GypsyRose

Är det inte så? Steffe och Nina håller iallafall med mig, denna måndagsförmiddag då jag lallar runt, ledig och fundersam i vår stuga. Jag är rastlös i själen, vill vidga vyerna och söker jobb i Vancouver och Vancouver Island, samtidigt som jag vill se vad mer Whistler har att ge. Vi har börjat bli sammansvetsade, det här gänget. Det är inte så bra alla gånger. Det kan bli svårt att dra. Men sen igen, det är ju ingenting jag inte gjort förut. Jag är ju van vid att människor kommer och går i mitt liv. Har vant mig vid det.

Det är lite tvärtom här. Folk blir liksom kvar. Och det känns läskigt, tycker jag.

Det är gråa dagar Whistler bjuder på nu, men det känns helt OK. Jag och Karin skruttar hemma, och ikväll är Mitch ledig för första gången på en biljon år, så det blir storutgång med hela familjen. Vårt stående bord på Bills med graits mat, sen 80-talsdiscodans på Tommys Africa. Och jag VILL hitta de där röda helkroppspyjamasarna jag såg i Vancouver, då du Strumps, då blir det åka av! :)

Igår gick jag inte utanför dörren. Karin gjorde egen cookie dough, vi åt och drack bärs och kollade på Free Willy, till Bens stora glädje. Han börjar kännas lite som en av tjejerna i gänget nu. ;)

Vad mer är nytt under solen? Jag har beslutat mig för att bli singel igen, det känns åt alla riktningar, men jag tror det blir bra.

Lilla fina Liv har kommit till världen, och igår föddes ännu ett mirakel in i vår familj. Anna och Lars blev föräldrar till en son. Det blev en väldigt speciell dag på många sätt. Och jag gläds något otroligt med mina kusiner och farbror, samtidigt som jag tänker på dem i deras fortsatta arbete.