att lämna sthlm behind
Jag har hamnat i soffan HemHemma. Jompa sitter och lirar lite gura, Gabriella myser intill, Matilda kryper upp här bredvid. Jag är hemma, det höstar och blåser utanför, Falköping klär sig i alla höstens vackraste färger och jag hittar tillbaka till mina rötter. Det känns rätt, och framför allt känns det hemma.
Jag är så tacksam för stunder som dessa.
Imorses steg jag upp tidigt, vinkade adjö till fina familjen Öberg, släpade mitt tunga liv ombord på tunnelbanan och stod ochj fånlog för mig själv hela vägen till centralen, trots att det var ovanligt mkt folk och bistra miner nedtryckta i Dagens Metro på tuben. Jag lämnade detta IPhone 4-landskap med backpackerstil, och det var minst sagt dags.
Jag har börjat samla ihop mig. Jag är inte lika splittrad, och STHLM känns redan avlägset. Det är rätt.
På torsdag kommer Rowan tillbaka, jag har mina närmaste just precis där jag vill ha dem, och allt faller på plats.
Jag är så tacksam för stunder som dessa.
Imorses steg jag upp tidigt, vinkade adjö till fina familjen Öberg, släpade mitt tunga liv ombord på tunnelbanan och stod ochj fånlog för mig själv hela vägen till centralen, trots att det var ovanligt mkt folk och bistra miner nedtryckta i Dagens Metro på tuben. Jag lämnade detta IPhone 4-landskap med backpackerstil, och det var minst sagt dags.
Jag har börjat samla ihop mig. Jag är inte lika splittrad, och STHLM känns redan avlägset. Det är rätt.
På torsdag kommer Rowan tillbaka, jag har mina närmaste just precis där jag vill ha dem, och allt faller på plats.
