sick as never before...but happy as can be
Hej. Hej. Hej!
Ligger i sängen, i vardagsrummet pågår vår Mustaschfest jag hade sett fram så mycket emot, tjejerna har fixat och grejat hela dagen, Strumps har fixat mustascher på massa ballonger och det har köpts fina mustaschtischor och...ja. ni fattar. Mina brudar. Vilket gäng liksom.
Men jag är så sjuk nu att det går runt i skallen på mig. Kroppen värker, jag fryser, alla ljud är extremt höga och fan vad det är ljust! Det sticker i ögonen på maaaaj! :/
Borde dra täcket över huvudet och låta febern härja fritt, eftersom jag ska upp tidigt imorrn och iväg på mitt andra jobb, men. Ja. Snart. Först vill jag berätta om mitt jobb. Och ni därhemma ska lyssna. Bannemig.
Jag har trillat rakt in i floristhimlen. Good things comes to those who waits, har mitt mantra varit de senaste veckorna. Jobbfronten har icke sett rolig ut. Men! I onsdags ringde Monique från Rembrandt Design Co. och gav mig ett jobb. Yes!
Igår gjorde jag min första dag, som resulterade i ett 12-timmarspass, en Ingvarsdotter som fick sköta blomsterbutiken ensam ett par timmar, en Ingvarsdotter som fick köra den största stadsjeep jag nånsin sett och leverera blomsterbud (Jag sa inte förrän efteråt att det var första gången jag körde i Kanada. Jag hade hjärtklappning de första två minutrarna, sedan rockade jag på och kände mig rätt fräck. Den 2 meter långa manliga Chefen skrattade när jag klättrade upp bakom ratten och såg ut som ett barn. Jag är numera lovad en IKEA-pall.), samt en Ingvarsdotter som fick göra arrangemang, bli bjuden på middag av nya cheferna och dessutom lära sig att binda klassiska buketter. Jag är numera blomsterexpert, och idag fick jag sköta Rembrandts showroom ensam nere i Village, dit jag sedan fick nycklar till, eftersom jag öppnar och sköter stället själv på måndag. Jag fick dessutom binda fler buketter, serva kunder och följa med Monique för att leverera blommor till ett av lyxhotellen här i Whistler.
På tisdag ska jag och Monique fixa arrangemangen till Four Seasons Whistler och senare till Hilton Whistler. Det kommer bli 12-timmarspass hela veckan, och jag jobbar mer än gärna! Jag fattar inte vad som händer, men helt plötsligt är jag i samma liga som världsklass florister, de har tagit mig under sina vingar och lär mig allt de kan.
StorChefen berättar om de SuperLyxiga hotellrum som ska dekoreras inför jul med budgetar på tusentals dollar, MoniqueChefen får mig att skratta massor med sina historier om fester med Bono, en snobbig Madonna och jordnära John Cleese. De har varit med i svängen, de där Cheferna.
Och de gillar mig! De säger hela tiden vilken positiv utstrålning jag har, och hur glada de är att ha mig. Egot ska inte bli för stort, det har jag lärt mig, men just nu är jag så tacksam för allt som givits mig, och stenen från mitt hjärta har lättat.
Och vad det bästa är? Att jag får komma hem med vackra blommor till mina tjejer, som förtjänar det bästa och lite till!
Ligger i sängen, i vardagsrummet pågår vår Mustaschfest jag hade sett fram så mycket emot, tjejerna har fixat och grejat hela dagen, Strumps har fixat mustascher på massa ballonger och det har köpts fina mustaschtischor och...ja. ni fattar. Mina brudar. Vilket gäng liksom.
Men jag är så sjuk nu att det går runt i skallen på mig. Kroppen värker, jag fryser, alla ljud är extremt höga och fan vad det är ljust! Det sticker i ögonen på maaaaj! :/
Borde dra täcket över huvudet och låta febern härja fritt, eftersom jag ska upp tidigt imorrn och iväg på mitt andra jobb, men. Ja. Snart. Först vill jag berätta om mitt jobb. Och ni därhemma ska lyssna. Bannemig.
Jag har trillat rakt in i floristhimlen. Good things comes to those who waits, har mitt mantra varit de senaste veckorna. Jobbfronten har icke sett rolig ut. Men! I onsdags ringde Monique från Rembrandt Design Co. och gav mig ett jobb. Yes!
Igår gjorde jag min första dag, som resulterade i ett 12-timmarspass, en Ingvarsdotter som fick sköta blomsterbutiken ensam ett par timmar, en Ingvarsdotter som fick köra den största stadsjeep jag nånsin sett och leverera blomsterbud (Jag sa inte förrän efteråt att det var första gången jag körde i Kanada. Jag hade hjärtklappning de första två minutrarna, sedan rockade jag på och kände mig rätt fräck. Den 2 meter långa manliga Chefen skrattade när jag klättrade upp bakom ratten och såg ut som ett barn. Jag är numera lovad en IKEA-pall.), samt en Ingvarsdotter som fick göra arrangemang, bli bjuden på middag av nya cheferna och dessutom lära sig att binda klassiska buketter. Jag är numera blomsterexpert, och idag fick jag sköta Rembrandts showroom ensam nere i Village, dit jag sedan fick nycklar till, eftersom jag öppnar och sköter stället själv på måndag. Jag fick dessutom binda fler buketter, serva kunder och följa med Monique för att leverera blommor till ett av lyxhotellen här i Whistler.
På tisdag ska jag och Monique fixa arrangemangen till Four Seasons Whistler och senare till Hilton Whistler. Det kommer bli 12-timmarspass hela veckan, och jag jobbar mer än gärna! Jag fattar inte vad som händer, men helt plötsligt är jag i samma liga som världsklass florister, de har tagit mig under sina vingar och lär mig allt de kan.
StorChefen berättar om de SuperLyxiga hotellrum som ska dekoreras inför jul med budgetar på tusentals dollar, MoniqueChefen får mig att skratta massor med sina historier om fester med Bono, en snobbig Madonna och jordnära John Cleese. De har varit med i svängen, de där Cheferna.
Och de gillar mig! De säger hela tiden vilken positiv utstrålning jag har, och hur glada de är att ha mig. Egot ska inte bli för stort, det har jag lärt mig, men just nu är jag så tacksam för allt som givits mig, och stenen från mitt hjärta har lättat.
Och vad det bästa är? Att jag får komma hem med vackra blommor till mina tjejer, som förtjänar det bästa och lite till!
