Finbesök i Nelson imorrn!
Produktiv dag. Jag och Johanna har rejsat Nelson runt för att få ihop lite information om vårt liv efter april månad då resten av klasskamraterna, bortsett från Annica, åker hem.
Jag har inga klara besked att ge er där hemma i dagsläget, men det lutar väl åt att vi stannar kvar här. Auckland baby!
Sedan ska det ordnas med visum, vi ska ringa skolan hemma i Sverige, kolla CSN, etc.
Men det ORDNAR sig, big time.
Har iallafall pratat med pappa, som verkade bli lite ledsen av att jag inte ville hem till Sverige. Mamma och Gabby är ändå lite lugnare. Men pappa, du minns väl när du var ung och iväg på kibbutz i Israel? Inte ville du hem till gamla Sverige då? Även om det är skönt att veta att det är mitt hemhem. Det finns ju alltid kvar!
Imorrn är det en stor dag. Er Mikaela ska nämligen träffa NZ:s premiärminister, som kommer för att inviga vår nya skolbyggnad. Han ville definitivt att alla svenska studenter skulle finnas på plats, så jag tänkte ta saken i egna händer och även fråga om det inte ligger någon gammal praktikplats och skräpar på hans kontor. En tolk kanske behövs? :)
Direkt efter invigningen hoppar jag och min klass på vår buss tillsammans med rektor Elisabeth och buss-Rob (världens skönaste par som både jobbar och lever ihop. Har berättat om dem förut, kort) för att under de kommande 10 dagarna upptäcka sydön med allt vad det innebär. Mount Cook, NZ:s högsta berg ska besökas, precis som vissa glaciärer och Queenstown där det ges chans att bungyjumpa från världens äldsta bungyanläggning. Kowabunga!
Betald semester, återigen.
Vad mer? Jo! Ingen kusinbebis har det kommit, enligt säkra källor. ;) Stina, håll uuuut! Snart är du mamma! Är nog inte hemma i sommar, ni får helt enkelt packa in er och bebben i ett plan och komma hit för att visa upp miraklet. Deal? ;)
Sitter för tillfället på och youtubar NZ:s rugbylag All Black, som är sjukt grymma! Givetvis ska vi se en av deras matcher om vi stannar kvar här. Jag kan VARMT rekomendera er att youtuba det samma. De här killarna har lår tjocka som trädstammar och är blodigt allvarliga med sin sport, i likhet med resten av NZ. Här skämtar man inte om rugby!! Det har vi lärt oss. Killarna kör i allafall en haka (uttalas hacka), den traditionella maoriska krigsdansen inför varje match.
Man blir livrädd när man ser denna dans, vi ska då inte tala om hur rädda motståndarelaget ser ut när det skriks ut maoriska ord.
Nu blir det bio med Johanna, vi ska äntligen få se The Unborn, tjo!
XXX
Jag har inga klara besked att ge er där hemma i dagsläget, men det lutar väl åt att vi stannar kvar här. Auckland baby!
Sedan ska det ordnas med visum, vi ska ringa skolan hemma i Sverige, kolla CSN, etc.
Men det ORDNAR sig, big time.
Har iallafall pratat med pappa, som verkade bli lite ledsen av att jag inte ville hem till Sverige. Mamma och Gabby är ändå lite lugnare. Men pappa, du minns väl när du var ung och iväg på kibbutz i Israel? Inte ville du hem till gamla Sverige då? Även om det är skönt att veta att det är mitt hemhem. Det finns ju alltid kvar!
Imorrn är det en stor dag. Er Mikaela ska nämligen träffa NZ:s premiärminister, som kommer för att inviga vår nya skolbyggnad. Han ville definitivt att alla svenska studenter skulle finnas på plats, så jag tänkte ta saken i egna händer och även fråga om det inte ligger någon gammal praktikplats och skräpar på hans kontor. En tolk kanske behövs? :)
Direkt efter invigningen hoppar jag och min klass på vår buss tillsammans med rektor Elisabeth och buss-Rob (världens skönaste par som både jobbar och lever ihop. Har berättat om dem förut, kort) för att under de kommande 10 dagarna upptäcka sydön med allt vad det innebär. Mount Cook, NZ:s högsta berg ska besökas, precis som vissa glaciärer och Queenstown där det ges chans att bungyjumpa från världens äldsta bungyanläggning. Kowabunga!
Betald semester, återigen.
Vad mer? Jo! Ingen kusinbebis har det kommit, enligt säkra källor. ;) Stina, håll uuuut! Snart är du mamma! Är nog inte hemma i sommar, ni får helt enkelt packa in er och bebben i ett plan och komma hit för att visa upp miraklet. Deal? ;)
Sitter för tillfället på och youtubar NZ:s rugbylag All Black, som är sjukt grymma! Givetvis ska vi se en av deras matcher om vi stannar kvar här. Jag kan VARMT rekomendera er att youtuba det samma. De här killarna har lår tjocka som trädstammar och är blodigt allvarliga med sin sport, i likhet med resten av NZ. Här skämtar man inte om rugby!! Det har vi lärt oss. Killarna kör i allafall en haka (uttalas hacka), den traditionella maoriska krigsdansen inför varje match.
Man blir livrädd när man ser denna dans, vi ska då inte tala om hur rädda motståndarelaget ser ut när det skriks ut maoriska ord.
Nu blir det bio med Johanna, vi ska äntligen få se The Unborn, tjo!
XXX
