Ja men du, det var bara som en saga
Jag ar inne pa min 3:e ensamma dag i Christchurch. Ikvall kommer Strumpan intrillandes pa en buss, da blir det kramkalas. Igar blev vi lite dryga och frasiga pa varandra via sms, eftersom vi ar sa lika och aldrig har langt till drygheten. :) Men det gar over ganska snabbt. Flera minuter efter att vi tjafsat klart, kom det ett forlat, och forklaringar fran bada hall. Japp, vi gillar varann! ;)
Jag ska vara arlig. Det har varit ensamt. Fast idag kanns det battre, kanske mycket for att jag vet att Strumpan kommer snart, men ocksa for att det AR nyttigt att komma ifran allt i Auckland. Forsta dagen kande jag min hemskt ensam, och igar bytte jag hostel, och sprang rakt in i Arthur, fransmannen som bodde med oss ett tag pa City Groove. Det visade sig att vi tom delar rum pa nya hostelet!
Its a small world. Sa igar var vi ute, han o jag. Lattjo! Fastnade i en het debatt med ett par jattetrevliga kiwis, om huruvida vi bor eller inte bor ata delfiner. Miljoetik i sin renast form, folk! Precis vad jag pluggar for tillfallet, intressant!
Idag strilade regnet ned pa rutan, jag drog upp sockarna over anklarna, drog pa mig mina trasiga Converse och fallde upp paraplyet. Fann ett underbart litet franskt cafe med gamla mobler. Varldens vackraste franske servitor serverade mig musli, starkt svart kaffe och allt mojligt gott.
Jag fortsatte med min barnbok som jag antligen lyckats borja skriva, (ni ska fa smakprov sen, lovar!), och sen trampade Varldens Mysigaste Svenska Mamma och Tonarsdotter in, och jag spenderade min frukost med att prata prata prata med dem. Givetvis kom de fran Vanersborg, och Givetvis visste de vem AnnSofie fran min gamla kulturturismklass var, och Givetvis var Karin The Mamma jattelik Min egen mamma. Jag bjod dem att komma o stanna deras sista natt i NZ, hos oss pa City Groove, sa da ses vi.
Nu maste jag rusa! Livet kallar!
Jag ska vara arlig. Det har varit ensamt. Fast idag kanns det battre, kanske mycket for att jag vet att Strumpan kommer snart, men ocksa for att det AR nyttigt att komma ifran allt i Auckland. Forsta dagen kande jag min hemskt ensam, och igar bytte jag hostel, och sprang rakt in i Arthur, fransmannen som bodde med oss ett tag pa City Groove. Det visade sig att vi tom delar rum pa nya hostelet!
Its a small world. Sa igar var vi ute, han o jag. Lattjo! Fastnade i en het debatt med ett par jattetrevliga kiwis, om huruvida vi bor eller inte bor ata delfiner. Miljoetik i sin renast form, folk! Precis vad jag pluggar for tillfallet, intressant!
Idag strilade regnet ned pa rutan, jag drog upp sockarna over anklarna, drog pa mig mina trasiga Converse och fallde upp paraplyet. Fann ett underbart litet franskt cafe med gamla mobler. Varldens vackraste franske servitor serverade mig musli, starkt svart kaffe och allt mojligt gott.
Jag fortsatte med min barnbok som jag antligen lyckats borja skriva, (ni ska fa smakprov sen, lovar!), och sen trampade Varldens Mysigaste Svenska Mamma och Tonarsdotter in, och jag spenderade min frukost med att prata prata prata med dem. Givetvis kom de fran Vanersborg, och Givetvis visste de vem AnnSofie fran min gamla kulturturismklass var, och Givetvis var Karin The Mamma jattelik Min egen mamma. Jag bjod dem att komma o stanna deras sista natt i NZ, hos oss pa City Groove, sa da ses vi.
Nu maste jag rusa! Livet kallar!
