GypsyRose

I flera ar har jag nu letat efter en bok, som lastes for mig nar jag var bara ett litet knytte. Jag mindes inte alls vad boken hette, eller vem som skrivit den, men dess morka stil, full med detaljer, har foljt mig i bakfickan genom livet. Ni vet ju hur det finns en sadan bok for alla, och det har var min. (Vilken var er, forresten, beratta!)
Monstrena i boken har alltid legat lite pa lur inom mig, och det var senast forra NZ-sommaren som jag hittade ett pussel med motiv fran boken i en bokshop i Wellington nar jag var pa roadtrip med brudarna. Jag blev overlycklig, och forsokte forklara for Bergwall att det ju var denna bok jag forsokt forklara for henne. Minns du, tjejen?

Sen gick tiden, jag blev JAFA-bo (Just Another Fu**ing Aucklander), och vi gick pa bio. Ofta. En kvall fanns den dar pa bion, den flera meter hoga affischen som meddelade att min favoritbok skulle bli film. Och pa engelska hette den "Where the wild things are".  Samma kvall satt jag med Jolene i telefon, och eftersom vi ar sa lika tvillingsjalar kan vara, kom amnet upp. Hon hade da ocksa haft fornimmelser om denna bok, och inte kunnat lista ut vilken det var.

Nu har jag sett trailern 100 ganger, och enligt SkyCity Cinemas visas den hittills bara i Wellington. Kom igen, sluta! Om det sa kravs att jag ska ta mig till Windy Welly, sa ska jag se den har filmen!

Karlek!