Första livstecknet...
Från de överlevande. ;)
Har precis kommit till våra hem på Hester Road i Portsmouth, efter en två timmar lång bussfärd från London, Victoria Station.
London har varit underbart, på Picadilly BackPackers bodde vi med fyra fransyskor, som var mycket snälla o vänliga o tysta när de kom inramlande efter en natt på stan.
De två tanterna Johanna o Mikaela hade nämligen gått o lagt sig tidigt på lördagskvällen för att orka med all sightseeing idag...haha!
Är trött o sliten, men det finns ingen tid för vila.Nu ska vi ut o ta en välkomstpint med de andra praktikanterna ( som för övrigt verkar vara HUR många som helst), de vill visst hjälpa oss med chocken efter att vi sett vårt boende.
INTE det fräschaste i världen, men det ordnar sig!;)
När vi klev av bussen förut, var vi nästan lite sugna på att åka hem igen, men som sagt. En dag i taget.
Jag har missat att plocka med mig en adapter, så innan det är ordnat, kanske internetet får bli lite lidande...
Håll till godo!Bilder o annat kommer när tid finns!
Saknar er alla där hemma, tänk på er Michelle!
Kraaam!
Har precis kommit till våra hem på Hester Road i Portsmouth, efter en två timmar lång bussfärd från London, Victoria Station.
London har varit underbart, på Picadilly BackPackers bodde vi med fyra fransyskor, som var mycket snälla o vänliga o tysta när de kom inramlande efter en natt på stan.
De två tanterna Johanna o Mikaela hade nämligen gått o lagt sig tidigt på lördagskvällen för att orka med all sightseeing idag...haha!
Är trött o sliten, men det finns ingen tid för vila.Nu ska vi ut o ta en välkomstpint med de andra praktikanterna ( som för övrigt verkar vara HUR många som helst), de vill visst hjälpa oss med chocken efter att vi sett vårt boende.
INTE det fräschaste i världen, men det ordnar sig!;)
När vi klev av bussen förut, var vi nästan lite sugna på att åka hem igen, men som sagt. En dag i taget.
Jag har missat att plocka med mig en adapter, så innan det är ordnat, kanske internetet får bli lite lidande...
Håll till godo!Bilder o annat kommer när tid finns!
Saknar er alla där hemma, tänk på er Michelle!
Kraaam!
