Mycket som händer..
Det är bråda dagar på NMIT Campus. Det blev visst inte riktigt som våra lärare önskat angående vår planering, det blev som studenterna valde att använda tiden. Inte alls, med andra ord. Men vad fasen. Det ordnar sig, som allting annat.
Livet är faktiskt ganska mycket kaos för tillfället, jag har 1000 saker att hålla i skallen och det blir lätt ganska vimsigt...
Jag har inga klara besked att ge nån av er därhemma, lika lite som jag vet nåt själv. Men, det är väl så här det ska vara någon gång i livet. Jag får bara se till att hålla huvudet ovanför vattenytan, vilket ibland kan tyckas vara nog så svårt...
Men en sak i taget! Imorrn redovisar min grupp vårt sista arbete, jag ska busa en hel massa under eftermiddagen med J som håller min hand, och sedan blir det Sista Onsdagen på absoluta favvohaket Sprig n Fern. Jobbigt...
På torsdag är det ännu en invigning av vår skolbyggnad (eller bara en anledning till att dricka vin, som Lizzie vår rektor säger), och på fredag är det visst vår sista dag tillsammans och dessutom Långfredagen.
På lördag börjar folk åka hem, och det kommer bli så tomt, tomt, tomt utan alla...
Igår var vi på redovisning hemma hos "Huset". Alla 7 tjejerna där hade gjort ett kanonjobb med sin gemensamma redovisning, skönt för dem att ha den avklarad. De lyckades mata in hela kulturturismbegreppet, och med god mat och givetvis vin, blev dagen BÄST! Blev helt tårögd när jag för första gången på alldeles för länge fick se vår finaste Emma, uppe på benen och med på noterna. Läget är stabilare, och värdena pekar uppåt. Goding!
Grät även en hel massa när tjejerna visade ett bildspel med en hel hög bilder av saker vi upplevt under dessa 3 månader tillsammans. Det är liksom det vi gör nu. Gråter, har panik över framtiden, får huvudvärk över CSN-lån och häller i oss lattes för att orka.
Vet inte hur jag ska palla, men jag har ju J och A med mig upp till Auckland, Baby! Tur det, annars vet man aldrig hur det hade gått...Men attans, vad jobbigt det känns nu...Studenten all over again, liksom.
Återkommer sen...
Livet är faktiskt ganska mycket kaos för tillfället, jag har 1000 saker att hålla i skallen och det blir lätt ganska vimsigt...
Jag har inga klara besked att ge nån av er därhemma, lika lite som jag vet nåt själv. Men, det är väl så här det ska vara någon gång i livet. Jag får bara se till att hålla huvudet ovanför vattenytan, vilket ibland kan tyckas vara nog så svårt...
Men en sak i taget! Imorrn redovisar min grupp vårt sista arbete, jag ska busa en hel massa under eftermiddagen med J som håller min hand, och sedan blir det Sista Onsdagen på absoluta favvohaket Sprig n Fern. Jobbigt...
På torsdag är det ännu en invigning av vår skolbyggnad (eller bara en anledning till att dricka vin, som Lizzie vår rektor säger), och på fredag är det visst vår sista dag tillsammans och dessutom Långfredagen.
På lördag börjar folk åka hem, och det kommer bli så tomt, tomt, tomt utan alla...
Igår var vi på redovisning hemma hos "Huset". Alla 7 tjejerna där hade gjort ett kanonjobb med sin gemensamma redovisning, skönt för dem att ha den avklarad. De lyckades mata in hela kulturturismbegreppet, och med god mat och givetvis vin, blev dagen BÄST! Blev helt tårögd när jag för första gången på alldeles för länge fick se vår finaste Emma, uppe på benen och med på noterna. Läget är stabilare, och värdena pekar uppåt. Goding!
Grät även en hel massa när tjejerna visade ett bildspel med en hel hög bilder av saker vi upplevt under dessa 3 månader tillsammans. Det är liksom det vi gör nu. Gråter, har panik över framtiden, får huvudvärk över CSN-lån och häller i oss lattes för att orka.
Vet inte hur jag ska palla, men jag har ju J och A med mig upp till Auckland, Baby! Tur det, annars vet man aldrig hur det hade gått...Men attans, vad jobbigt det känns nu...Studenten all over again, liksom.
Återkommer sen...
