Moments
Det har varit lite sisadar med humoret det senaste har for mig. Jag och tjejerna kampar med otacka manniskor som har alldeles for mycket makt, och det kanns lite som back in the good old days at SLA, nar jag madde som varst. 2 underbara ar av plugg har snart passerat, och jag har fatt arbeta med manniskor som trivs med sina jobb och med varandra, i kontrast till de manga sura, bittra och rent elaka manniskor jag motte ofta innan.
Nu ar vi tillbaka dar till viss man. Men jag och tjejerna kampar pa, och vet att vi ar GRYMMA pa vart jobb. Varldens basta hostelmanagers och kulturturismentreprenorer. Oss trampar man inte pa!
Igar borjade jag 5.30 pa cafeet, korde till 9.30, hem till hostelet och fortsatta jobba. Efter det fick det bli en langlunch med cider, och sedan kaffe pa kulturcafeet, dar agaren kande igen oss och fragade hur det stod till med hostelet. Snalla manniska!
Hem, slocknade i kuddarna i loungen, vaknade, taggade med UK-Adam, kilade ivag till cafeet for personalmote. Hem igen och organisera sista infor kvallen pa hostelet, sedan ivag till mitt favvohak. Lat mig beratta om kvallens moment.
Det har haket ligger i en smal grand med gamla industrilokaler pa bada sidor. Stora mattor, gamla fatoljer o sant utomhus. En oppen eld, filtar och massa tanda ljus. Hundratals sma lampor i traden och supertrevliga, SKITSNYGGA bartenders. Ett stalle med klass, helt enkelt.
Ingvarsdotter fick krypa upp i en fatolj framfor brasan igar, denna stjarnklara natt da fullmanen los over Auckland. Ett glas rott i handen och valbefinnande i kropp och sjal. Nar tjejerna gick hem, satt jag kvar med min arbetskamrat Catherine och hennes kompis Tamo, och pratade. Ett stort gang manniskor anslot sig till oss framfor elden, och de berattade att de var uppe i Auckland for att fira sin son/make/brors memorial, igar var ett ar sedan deras Jonathan skrattade faran i ansiktet och stack fran sitt jordeliv. Vi hojde vara glas for Jonathan och bartendern spelade Halelujah for oss, i den annars folktomma baren. Ett moment, babys...
Skonhet i sin renaste enkelhet. Och en paminnelse om att livet ar sa stort. Idag ar jag tacksam, tacksam for allt som ar mitt.
Jag och Tamo slog folje hem, denna langa man hade problem med att hanga med i min takt. Det blev utbyte av nummer och jag halsade honom valkommen till vart hostel anytime.
Trevlighet!
Nu ar vi tillbaka dar till viss man. Men jag och tjejerna kampar pa, och vet att vi ar GRYMMA pa vart jobb. Varldens basta hostelmanagers och kulturturismentreprenorer. Oss trampar man inte pa!
Igar borjade jag 5.30 pa cafeet, korde till 9.30, hem till hostelet och fortsatta jobba. Efter det fick det bli en langlunch med cider, och sedan kaffe pa kulturcafeet, dar agaren kande igen oss och fragade hur det stod till med hostelet. Snalla manniska!
Hem, slocknade i kuddarna i loungen, vaknade, taggade med UK-Adam, kilade ivag till cafeet for personalmote. Hem igen och organisera sista infor kvallen pa hostelet, sedan ivag till mitt favvohak. Lat mig beratta om kvallens moment.
Det har haket ligger i en smal grand med gamla industrilokaler pa bada sidor. Stora mattor, gamla fatoljer o sant utomhus. En oppen eld, filtar och massa tanda ljus. Hundratals sma lampor i traden och supertrevliga, SKITSNYGGA bartenders. Ett stalle med klass, helt enkelt.
Ingvarsdotter fick krypa upp i en fatolj framfor brasan igar, denna stjarnklara natt da fullmanen los over Auckland. Ett glas rott i handen och valbefinnande i kropp och sjal. Nar tjejerna gick hem, satt jag kvar med min arbetskamrat Catherine och hennes kompis Tamo, och pratade. Ett stort gang manniskor anslot sig till oss framfor elden, och de berattade att de var uppe i Auckland for att fira sin son/make/brors memorial, igar var ett ar sedan deras Jonathan skrattade faran i ansiktet och stack fran sitt jordeliv. Vi hojde vara glas for Jonathan och bartendern spelade Halelujah for oss, i den annars folktomma baren. Ett moment, babys...
Skonhet i sin renaste enkelhet. Och en paminnelse om att livet ar sa stort. Idag ar jag tacksam, tacksam for allt som ar mitt.
Jag och Tamo slog folje hem, denna langa man hade problem med att hanga med i min takt. Det blev utbyte av nummer och jag halsade honom valkommen till vart hostel anytime.
Trevlighet!
