dårhuset: update
Som ni förstått bor vi i ett ganska märkligt hus. Eller tja, huset i sig är alldeles, alldeles underbart. Men för 2 veckor sedan flyttade det in en kvinna mitt emot mig, som bara varit för sig själv, vänt i dörren om hon är på väg att möta någon, ser inte upp när hon springer förbi som en liten råtta. Fine tycker vi, inte mer med det. Sociala fobier har vi ju sett innan.
Sedan bröt helvetet loss. Söndag kväll, vi träffas i vardagsrummet när jag kommer hem från jobbet för att snacka lite, daman kommer ut och börjar skälla på oss för att vi är högljudda. För att sedan fråga vilka vi är, om vi bor i huset och betalar hyra.
För att dagen efter låsa ute mig från mitt rum för att bevisa att jag inte bor i huset (vi lämnar givetvis alltid våra dörrar olåsta när vi är hemma. Herregud). Detta ledde till att modiga, fina Jomps fick leka apa och klättra över hela taket för att ta sig in genom ett fönster.
För att sedan stå och känna på min dörr och banka när vi skypar med Mamma.
För att sedan hota med att ringa polisen, för att få ut oss.
För att sedan smyga runt våra dörrar om nätterna, lyssna och ta i dörrhandtagen medan vi ligger i våra sängar, livrädda även om vi försöker peppa varandra.
Etc etc. Listan kan göras lång, och det här är en kvinna med stora mentala problem som behöver hjälp.
Men! Det är INTE roligt att få arga samtal från hyresvärden som säger att hon fått klagomål över att vi har en massa folk springande och boende hos oss. Folk som i själva verket är vi och inga andra. Det mest sorgliga är väl kanske att vi inte ens har några vänner knappt, än.
Dock! Lyssnas det nu på oss från hyresvärdens sida, och igår skulle hon slängas ut, men fick dagen på sig. Att hon sedan spenderade natten här var inte tänkt, så imorses fick jag uppdraget att skriva ett statement, som de kan använda när de handgripligen ska slänga ut henne.
Närsomhelst nu. Närsomhelst. Jag håller er uppdaterade.
