GypsyRose

Oj! Ikvall haller jag bli rejalt forkyld, jag kanner att det ar i antagande. Jag dricker kamomillt'e och skruttar runt har pa hostelet, orolig i sjal och hjarta. Och eftersom jag kanner mig sjalv ratt bra efter 24 strong years together med mig sjalv, vet jag vad som lindrar en forkyld sjal en hostkvall i en storstad langt hemifran.

Jag Youtubar Steffe, om och om igen lyssnar jag pa mina favoritlatar och minns alla ganger jag statt i en morkbelagd lokal nanstans i Sverige, och ofta trangts med likasinnade nar det galler musiksmak. Ofta ar dessa likasinnade mycket aldre, men stamningen pa en Steffespelning ar nagot jag aldrig varit med om innan. Eller efter. Ofta ar min alskade lilla syster med mig, och vi skralar med i latarna som beskriver karleken pa en madrass och inte i en dubbelsang, om hur Chrissie Cool slanger bort sin kjol, och om hur en naktergal kan stora en nattsomn.

Det som chockade mig lite var dock hur gammal denna man har blivit. Inget fel med det, aldrandet ar ju en del av livet. Men det slog mig hur dodliga vi alla ar, att ungdomen bara ar sa flyktig. Och jag forsoker febrilt fanga min egen ungdom, och inte gora foljande citat ratt;

"The youth is wasted on the young"

Sa ikvall ar det Steffe som galler for hela slanten. Och GUD, sa jag saknar LiveSteffe, och alla annan underbar svensk musik nu. Men det gar over. Jag far halla mig till godo med MySpace och Youtube.

Nu ska jag prata med varldens basta Lillerskog pa MSN.

Puss, och godnatt dar hemma!