Man flög över kokosnöten...
Så kan det låta när Johanna en lördagskväll ska översätta One flew over the cucu´s nest, alltså Gökboet på svenska. Mycket underhållande, jag skrattade hela vägen i taxin till våra managers flashiga hus i en heeelt annan del av Portsmouth. Fast skrattattackerna lät vänta lite på sig när jag fick reda på att Jasmine från Frankfurt, som bor i kollektivet och som jag umgås rätt mycket med, utgör en del i en fyrlingsskara. Hur häftigt är det inte, jag bara undrar? Hon har 3 brorsor, alltså de är tvillingar, fast dubbelt upp, som jag fick förklara för Lillerskog. :)
Nå, det är måndag kväll och jag har dragit mig tillbaka till mitt yttepyttiga rum. Äter choc chips cookies, målar naglarna livsfarligt röda och tittar på Love Song for Bobby Long. Myyys.
Italienarna sitter i vårt vardagsrum och gör Gud vet vad...;)
Helgen som gick har varit mycket bra, i fredags åt vi kinamat, gottigt!:) Sen satt jag och Enriqo uppe seent och tittade på The Shining. (Även fast Enriqo somnade efter en sisådär 20 minuter). På lördagen var det dags att bege sig till stan och hämta mitt efterlängtade paket jag fått hemifrån, med adapter och en massa fina brev och foton. Blev lite rörd i ögat, och nu sitter det en massa fina bilder ovanför min säng.
Hem o vända, följde med Ty´s (THE intern, alltså den förste praktikanten på Golden Moments), Dave och Maarten till våra managers hus där vi hämtade upp vår svenske manager Mattias och fransmannen Laurant. Iväg till en stoooor gräsplätt vid vattnet, där ungefär hela Portsmouth hade samlat. Det var nämligen dags för FA cup final. Och ni som känner mig vet ju att jag inte är ett stort fotbollsfan, men det här var sååå kul! I varje fönster har vi de senaste veckorna sett posters som uppmanar Pompey att "Play up!", och man dras ju med. I lördags var det extremt, vit-blå ballonger överallt, tröjor, jackor och annat krimskrams såldes på stan och till o med tanten på postkontoret hade färgat håret spexigt blått.
Sååå, Play up Pompey!
Första (och enda målet) "vi" gjorde, skapade hysteri där vi var, folk kastade sina ölburkar i luften och dansade runt. När domaren sedan blåste av matchen till Portsmouths fördel, var glädjen ett faktum. Ännu mer burkar flög i luften, så när de andra vandrade vidare till närmaste pub för att fira, smet jag o Johanna hem för att duscha av oss ölen...;) Grattis till Dave, som var iväg på toaletten och kom tillbaka med ett telefonnummer på en lapp, way to go Dave!
Kvällen blev riktigt roligt, jättekul förfest hos våra managers som sagt, innan utgång på The Drift. Fick sitta och lyssna på nån gubbe som gärna ville visa bilder på sina barn, och köpa cider till mig och Johanna. Roligast var nog när han plockade fram sin framtand ur fickan och berättade att han varit i slagsmål. Vad gör jag för fel?Står det "freaks mottages tacksamt" i pannan på mig eller?;)
I söndags mådde vi oförskämt bra igen (måste vara den billiga Absolut Vodkan), och jag o Johanna provade på fenomenet att beställa pizza över nätet. Ett tag senare stod det en pizzagubbe utanför dörren, som fick alla våra mynt och ingen dricks. Fattiga studenter, ni vet...:)
Vi trängde ihop oss ungefär 10 pers i soffan inne i hus no. 6 för att titta på film, och jag fick nästan Enriqo i knät eftersom han (hör o häpna) somnade efter en halvtimme.
Solen har skinit idag, men det är inte alls lika varmt som det har varit...
Jobbet går bra, och jag trivs, som ni säkert redan vet. Tiden går ganska snabbt, men jag saknar er alla där hemma. Men allt det där vet ni ju redan...:)
Puss!
Nå, det är måndag kväll och jag har dragit mig tillbaka till mitt yttepyttiga rum. Äter choc chips cookies, målar naglarna livsfarligt röda och tittar på Love Song for Bobby Long. Myyys.
Italienarna sitter i vårt vardagsrum och gör Gud vet vad...;)
Helgen som gick har varit mycket bra, i fredags åt vi kinamat, gottigt!:) Sen satt jag och Enriqo uppe seent och tittade på The Shining. (Även fast Enriqo somnade efter en sisådär 20 minuter). På lördagen var det dags att bege sig till stan och hämta mitt efterlängtade paket jag fått hemifrån, med adapter och en massa fina brev och foton. Blev lite rörd i ögat, och nu sitter det en massa fina bilder ovanför min säng.
Hem o vända, följde med Ty´s (THE intern, alltså den förste praktikanten på Golden Moments), Dave och Maarten till våra managers hus där vi hämtade upp vår svenske manager Mattias och fransmannen Laurant. Iväg till en stoooor gräsplätt vid vattnet, där ungefär hela Portsmouth hade samlat. Det var nämligen dags för FA cup final. Och ni som känner mig vet ju att jag inte är ett stort fotbollsfan, men det här var sååå kul! I varje fönster har vi de senaste veckorna sett posters som uppmanar Pompey att "Play up!", och man dras ju med. I lördags var det extremt, vit-blå ballonger överallt, tröjor, jackor och annat krimskrams såldes på stan och till o med tanten på postkontoret hade färgat håret spexigt blått.
Sååå, Play up Pompey!
Första (och enda målet) "vi" gjorde, skapade hysteri där vi var, folk kastade sina ölburkar i luften och dansade runt. När domaren sedan blåste av matchen till Portsmouths fördel, var glädjen ett faktum. Ännu mer burkar flög i luften, så när de andra vandrade vidare till närmaste pub för att fira, smet jag o Johanna hem för att duscha av oss ölen...;) Grattis till Dave, som var iväg på toaletten och kom tillbaka med ett telefonnummer på en lapp, way to go Dave!
Kvällen blev riktigt roligt, jättekul förfest hos våra managers som sagt, innan utgång på The Drift. Fick sitta och lyssna på nån gubbe som gärna ville visa bilder på sina barn, och köpa cider till mig och Johanna. Roligast var nog när han plockade fram sin framtand ur fickan och berättade att han varit i slagsmål. Vad gör jag för fel?Står det "freaks mottages tacksamt" i pannan på mig eller?;)
I söndags mådde vi oförskämt bra igen (måste vara den billiga Absolut Vodkan), och jag o Johanna provade på fenomenet att beställa pizza över nätet. Ett tag senare stod det en pizzagubbe utanför dörren, som fick alla våra mynt och ingen dricks. Fattiga studenter, ni vet...:)
Vi trängde ihop oss ungefär 10 pers i soffan inne i hus no. 6 för att titta på film, och jag fick nästan Enriqo i knät eftersom han (hör o häpna) somnade efter en halvtimme.
Solen har skinit idag, men det är inte alls lika varmt som det har varit...
Jobbet går bra, och jag trivs, som ni säkert redan vet. Tiden går ganska snabbt, men jag saknar er alla där hemma. Men allt det där vet ni ju redan...:)
Puss!
