Splittrad
Natten som kommer blir min sista på Hester road, i mitt rum, i vårt kollektiv. Det känns helt knäppt. Trodde jag var redo att åka hem, men nu har jag noll koll igen, känns det som. Igår började jag rensa, packa och plocka ner alla mina bilder och brev från väggarna. Allt det som gjort rummet till mitt har börjat avlägsnas, och snart blir mitt rum bara ett tomt skal igen. Fyra väggar, ett litet skrivbord och en smal säng. En byrå och en garderob. Det är otroligt vad anpassningsbar människan är egentligen. Hur lätt hon tar nya saker till sig och lär av dem.
J tar med sig sin kärlek ut på romantisk dejt, och jag vill inte vara sämre. Därför har jag sett till att även jag blir utbjuden på dejt. Finaste Annikki har lovat mig en klassisk New York-dejt; De 3 D:na (Dinner, drinks and dancing). Det kanske inte blir så mycket dans, men resten ser jag fram emot. Jag behöver umgås med henne nu min sista kväll i Portsmouth.
Just nu sitter hon inne i konferensrummet med cheferna och diskuterar sin framtid. Blir hon kvar på GM eller inte? Jag hoppas det, och att hon i så fall ska trivas så braaaa, att hon finns kvar här när vi återvänder nästa sommar.
A girl can dream, right?
Fick ett mindre bryt i lördags natt, när Babylon stängde, sista shoten (av många!) var urdrucken och jag o Annikki satt på trappan utanför och väntade in resten av discodansargänget. Vi pratade om allt vi varit med om här, och vad som kommer att hända nu. I taxin hem började krokodiltårarna rinna, det fanns liksom ingen hejd på dem. Väl hemma kilade jag upp i 8:an och störde J och D, och som två föräldrar lät de mig krypa upp i sängen hos dem, där de strök mig över håret och tröstade mig. Så skönt. På vägen tillbaka till mitt rum kilade jag förbi Kristinas, där hippiefesten var i full gång.
Stannade en stund, och traskade sedan över till mitt. Rökte inomhus för första gången (dock stående på stolen, med det lilla fönstret öppet så långt det gick), som en grande finale på den här sommaren. Kunde inte sluta gråta för allt i världen, så jag ringde Lillerskog och svamlade runt om allt och inget i dryga halvtimmen. Ringde även sötaste Lilla Syster och väckte henne.
Sjuk natt, den sista utgången, sista förfesten, sista taxifärden...Hjälp. Vart står jag nu?
