GypsyRose

   

Det var två lite trötta flickor som satte klockan på 05.00 natten till igår. På med TUI-mössorna, raggisarna och vantarna och sen begav vi oss. Resten av gänget bangade GIVETVIS vårt uppdrag, men inte Ingvarsdotter och Bergwall, ICKE!
Skulle aldrig falla mig in att banga en utmaning.

Det var tomt på gatorna och mörkt som i graven i början, och vi trodde både en och två gånger att det sprang en gammel Possumråtta över våra tassar, men det var förhoppningsvis bara inbillning...;)
Tur att Bergwall hade packat ryggan full med ficklampa, vatten...Och Cola och Margerita såklart! ;) Allt en vandrare behöver!

Väl uppe på toppen var det fortfarande beckmörkt, med stadens alla ljus nedanför oss. I med Lasse i öronen och sedan en stunds begrundan medan solen gick upp bakom bergen.
Helt otroligt vackert, vi undrade givetvis varför vi inte gjort detta varendaste morgon sedan vi hit kom.
Det var en mycket fin stund som jag fick dela med en av de tjejer som kommit mig närmast här under vår vistelse.
Finaste Bergwall, älskade energiknippet till hobbyspeleman. Som jag kommer sakna dig och dina små dikter, ramsor, låtar och ord du alltid lägger fram i tid och otid.

Bra exempel på det är för övrigt Bergwall hos tatueraren, då hon gör sin G-klav på benet;
"Oh, do you study music? Are you a musician?"
"I study my OWN music..."

Eller;
Mikaela: "Bergwall, när åker du ner till GBG i sommar för att hälsa på Anna?"
Bergwall: " När solen skiner och livet är gott."

Klockers. Vilken tjej. She´s a keeper!