GypsyRose

...R en natt da vi hade en av vara get togethers, da vi svavar fritt och forlorar oss sjalva i stora ord i hans stora salar, att aldrig gifta mig med en man som sager att det finns saker jag inte kan gora.
De senaste dagarna har jag saknat honom mer an nansin.
Men han ska aldrig bli min. For han ar i allra hogsta grad sin egen. Det skulle aldrig falla mig in.

Har det slagit er, hur egocentriska manniskor pa resande fot blir?

Igar var vi ute pa en pint. Alex ar pa manga vis R:s tyska motsvarighet och driver stenhart med sitt ursprung och vagrar slappa sin starka tyska accent. Grabben ar underbar, och far mig att skratta tills jag far ont i magen.
Nar han ringde for att boka rum, lattjade jag runt i telefonen och meddelade att det helt beror pa hur langa ben han har, nar han fragade hur lang tid det tar att komma till City Groove fran Britomart. Han skrattade, och meddelade sedan att det var tack vare mig han valt att komma till oss.

Nu star han for ovrigt utanfor fonstret och gor Sylviavinken mot mig. Ja, hej hej! Igar laste han ur svenska Cosmopolitan for Gabby, det blev en massa snusk som han givetvis inte forstod ett ord av. ("Se till att du ar en tillrackligt god alskare for att gora din flickvan nojd!")

Iallafall stod varldens sotaste pojke pa dansgolvet igar. Lockigt har sa det stod harliga till. Med Alex tillatelse (Oh JAAA! Zie looking VEEERRRRY Good jaaa!) gick jag givetvis fram och bad om hans nummer. Japp! Kanske tar ut pojken pa en kaffe, om han ar tillrackligt gammal.

Maste foka pa nat annat an R. Maste, maste, maste!