bossen Jill med Familj ar fortfarande dom basta. Pa midsommar kom hon farande med en vinflaska i hogsta hugg.
"Congrats om midsummer, or what u guys say! I was gonna bring u an irish coffee, but remembered that u always have ur mornin coffee in the car". sotaste chefen.
Igar var det Canada Day, och det ar lite av ett 4th of july-firande, med bbq:s and raketer.
Text fran Chef: "Close up that flower shop and come ova 4 sum bbq, girl!!".
Sagt och gjort, och vilket kalas. det var en riktigt god bbq, med flera familjer inbjudna och massa sma bebisar, eftersom det ar barnfamiljer man hanger med i Squampton. Kandes jatteharligt att finna sig sjalv, i tradgarden i en liten stad, i Kanada, med manniskor man aldrig trodde man skulle traffa.
Ett sponsorship ligger ocksa pa hyllan, vilket innebar att jag i princip kan stanna. Hur lange jag vill. det ar saklart Jill som vill att jag kommer tillbaka efter OZ.
"Ringer du min mamma och berattar det?", fragade jag, och det ska hon visst ta hand om. Men nej, jag tror inte det. Jag tror jag ar klar med Kanada for den har gangen.
Ah, swings and roundabouts, dags att puttra ivag till jobb. I mitt nasta inlagg ska jag beratta om vart Radhead, The Radow - min och Strumps forsta bil tillsammans. Och om Varldens Basta Dropkick Murphys-gig. Och alla blamarken jag fortfarande har fran den kvallen.
Koss pa er, lasare, vilka ni an ar!
Annars ar allt bra har, jobbet gar fortfarande stralande och bossen Jill med Familj ar fortfarande dom basta. Pa midsommar kom hon farande med en vinflaska i hogsta hugg.
"Congrats om midsummer, or what u guys say! I was gonna bring u an irish coffee, but remembered that u always have ur mornin coffee in the car". sotaste chefen.
Igar var det Canada Day, och det ar lite av ett 4th of july-firande, med bbq:s and raketer.
Text fran Chef: "Close up that flower shop and come ova 4 sum bbq, girl!!".
Sagt och gjort, och vilket kalas. det var en riktigt god bbq, med flera familjer inbjudna och massa sma bebisar, eftersom det ar barnfamiljer man hanger med i Squampton. Kandes jatteharligt att finna sig sjalv, i tradgarden i en liten stad, i Kanada, med manniskor man aldrig trodde man skulle traffa.
Ett sponsorship ligger ocksa pa hyllan, vilket innebar att jag i princip kan stanna. Hur lange jag vill. det ar saklart Jill som vill att jag kommer tillbaka efter OZ.
"Ringer du min mamma och berattar det?", fragade jag, och det ska hon visst ta hand om. Men nej, jag tror inte det. Jag tror jag ar klar med Kanada for den har gangen.
Ah, swings and roundabouts, dags att puttra ivag till jobb. I mitt nasta inlagg ska jag beratta om vart Radhead, The Radow - min och Strumps forsta bil tillsammans. Och om Varldens Basta Dropkick Murphys-gig. Och alla blamarken jag fortfarande har fran den kvallen.
Koss pa er, lasare, vilka ni an ar!
