Mandagskvallsbryderier
Nej, det far helt enkelt bli ett kortare inlagg till ikvall. Huvudet ar fullt av ouppklarade tankar, och de ger mig kanske just inget nytt under solen, men det finns val en anledning till att de existerar.
Sa gott som varje dag tar jag mig en funderare pa litt liv har pa NZ. Jag har inte varit borta lange, men det kanske blir ett tag. Pratade med min mamma, mina systrar och Jolene haromdagen. Lade fram att det kanske troligtvis blir en langre vistelse har an planerat. Det grymtades lite, men overlag fick jag ett bra mottagande av detta besked.
Och i det liv jag lamnat, for hur lange vet jag inte, hander det sa mycket just nu. Folk gar bort, jag missar sorgearbeten och begravningar. Folk blir overlyckliga nar de for reda att de vantar barn, jag finns pa andra sidan jorden och far pa sin hojd se ett par bilder av den vaxande magen och underverket som fods.
Folk gifter sig, byter bostad, andrar sin bekantskapskrets och andrar livsuppfattning.
Det ar lite hart att inte fa ta del av allt det som hander darhemma. Men det ar ju mitt eget val. Och jag vet att innerst inne ar det vart det.
Jolene fragade mig om jag mar bra, som hon alltid gor. Och jag svarar att jag mar fantastisk mellan varven.
Och dar har jag ju faktiskt svaret pa Fragan..."Ar det vart det?"
Jag vill bara krympa till en liten tjej och fa gnalla lite. Ar det OK? Jag vill bara inte bli bortglomd.
Sa gott som varje dag tar jag mig en funderare pa litt liv har pa NZ. Jag har inte varit borta lange, men det kanske blir ett tag. Pratade med min mamma, mina systrar och Jolene haromdagen. Lade fram att det kanske troligtvis blir en langre vistelse har an planerat. Det grymtades lite, men overlag fick jag ett bra mottagande av detta besked.
Och i det liv jag lamnat, for hur lange vet jag inte, hander det sa mycket just nu. Folk gar bort, jag missar sorgearbeten och begravningar. Folk blir overlyckliga nar de for reda att de vantar barn, jag finns pa andra sidan jorden och far pa sin hojd se ett par bilder av den vaxande magen och underverket som fods.
Folk gifter sig, byter bostad, andrar sin bekantskapskrets och andrar livsuppfattning.
Det ar lite hart att inte fa ta del av allt det som hander darhemma. Men det ar ju mitt eget val. Och jag vet att innerst inne ar det vart det.
Jolene fragade mig om jag mar bra, som hon alltid gor. Och jag svarar att jag mar fantastisk mellan varven.
Och dar har jag ju faktiskt svaret pa Fragan..."Ar det vart det?"
Jag vill bara krympa till en liten tjej och fa gnalla lite. Ar det OK? Jag vill bara inte bli bortglomd.
